Ett inlägg om torsdagens promenad.
Fyra kilometer blev det idag. Prick. Inget hastighetsrekord, men jag är nöjd att jag klarade att gå så långt. För mig är det långt.
En underbar höstdag. Solen värmde så gott att jag kunde gå iklädd enbart luvatröja.
Höstsolen värmde.
Färgerna i naturen går alltmer mot rött…
Mot rött.
Varje dag försöker jag hitta nya vägar att gå. Men ibland passerar jag gamla ställen. Den Hemliga Trädgården fascinerar mig, till exempel. Idag fångade jag en del av ett av boningshusen.
Ett av boningshusen, sett från vägen, i Den Hemliga Trädgården.
Allt fler löv hamnar på marken. Där ligger de, platta, tryckta mot asfalten, fortfarande färggranna, men lite sorgliga.
Lönnlöv mot asfalten.
Jag såg roliga prylar! Cykeln sa
Rasta!
och jag tog den på orden, stannade en stund och fotade.
Jag tog cykeln på orden och rastade.
På vägen tillbaka hade nån kompletterat varningsmärket…
Varning för skateboardåkare!
Om man ska tänka nåt positivt om farthinder, så håller jag med skyltkompletteraren att hindren kan användas till skateboardåkning. I övrigt är hindren bara irriterande – och farliga för nacke och bil. Nää, jag föredrar det ulliga, gulliga…
Ullig och gullig växt.
Vid ödetomten tjuvade jag! Jag pallade fallfrukt. Fyra stycken härligt röda äpplen fick följa med hem. De sköljdes av och hamnade i en skål. Ett är uppätet.
Fyra röda, pallade äpplen.
Dagens värsta timme, den mellan 14 och 15, har passerat. Jag har överlevt. Tack för att du orkade läsa ända hit!
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Tack för dessa rader och fina bilder.
Klart man orkar läsa.
Ha det fint.
Inte så klart, alla gånger! 😉
Hare gott!
Du kan verkligen det där med att se det konstnärliga i vardagliga saker och ting och det uppskattar jag!
Va duktig du är som är ute och går och 4 km, det är inte ”kattskit” det inte!
Alltid spännande att läsa dina inlägg och det förra, om döden, där håller jag med dig, vi måste våga prata om det.
Elliot sa igår, att han hoppades att jag inte skulle dö innan han skaffat barn, för han ville att de skulle få träffa mig eftersom jag var världens bästa mormor!
Men, sa han, ”du kommer ju att dö förr eller senare, det ska vi ju alla göra” och det höll jag ju med om!
Fast…jag sa också, att han kunde ju inte vänta med barn tills han blev 40-45 år, för då är jag säkert död och begraven!
Ha dé!/Kram
Det finns så mycket fint runt omkring som är gratis.
Kram!
Härlig dag som gjord för en promenad. Jag har också promenerat, in till stan och tillbaka. Sträckan spelar inte så stor roll, bara vi rör på oss i vår egen takt.
Spännande med huset, undrar vem som vill bo med så mycket grönska omkring sig. Får se hur det ser ut när alla löven fallit. Annars vet jag ett hus på Öland som också är väldigt överväxt. De har bara röjt för sikt genom ett fönster. Jag vet vem som äger huset (EB) och är där på somrarna, en känd person med mycket pengar. Det är nog hennes make som vill ha det så där för hon är själv ofta ute och promenerar i rask takt.
Det här är nog ett ödehus, tror jag. Eller… kanske bebott av spöken..?
Tofflan!
Fina bilder och många kloka tankar. Följer med spänning Dina rapporter om den ”hemliga trädgården”. Jag har varit på ”driven” från ön några dygn, mamma behövde hjälp och lite sällskap. Känns märkligt att åka ”hem”, plötsligt blir man liten igen (i sin mammas ögon iaf).
Promenerade runt i mina gamla kvarter, träffade ett par gamla klasskompisar. Backen där vi som små åkte tefat (pulkor fanns inte då) är en liten, liten kulle.
Nu dags för en öl och en macka med ost… ibland är det just det som är lycka.
Kram!
Tack, Ulla! 😛
Nu blir det paus ett tag från Den Hemliga Trädgården, för vi åker till Dalarna i morgon.
Känner igen det där med mammor… Skulle behöva vända bilen söderut och åka till min i några dar också…
Kram!
Det är bra att du utökad längden 🙂 blir vasaloppet i helgen vet du 🙂
Jädrar! Har glömt fixa vasafrillan!.. Men har fixat knätofsar hela dan på min syjunta!