Wer?

Ett inlägg om tonen i en kvällspromenad.

För en gångs skull promenerade vi tillsammans, Fästmön och jag. Ungefär 3,5 kilometer. Märkligt att gå på kvällen, med min älskade som sällskap.

Vi gick vid lyktan.

Jag fick en ton, en melodi, en text. Mindes en film jag sett för mycket länge sen. Och den… märkliga sången…

[…] wer wird bei der Lanterne stehen

mit dir Lili Marlene

Livet är kort. Let it shine.

Read Full Post »

Morgonen hon försvann

Ett inlägg om en bok.

Linwood Barclay har blivit lite av en ny favorit bland utländska deckarförfattare. Nu har jag läst en tredje bok av honom. Tyvärr är Morgonen hon försvann ganska seg att ta sig igenom.

Lite seg morgon, detta…

Den här gången handlar det åter igen om en ung person. Tim Blakes tonårsdotter Syd försvinner spårlöst en dag. Det vill säga, hon kommer inte hem. När Tim börjar leta efter Syd har ingen på hotellet, där hon sagt sig jobba, hört talas om henne. Tim börjar ägna sig mer och mer åt att leta efter dottern och blir till slut av med jobbet.

Historien är spännande, men boken känns ganska lååångsam – trots att det händer saker. Persongalleriet omfattar flera personer som egentligen inte för handlingen framåt. Eller var de bara tänkta som villospår i jakten på Syd? Jag vet inte. Det enda jag vet är att boken känns plottrig och att handlingen inte riktigt håller ihop.

Det blir ett Toffliskt medelbetyg och då är Tofflan snäll.

Livet är kort.

Read Full Post »

Ute i verkligheten …och i filmens värld

Ett inlägg om dagens lilla utflykt.

Det var en väldigt mörk dag idag. Därför passade det kanonbra att göra ett besök i environgerna kring min förra arbetsplats och äta god lunch tillsammans med Pe. Kycklingspetten och jordnötssåsen smakade lika gott som sist (i juli). *rapar diskret*

Uppäten lunch.

Det är väldigt skönt att hänga med Pe. Jag kan vara mig själv – och har kunnat vara det sen allra första stund. Vi kan prata om ”allt”, även sånt som är jobbigt. För är det nån som förstår hur tufft det kan vara i min tillvaro så är det Pe. Vi kan bara hoppas och tro att det snart vänder, för vi är båda värda bra liv.

Pe förstår.

Pe har aldrig skrattat åt mig, har aldrig tryckt ner mig och har aldrig fördömt eller hånat mig på nåt sätt. Ändå kan vi ha livliga diskussioner, för det mesta om djupare ting. Såna där diskussioner som gör gott i själen därför att det är OK att ha åsikter – även om de skiljer sig åt. Pe och jag är aldrig oförskämda mot varandra, nämligen, utan visar varandra respekt.

Att röra sig i närområdet av sin förra arbetsplats innebär förstås att man träffar på bekantingar. Som vanligt såg jag J, men det blev bara ”hej” och ”hej då”. En liten pratstund blev det däremot när Pe hade åkt till redaktionen och jag just skulle kliva in i bilen. Träffade M och fick mig lite nyheter av såväl positiv som negativ karaktär. För det är verkligen tuffa tider nu. Så kanske ska jag vara glad att jag inte fick förlängt med ytterligare ett par månader. Det hade nog mest varit att dra ut på nånting som oundvikligen lett till ett avslut i alla fall.

Jag hade nästan kommit hem igen när mobilen ringde. Det var min handläggare på Arbetsförmedlingen! Som bekant skrev jag in mig som arbetssökande den 1 augusti. Nån handläggare har jag emellertid inte fått utan har bollats mellan AF Kultur och vanliga AF. Men så idag ringde S och berättade att h*n är min handläggare. Jag bad S vänta medan jag parkerade bilen. Därefter pratade vi en stund – om allt från förväntningar (ingen idé att ha några) till min första aktivitetsrapport (som fick med beröm godkänt). S frågade om intervjuer och jag beskrev läget. Ett mejl med kontaktuppgifter har nu kommit fram. Det kan ju vara bra att ha ifall att.

I postboxen låg en DVD som en liten uppmuntran denna mörka, ganska tuffa dag.

Rosor, kyssar och döden – den fjärde Maria Lang-filmen.

Två Tre Fyra nej på sökta jobb låg i inboxen, nämligen. Och så har jag ju fått en del annat att tänka på av det som sades under och efter lunchen. Vissa stunder vill jag bara fly från verkligheten. Kanske gör jag det redan i kväll, tillsammans med Fästmön. Anna är nämligen ledig i morgon, vilket skulle kunna innebära filmkväll eller spelkväll… Vi har ju fortfarande inte prövat vem av oss som är mest lik Sherlock Holmes…

Deckarspelet har inte packats upp och testats än.

Just i den här stunden önskar jag att alla som inte har jobb får det och att alla som har för mycket jobb finge dela med sig. Och att de som inte borde behöva jobba för att de är sjuka skulle slippa. Men det är inte verkligheten, utan i filmens värld. Möjligen…

Livet är kort.

Read Full Post »

Nätshopping är inte helt fel!

Ett inlägg om… nätshopping. 

