Ett inlägg om dagens promenad och tunga tankar.
När gamla drakar plötsligt börjar hälsa på en igen (är det så att Fan verkligen blir religiös när han blir gammal???) och med plötsligt två nej i dagens ryggsäck behöver man rensa hjärnan med ljus och frisk luft. Kära Fästmön hängde på, trots att hon redan har tränat idag. Men syftet med dagens promenad var varken att gå långt eller fort utan att komma ut. Få se lite annat. Fota. Försöka få bort tankarna om värdelöshet som hela tiden tränger sig på. Tre kilometer gick vi och det var lagom.
Vi gick gång- och cykelbanan mot 4H. Vid detta fynd stannade vi och kunde inte låta bli att undra vad som hade hänt här… Klinisk undersökning av nåt slag?
Använts för klinisk undersökning, tro?
På sina ställen var det väldigt blött, trots att här inte, mig veterligen, har fallit en droppe regn idag. Ännu… Gräset är fortfarande grönt på vissa ställen.
Grönt gräs på vissa ställen.
Höstsolen är stark! Igår kände jag mig nästan solbränd efter halvmilaren. Även idag lyste den genom tunna moln.
Starkt!
Men molnen hopar sig – liksom min oro. Ska jag nånsin duga? Ska jag nånsin räcka till? Jag vet inte hur länge till jag orkar hålla nosen uppe och kämpa. Min kamp tycks aldrig ta slut. Varje gång jag tror att den ska ända blir jag besviken och får hitta reservkrafter från jag vet inte var. Nej, jag vet inte varifrån. Du Där Uppe, har du övergivit mig?
Du där uppe…
Ett leende strök dock över mitt ansikte. Alla bänkar här har namn. Den vid kolonilotterna heter fyndigt nog Drivbänk.
En drivbänksbänk.
På gården var det mesta gult. Men under hösten är gult inte fult utan bara fint.
Höst på 4H-gården.
I morgon förmiddag har jag visst lovat att låta mig bli intervjuad i radio. En trevlig (?) reporter kommer hem till mig. Jag ska skjutsa Anna till Himlen först så hon får födelsedagsstöka. Vad jag ska prata om? Tja, nånting som gör mig orolig och arg – till glädje för mina grannar. Det var länge sen vi gladde varandra, mina grannar och jag, även om Dagens Drake fick mig att le lite. H*n, som skällde ut mig utanför porten hälsade ju på mig igen – efter att ha tigit och vänt sig bort från mig när vi har mötts under över fyra år. Jag log emellertid av förvåning, inte av glädje. Det finns ingen glädje i att människor beter sig som vuxna. Jag orkar inte bli begeistrad, så att säga.
Livet är kort. Idag blev det lite tungt också.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Hej. Visst är det väldans gult ute nu. Men så länge löven får vara kvar så är det ju fint. De där handskarna tror jag att nån som rymt från Fredags städningen äger. Spännande med en intrevju. Ha det så bra nu så här i början av veckan. Hej svejs.
Jupp, jupp! Du har nog rätt angående handskarna. Intervjun… jaa, nu börjar jag få lite nerver…
Hare gott du också!
´Du har massor av erfarenhet och mycket utbildning, perfekt för de jobb du söker, eftersom jag förmodar att du bara söker jobb du vill ha. Nu hörde jag om någon på Gotland som var tvungen att söka en massa jobb som han inte hade behörighet till – till vilken nytta!! Slöseri med tid för båda parter. Skönt att du kan rensa tankarna med hjälp av den vackra naturen.
Jag är så tacksam att jag har möjligheten att gå och att gå ut i naturen och få skallen genomblåst. OCH att jag har kärlek i mitt liv. Allt det andra får ordna sig på nåt vis.