Min hafti!

Ett inlägg om gammal vänskap. 

Den som tror att god vänskap inte kan överleva många, många år tror fel. I skrivande stund är jag både glad och rörd för jag har just pratat med min hafti, min syster, på tigrinja. OK, hon är rätt brun och jag är rätt blek, men hon var min glada, glada hafti en gång i forntiden när vi bodde i studentkorridor. Jag snackar 1980-talet…

Min hafti, fortfarande lika glad, precis som då.

Häromdan, på en av mina promenader, träffade jag en av våra gemensamma vänner. Det var som om åren stått stilla – och ändå inte! Jag fick mobilnumret till min hafti och i kväll skickade jag ett första sms. Det dröjde en stund, sen kom svar. Och lite senare ringde min hafti. Det var såå roligt! Det går inte att beskriva!

Jag fick veta, i stora drag, vad som hänt sen mitten av 1980-talet. Men inga detaljer. Dem sparar vi tills vi ses. För ses ska vi även om min hafti inte längre bor i Uppsala.

Hade, kilte, celeste…Afgraki, hafti Rozina, afgraki! Natki gadz tsobo. Ane adgi. Sihi hafti. Ane gudjuff maakorr aleki. Owai! Ati!

Livet är kort.

Read Full Post »

Tre kilometer, gamla drakar och Den Ständiga Kampen

Ett inlägg om dagens promenad och tunga tankar.

När gamla drakar plötsligt börjar hälsa på en igen (är det så att Fan verkligen blir religiös när han blir gammal???) och med plötsligt två nej i dagens ryggsäck behöver man rensa hjärnan med ljus och frisk luft. Kära Fästmön hängde på, trots att hon redan har tränat idag. Men syftet med dagens promenad var varken att gå långt eller fort utan att komma ut. Få se lite annat. Fota. Försöka få bort tankarna om värdelöshet som hela tiden tränger sig på. Tre kilometer gick vi och det var lagom.

Vi gick gång- och cykelbanan mot 4H. Vid detta fynd stannade vi och kunde inte låta bli att undra vad som hade hänt här… Klinisk undersökning av nåt slag?

Använts för klinisk undersökning, tro?

På sina ställen var det väldigt blött, trots att här inte, mig veterligen, har fallit en droppe regn idag. Ännu… Gräset är fortfarande grönt på vissa ställen.

Grönt gräs på vissa ställen.

Höstsolen är stark! Igår kände jag mig nästan solbränd efter halvmilaren. Även idag lyste den genom tunna moln.

Starkt!

Men molnen hopar sig – liksom min oro. Ska jag nånsin duga? Ska jag nånsin räcka till? Jag vet inte hur länge till jag orkar hålla nosen uppe och kämpa. Min kamp tycks aldrig ta slut. Varje gång jag tror att den ska ända blir jag besviken och får hitta reservkrafter från jag vet inte var. Nej, jag vet inte varifrån. Du Där Uppe, har du övergivit mig?

Du där uppe…

Ett leende strök dock över mitt ansikte. Alla bänkar här har namn. Den vid kolonilotterna heter fyndigt nog Drivbänk.

En drivbänksbänk.

På gården var det mesta gult. Men under hösten är gult inte fult utan bara fint.

Höst på 4H-gården.

I morgon förmiddag har jag visst lovat att låta mig bli intervjuad i radio. En trevlig (?) reporter kommer hem till mig. Jag ska skjutsa Anna till Himlen först så hon får födelsedagsstöka. Vad jag ska prata om? Tja, nånting som gör mig orolig och arg – till glädje för mina grannar. Det var länge sen vi gladde varandra, mina grannar och jag, även om Dagens Drake fick mig att le lite. H*n, som skällde ut mig utanför porten hälsade ju på mig igen – efter att ha tigit och vänt sig bort från mig när vi har mötts under över fyra år. Jag log emellertid av förvåning, inte av glädje. Det finns ingen glädje i att människor beter sig som vuxna. Jag orkar inte bli begeistrad, så att säga.

