Ett inlägg om hur det blev tyst på mig.
Häromdan skrek jag:
Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder.
Nu har jag fått så jag teg. Allt var klart för dagens promenad – påklädd, Runkeepern laddad. Stod och låste min ytterdörr när jag hörde… ett mullrande. Det fullkomligt öste ner regn…

Regnet bara öser ner…
Jag plockade i stället upp min post ur postboxen och backade upp till hemmet igen. Dagens promenad får vänta. En stund. I stället får jag ägna mig åt FOTO inomhus. Fick första numret av tre gratisnummer idag av tidningen FOTO – ett tack för att jag deltog i en enkät. (Fast jag skulle ju kalla den tidskrift, förstås…)

Första numret av tre av tidningen FOTO hade hittat till min postbox.
Livet är kort. Idag är det vått.