Ett inlägg om dagens travande.
Idag slog jag nytt rekord igen! Jag gick nästan fem kilometer och jag är mycket stolt och nöjd över mig själv. Så långt kunde jag gå för några år sen, före hälsporren. Och nu klarar jag det igen! Härligt! Totalt var jag ute i över en timme, men då gjorde jag en kort paus också.
Den som läser mig blogg vet att jag älskar träd. Jaa, jag älskar verkligen träd!
Man kan väl inte annat än älska detta vackra?
Men annars var dagens promenad mycket hög-travande. Det började redan när jag passerade en lekplats här i området där jag bor…
En hög med sand.
Mitt mål idag var ganska högt (!) satt: jag skulle gå till Gamla Uppsala. Jag tog faktiskt med plånboken ifall jag skulle behöva sitta ner och ta en fika. Men det gjorde jag inte!
Jordhögar i en grop halvvägs till Gamlis.
Halvvägs till Gamlis grävs det. Järnväg och väg ska få ny dragning för att underlätta framkomligheten. Det ser inte så vackert ut med jordhögarna i en grop… Men två ”solar” satte färg på tillvaron i gropen.
Två solrosor lyste upp det gråa.
Naturligtvis nådde jag mitt mål! Och inte var jag ensam heller. Massor av människor söndagspromenerade till eller i Gamlis.
Högarna i Gamlis – och en skitful gatlykta.
Jag försökte hitta nya vinklar att fota ur. Men det är svårt att vara originell när det gäller detta klassiska Uppsalamotiv…
Höstlöv och en av högarna i Gamlis.
Det finns ett gammalt träd i Gamla Uppsala som jag bara måste fota varje gång. Det ser verkligen urgammalt ut.
Ett urgammalt träd.
Det blev ett besök i Guds hus. Då gjorde jag en paus för tanke och reflektion. Tände fyra ljus – ett för vännen Karin (det var nyligen ett år sen hon lämnade oss), ett för pappa (som skulle ha firat födelsedag nästa helg), ett för mormor och morfar och ett för farmor och farfar.
Huvudljuset i ljusträdet i Gamla Uppsala kyrka.
Boken jag läser just nu har lärt mig att man inte får be för de döda. Men jag sände dem alla mina tankar.
Och när jag kom ut var högarna fortfarande där och människorna levde ännu…
Högarna var fortfarande där. Och på dem levande människor.
Livet är kort. Idag har jag gått långt. En halv mil.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Vad du är DUKTIG, Prommetoffla!!! Får riktigt dåligt samvete för jag har vistats inne hela denna härliga helg och inte gjort nåt vettigt alls, bara varit och soooovit… Men behöver det för att ladda batterierna, har det rätt tufft på jobbet just nu.
Kram!
Känner mig jättenöjd med mig själv – för en gångs skull! 😛
Jag har dåligt samvete för att jag inte har städat den här helgen… Men jag har i alla fall tvättat!
Kram och fortsätt ladda!
Du går och går, och det blir längre och längre, du blir starkare och starkare, för promenad i dagsljus ger kraft. Heja på! Jag har också travat omkring idag.
All kraft behövs för att mota negativ energi och energitjuvar!
Vad du är duktig som går längre och längre!
Är riktigt avundsjuk på dig, jag älskade att vara ute och gå då jag kunde och när jag skaffade hund så blev det över milen varje dag, saknar det så!
Fast, jag har ju ”Elfrida” och jag har varit ute med henne både igår och idag.
Jag älskar också träd, de är ju så vackra och det gäller alla årstider tycker jag!
Städningen, den finns ju kvar, men färgprakten ute kommer att försvinna och det går nog snabbt nu…
Ha dé!/Kram
Jag är så nöjd och glad att fötterna håller! Och en sak till: du minns onda lorkan, va? Den har inte återvänt sen sist. Det är så många år jag inte har kunnat promenera. Jag är verkligen lyckligt lottad som nu kan det igen! Förstår att du saknar det, men Elfrida måste ju vara en frihet.
Du har rätt! Städningen finns kvar, färgerna försvinner…
Kram!
Nämen, har ni pyramider i nejderna 🙂 .. och solrosor, vad härligt ! Läste hos en kompis nyss, hon hade fått myggbett idag !! 🙂
Visst sörru! Här är det ”knöigt” värre i environgerna! Du får komma och studera vid tillfälle!
Jaa, jag tror att jag fick ett myggbett också häromdan!!! 😮