Top of the lake – TV-serien

Ett inlägg om en märklig TV-serie.

I kväll gick sista delen av Top of the lake. Det har varit en märklig resa genom sex avsnitt. Första avsnittet fick ett högt Toffelbetyg. Men hur blir totalomdömet?

Johnno och Robin, två av huvudrollerna i Top of the lake. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)

TV-serien inleds med att en tolvårig flicka går ut i vattnet. Hon tas till sjukhus. Där konstaterar man att hon är gravid. Strax därpå försvinner den gravida flickan Tui.

Händelserna utspelar sig i en riktig byhåla. Alla som bor där är mer eller mindre märkliga. Robin är född och uppvuxen där och är nu på besök hos sin mamma som är döende. Pappan drunknade. Robin vill inte ge upp sökandet efter Tui. Det blir ett sökande som delvis är Robins sökande efter sig själv. Den här berättelsen innehåller inte bara korruption och våld, den innehåller pedofili och incest. Till sist vet man inte vad man ska tro. Eller vem man ska tro på. För vem är far till Tuis barn och vem var Robins far?

Det här är ingen Nya Zeeländsk TV-serie som jag trodde, utan en brittisk-amerikansk samproduktion. Men i övrigt håller många av mina intryck från första avsnittet i sig genom serien.

Bakom serien står Jane Campion. Jag skrev redan efter första avsnittet att serien påminner om Twin Peaks, Lost och Gengångare. En ganska salig – eller osalig! – blandning, vill säga. Hela serien är konstig. Jag förstår inte riktigt syftet med att stoppa in ett märkligt kvinnoläger i berättelsen, det gör historien bara ännu mer konstig. Bitvis är det otroligt segt. Vissa avsnitt känns oändligt långa. Men så finns det andra avsnitt som känns snabbare. Det avslutande, till exempel.

Det är jättesvårt att ha en entydig åsikt om Top of the lake. Jag vill självklart veta hur det går för Tui. Men det är, som sagt, väldigt långsamt ibland. Historien rör sig knappt framåt från avsnitt till avsnitt. Kanske hälften av avsnitten hade räckt?

Tyvärr måste Toffelbetyget bli sänkt från högt till medel. Och då är jag rätt snäll…

Livet är kort.

Read Full Post »

Variation

Ett inlägg om  variation och om att tänka i andra banor så blir det bättre.

I eftermiddags gjorde jag nästan inte ett skit mer än satt vid datorn. Det finns mycket att läsa på nätet och jag är en nyhetsnörd.

Gjorde ett nytt försök att mejla till bolaget som är vänligt nog att betala ut lite inkomstförsäkringspengar. Mina mejl studsade ju i helgen. Men tyvärr, samma historia nu. Bestämde mig därför för att gå till botten med det hela. Ringde handläggaren. Inget svar. Ringde Kundtjänst. Jorå, en vänlig och hjälpsam kvinna svarade. De hade tagit emot massor av mejl idag, så felet måste ligga hos mig, menade hon. Vi provade alla möjliga e-postadresser hos bolaget, men mina mejl bara studsade. Till sist testade jag att mejla från en alternativ e-postadress jag har – och se, då gick det bra! Men bara tanken att kontakta Spray.se för att försöka få hjälp med en krånglande home.se-adress är rent avskräckande. Man får ingen hjälp, man får bara idiotiska svar av arten

töm cacheminnet!

eller

uppgradera alt. byt webbläsare

(När mejleriet krånglar testar jag typ allt sånt först innan jag felanmäler.) Nä, hos Spray.se kan man inte räkna med nån större variation i svaren…

(Spray.se påminner faktiskt lite om Arbetsförnedringen. De talar hela tiden om för mig vad jag ska göra och hur jag ska göra, men de har fortfarande inte berättat vad min handläggare heter…)

Men mejlet jag fick från Postmaster framgick varför mina mejl från home.se inte gick fram: de var spamklassade. Så jag kopierade texten och skickade över till den hjälpsamma kvinnan. Och HEPP! När jag kom tillbaka från min lilla utflykt funkade det! Förhäxningen var bruten!

Utflykt? Ja, jag åkte och hämtade Fästmön när hon slutade jobba klockan 16. Vi for till ICA Solen där jag handlade billigt och gott bröd och soppa till morgondagens middag. Man måste ju variera sig lite…

Anna avlämnades i Himlen och jag for hem till New Village – i sällskap av några regndroppar på vindrutan och en vidunderligt vacker och stor regnbåge. Tyvärr kunde jag inte fota för jag körde ju bil. Dödsolyckan som inträffade på just den här vägen i förra veckan har satt sina spår även i mig som är världsbäst vid ratten. Dessvärre tycks inte alla andra ha blivit påverkade. I morse skedde tydligen en ny olycka utanför Förorten. Och jag mötte två fullkomliga galningar som gjorde livsfarliga omkörningar på 70-vägen till/från stan. Idioter! Ni kanske inte bara kör ihjäl er själva utan även andra!..