Jag har börjat handla allt fler prylar på nätet. Skälet till det är inte att jag inte har tid att gå i affärer – det skulle jag ha om sånt roade mig. Nej, det är främst två skäl:

1. det är smidigt och ofta får jag min vara ända hem till postboxen
2. det är oftast billigare än ute i handeln

Därmed inte sagt att jag inte älskar att till exempel tillbringa flera timmar i en vanlig bokhandel – för det gör jag verkligen! Men… böcker är dyra och de är definitivt dyrare i en bokhandel inne i stan eller i ett köpcentrum där bokhandlarna måste betala hyra. En internethandel kan ju liksom hålla till i nån förrådslokal var som helst, typ.

Sånt jag har handlat på nätet ganska länge.

Tidigare har jag främst köpt böcker, filmer, musik och parfym på nätet. Ja, parfym som present eller julklapp. Shoppingsajterna blir allt bättre ur användarsynpunkt. Nackdelen dock med att handla från till exempel Bokus är att man blir nerlusad av reklam från dem. Så snart jag handlar där får jag minst ett reklammejl med erbjudanden varje dag. Det är för mycket! Jag slänger de flesta olästa och blir mest irriterad och förbannad. Samma sak är det med Discshop – man dränks i reklam. Och så surar jag ett tag. Tills jag är sugen på att köpa böcker och filmer igen. Då är det Bokus och Discshop som gäller! Skälen: såväl utbud som priser är bra.

Jag har också handlat från Let’s Deal. I och för sig en bra pryl, men själva köpet skapade stor irritation eftersom varan inte levererades när den skulle. Där har Let’s Deals kundtjänst ett och annat att lära… Och faktum är att jag inte har handlat nånting sen dess… Däremot fattade företaget som inte levererade prylen i tid galoppen och skickade mig lite plåster på såren samt en ursäkt.

Ett kuvert med en förklaring, en ursäkt och en liten present från Kvala = bra kundvård.

Ett ställe på nätet som jag enbart har bra saker att säga om är Apotea. Först och främst har de apoteksprylar som är svåra att få tag i ute i vanliga handeln, som de där tandtrådsborstarna jag använder. Men deras priser ligger dessutom alltid under – ibland bara lite, ibland ganska mycket – priserna i handeln. Och det är faktiskt avgörande för mig just nu med tanke på att jag inte har nån inkomst. Senast idag beställde jag tandborsthuvuden till ett pris jag näppeligen får på ICA eller nåt apotek i stan/på stormarknaden… När jag dessutom får mina varor levererade ända hem till postboxen och vanligen dan efter min beställning – utan nån fraktavgift!!! – kan jag ju inte vara annat än väldigt nöjd.

Tandtrådsborstar köpta från Apotea.

Hur gör du??? Handlar du prylar via nätet??? Och VAD handlar du i såna fall???

Livet är kort.

Read Full Post »

Å ena sidan, å andra sidan…

Ett inlägg om olika sidor.

Mörka och blöta men varma. Så kan dagarna i oktober 2013 karakteriseras. Men jag gillar det! För naturen är så färgrik att man förstummas ibland. Förstummas att det finns så många olika vackra färger.

Min paprika, inköpt till ballen* i somras, gillar visst också hösten. Jag har flera frukter på gång, här är två.

Den röda är på väg att mogna. (Bilden togs igår.)

I natt har det regnat rejält, tror jag. Det var i alla fall stora pölar ute när jag skjutsade Fästmön till jobbet i morse. Så skönt för alla inblandade att marknaden var regnfri!

Igår kväll satt Anna och jag vid var sin dator och skrev. Anna jobbade två timmar med sånt hon inte hinner med på ordinarie arbetstid. Så är livet nu för tiden – en del har för mycket jobb, andra har inget jobb alls. Men nu ska jag inte klaga! Jag har faktiskt inte fått nåt nej på sökta jobb sen i fredags. Dessvärre har det inte blivit så väldigt många nya jobb sökta för min del: ett par i måndags och ett idag. Visst har jag haft lite annat för mig, men det har heller inte funnits några, för mig intressanta, lediga tjänster att söka mer än dessa tre.

Idag ska jag ut och fara igen. Det blir ett besök på min senaste arbetsplats. Fast inte för att träffa före detta arbetskamrater utan för att luncha med Pe. Lite pirrigt känns det allt, så det är tryggt att Pe är med. Ingen från mitt förra jobb har hört av sig. Jag visste ju att det skulle bli så. Man träffas intensivt under ett par år, sen blir det ingenting när visstidsanställningen upphör. Vid det här laget är jag väl bara ett avlägset minne för de flesta. Och nu gnäller jag inte, jag konstaterar!!! (Jag noterar dock att jag fortfarande står som ansvarig för vissa sidor på webben…) Det finns alltid två sidor av samma mynt och om jag hade velat skulle jag väl själv ha kunnat höra av mig till nån. Samtidigt vet jag hur intensivt det arbetas och jag är faktiskt rädd att störa…

Paprikorna från andra hållet. (Bilden är tagen idag.)

Anna jobbar lååång dag idag och ska inte hämtas hem förrän klockan 16.30. Jag har lovat ta med en låda kycklingspett hem från Ultuna Thai Mith, stället som gör stans bästa jordnötssås…

Nu ska jag ägna mig åt att skriva, skriva, skriva. Förhoppningsvis hinner jag också läsa ut min bok på gång under dagen. Den är lite seg och jag skulle gärna vilja börja på en ny. Men vad ska DU göra idag??? Skriv gärna en rad eller två i en kommentar och berätta! Du vet ju att jag är NYFIKIS!!!

*ballen = balkongen

Livet är kort.

Read Full Post »