Livet är kort. Idag blev det lite tungt också.

Read Full Post »

Ytterligare ett nej i ryggen

Ett inlägg om nej, nej, nej.

Så kom det. Det där nej:et jag verkligen inte ville ha. Samtidigt förstår jag varför, jag fick juste och ärlig återkoppling den här gången: jag har inte den rätta bakgrunden och, återigen, man söker en mer junior medarbetare. Nej, jag köper verkligen inte Jonas Mauritzsons tankar om var åldersfixeringen ligger. För inte 17 ligger den hos mig som arbetssökande.

Junior i sinnet och fötterna, i alla fall.

Än en gång får jag bita i det sura, nästan bittra äpplet. För varje nej tappar jag tron på mig själv ett uns eller två. Jag förstår inte varför jag inte duger, varför jag inte räcker till. Jag kan inte ljuga om min ålder och jag kan inte fabulera i mitt CV.

Skönt att ha Fästmön här idag. Jag har varit och handlat tillbehör till torsk-middag, medan Anna var och tränade. Vi ska ta en liten kort foto-promenad tillsammans sen. Jag orkar inte vara ensam och jag orkar inte vara med nån annan än Anna just nu.

Om några timmar har jag säkert spottat upp mig igen och kört upp på banan. Gissningsvis sitter jag i morgon bitti som vanligt och söker jobb jag aldrig får. Men just nu känns det väldigt, väldigt tufft.

Livet är kort. Och hårt.

Read Full Post »

Måndag hela dan

Ett inlägg om dagen som ligger framför mig.

Väderappen visar dimma, men utanför mitt arbetsrumsfönster ser jag ingen sådan. Bara noterar att solen kämpar för att bryta igenom. Den lyckas inte riktigt. Det ser också ut som om det har regnat i natt. Märkligt, det var ju så fina dagar i helgen.

Fästmön har arbetat mastodontpass. Det började ”lite lätt” på fredagskvällen och fortsatte sen 12 – 21 både lördag och söndag. Hon var ganska trött när jag hämtade henne igår kväll. Men vi lekte i alla fall fredag. Jag hällde upp prästostbågar i en skål och ställde fram var sin öl. Detta intogs till den fjärde, inspelade del av Bron. Det är verkligen en bra och spännande TV-serie!

Bron en kväll i juli i somras. Men vänta nu… det här är ju fel bro i sammanhanget… (Fotograf: Tofflan, juli 2013.)

Saga hoppar ombord på skeppet. I bakgrunden rätt bro . (Fotograf: Carolina Romare. Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)

Idag är det måndag hela dan, men vi leker att det är lördag. Först ska jag låta Anna sova ut ordentligt. Jag hoppas att mitt knattrande vid datorn inte hörs alltför mycket. Men jag har suttit här ett bra tag och ingen Anna har dykt, så förhoppningsvis hörs det inte in till sovrummet. Två jobb har jag sökt. Det börjar tunnas ut på lediga jobb-marknaden…

Jag hade hoppats få bjuda min älskling på fika i Gamlis idag – via en promenad – men nu ser jag att det mörknar ute. Det står nog inte på förrän regnet kommer. Vi kanske bara nöjer oss med att gå och handla det som behövs till middagen. Antingen blir det thai-torsk eller så blir det citron-och-dill-lax. Till laxen finns allt hemma, men torsken behöver sås. Och mjölken är på väg att ta slut som vanligt.

När jag tänker på inhandling av mat är jag glad att jag bor där jag bor: alldeles nära en affär med ett stort sortiment matvaror. Jag kan välja vad jag vill äta. Det är inte alla förunnat här i världen. Vidare gnällde jag lite över ett 20 minuter långt strömavbrott häromdan. Betänk att det finns platser där det kan ta flera dagar innan strömmen kommer tillbaka. Så även om jag beklagar mig och tycker att livet som arbetssökande är tufft är det ett intet gentemot hur vissa andra människor har det. Och om man som jag också har kärlek i sitt liv, då är man i grunden en mycket lycklig människa.

Livet är kort.

Read Full Post »