Hungrig som en varg ställde jag mig ganska direkt vid spisen för att laga mat. Du kanske minns vad jag åt till söndagsmiddag..? Om inte, så påminner jag dig:

Tofflisk söndagsmiddag – grillad kycklingkorv med bröd.

Idag är det ju måndag och då måste man ju variera sig och inte äta samma som till söndagsmiddagen. Därför fick det bli… stekt kycklingkorv med snabbmakaroner!

Stekt kycklingkorv i skivor och snabbmakaroner – variation utförd!

Nu har det blivit kväll och då ger jag mig tillåtelse att sjunka ner i bäste fåtöljen med min bok på gång. Märkligt med den deckaren att den bär samma titel som en församling i Lidköping – nära den plats där bokens händelser utspelar sig…

Kvart i tio i afton ser jag på sista avsnittet av Top of the lake på SvT1. Måste få veta hur det går för Tui och bebisen!!! Sen kommer förstås en sammanfattning av vad jag tycker om serien – oavsett om du vill läsa eller inte.

Vad gör du i kväll???

Livet är kort.

Read Full Post »

Oj, vilka fina bilder!

Ett inlägg om en fotoutställning.

Nej, rubriken handlar självklart INTE om mina amatörbilder. Jag läser om fotoutställningen Wild Wonders of Europe. Du har fortfarande möjlighet att se den, för den finns kvar till och med söndag på Raoul Wallenbergs torg i Stockholm.

Fotoutställningen är ett av världens största naturskyddskommunikationsprojekt (vilket ord!..), sägs det. I vart fall deltar 69 naturfotografer med foton från Europas 48 länder. Utställningen visas också upp runtom i Europa.

Ett syfte med projektet är att visa att det går bättre och bättre för djuren i Europa. Ett av utställningens teman är Rewilding Europe, det vill säga att återskapa tio vildmarksområden i Europa till år 2010. Ytan består av sammanlagt en miljon hektar.

Det här djuret är en mjuk och alldeles tyst uggla. Nån bild på den finns inte på utställningen Wild Wonders of Europe.

Om du, liksom jag, inte har möjlighet att se utställningen live, kan du i alla fall kika på många bilder från den på Dagens Nyheters webbplats!

Livet är kort.

Read Full Post »

Genomblåst

Ett inlägg om en promenad vid lunchtid en septemberdag som denna.

En promenad i det vackra höstvädret var det rätta att göra idag. Att bli totalt genomblåst. Att lämna det trygga hemmet ett tag. Att låta höstvindarna torka upp eventuella tårar som vill falla nerför en i förtid fårad kind. (Vaknar jag i morgon med alldeles vitt hår, tro???)

En bänk för samtal, kontemplation eller bara vila.

Nej jag vill inte gråta mer utanpå! Jag gråter inuti så syns det mindre! Stoppade iPhonens lurar i öronen, men klarade bara två minuter radio. Ändå fortsatte jag att gå med öronpropparna i öronen! Eventuella människor som närmar sig tilltalar en nämligen inte då. Jag fokuserade på att höra mina andetag. Jag insåg att jag lever.

Vackert på marken!

Träden är så vackra nu! Tyvärr gör inte iPhonens kamera dem rättvisa.

Många.

Ibland är det skönt att vara många, ibland är det OK att vara en.

En.

Idag kom jag till flera insikter. En av dem är att löv är som människor: de är svåra att få grepp om när det blåser.

Svåra att få grepp om.

När det blåser är det lätt att bli ensam. Bortglömd. För det är, som sagt, svårt att fånga både människor och löv när vinden blåser. På bild blir det baske mig aldrig bra…

Svåra att fota.

Nä, jag håller mig till stora stenar. De ligger där de ligger lagda. Stelnade jättar, trygga i sin tyngd.

Stenar som trygga jättar.

Men också stenar som utmaning att nå toppen. Befrielsen. Den blåa himlen. Evigheten.

En glimt av evigheten där uppe.

Min promenad förde mig till en plats där ett mord en gång skedde. Mina onda fötter förde mig därifrån och hem igen. Levande. Och jag kunde verkligen konstatera att hälsenan i friska foten gör ondare än hälsporren i den onda. Det tror jag är bra.

Livet är kort.

Read Full Post »

Söndagsgrått och måndagsblått

Ett inlägg om gårdagen och dagen idag.

Igår fick vi sannerligen känna på höstrusk! Det blev en sån kontrast till lördagen när jag och mina gäster kunde sitta utomhus och luncha!

Medan det ännu såg lite torrt ut utomhus gick jag över till Tokerian på söndagspromenad. Det är ju så roligt att promenera ensam när alla andra är två. Äh, jag behövde frisk luft och 2 x 5 minuters promenad räckte för mig och mina onda fötter. Faktum är att foten jag trampade i hålet med är ondare än hälsporrefoten. Eller, för att uttrycka mig mer positivt: hälsporren är bättre!

Slog en signal till mamma sen. Det var nog första gången i världshistorien jag berättade – och beklagade mig över! – att jag ska försöka klara ekonomin i september på 5 000 kronor, det vill säga hälften av mina ordinarie månadskostnader exklusive mat… Jag tror inte hon riktigt förstod. Eller ville förstå. Det är det många som inte vill, får jag känslan av. Men varför ska man bry sig om andras ekonomiska bekymmer? Hur som helst, jag kämpar på och det ska nog bli nån lösning. Det brukar det bli. Jag får väl gräva djupt ner i näbbstöveln och se om jag hittar några guldpengar. På veckans Lotto blev det inte en spänn… Men mamma och jag har var sin femhundring i våra vinstplånböcker (de ligger i en av mina skrivbordslådor) och mamma sa att jag får låna av dessa pengar om jag behöver. Alltid något! Vidare kan jag hoppas på att få pengarna från reparationsfonden utbetalade. Det skulle inte vara helt fel…

Jag läste ut boken jag hade fått låna för recension och skrev ett blogginlägg om den och själva recensionen. La in recensionen en samt bild för publicering på Uppsalanyheter. Känner jag Pe rätt trycks recensionen ut till lunch idag..? Det var ingen ny bok jag recenserade, men en bok som jag vet engagerar människor.

Sen kom regnet och blåsten! Det blev ett helt fantastiskt väder! Jag njöt av att se regnet piska gräsmattan och tennisbanan och höstvinden ruska om björkarna så livligt att träden kändes levande! En bild säger inte så mycket, den blir bara platt, men…

Höstrusk på baksidan av huset!

Härinne var det varmt och gott. Och varmare blev det! Jag fixade söndagsmiddagen i ugnen! Men faktum är att jag har mycket behagligare temperatur efter fönsterbytet än före. Mycket!

Tofflisk söndagsmiddag.

Kvällen ägnades ytterligare en stund åt att skriva och läsa, men sen hällde jag ner mig i bäste fåtöljen till klockan 21 för att glo på säsongspremiären av Bron. Förra gången retade jag mig en del på Saga Norén, en av rollerna. Nu tycker jag bara att hon är häftig! Ibland önskar jag att jag själv var så där totalt i avsaknad av känslor… Onekligen praktiskt… Men en som är fullkomligt utan pokerface kan ju bara drömma om det…

Ostbågar och öl – Toffliskt söndagsgodis.

Direkt efter Bron kopplade jag över till Miss Marple. Men innan dess hade jag laddat med söndagsgodis för här skulle mysas av bara 17! Mys för mig är inte det ätbara, dock, det vill jag ha till protokollet! Mys är den goa stunden man har tillsammans med, i det här fallet, bra TV och nåt gott att äta och dricka. Tillsammans med nån levande varelse är det förstås ännu bättre. Igår fick jag nöja mig med att vicka på tårna så att jag kände att jag åtminstone själv levde.

Tänk att i morse vaknade jag prick klockan sju! Jag var förstås trött, för jag kom inte i säng förrän runt halv ett. Det gick inte att somna genast, utan jag fick sätta på sovrums-TV:n. Men uppe med tuppen innebär för min del att jag kan utnyttja den del av dagen när jag är som mest alert och kreativ. Och den blåa himlen utanför fönstret hjälpte förstås till att puffa upp mig…

Måndagens himmel är alldeles blå. Notera den yttepyttiga månen.

Jag har fått fin coachning och praktisk hjälp av Twitter-Asa, så dagens första uppdrag var att skriva en ny sorts ansökningar. Tre jobb sökte jag totalt, för det var tre intressanta jobb jag hade hittat under helgen. Vidare jobbade jag med min sammanfattning på LinkedIn. Helt nöjd med den är jag inte, så jag kanske tar ett tag med den senare idag.

Inte ett uns lust att umgås med nån har jag idag, inte ens genom Wordfeud, som jag börjar bli hjärtligt trött på. Men jag ska slänga i mig lite brunch (det vill säga frukost fast vid nästan lunchtid med tanke på att jag har varit vaken så länge), fixa till mig och tvinga ut mig i höstsolen. Vem vet, den kanske gör underverk för en som kom på sig själv med att packa jobbväskan igår kväll… Till ingen nytta.

Livet är kort.

Read Full Post »

Miss Marple: Varför frågade de inte Evans?

En titt med nya ögon på en Miss Marple-film.

Igår kväll visade Sjuan Miss Marple: Varför frågade de inte Evans? (2008). Jag bänkade mig som vanligt – och insåg att jag hade sett filmen tidigare. Jag har till och med bloggat om den, för över fyra år sen. Då tyckte jag att den var mest snurrig, men vad tyckte jag nu, fyra år senare???

Varför frågade de inte Evans, kan man undra…

Det är fortfarande ett väldigt springande i den här filmen. Filmen är nästan som en teaterfars. Folk kommer och går, nej springer, in och ut i dramat. I centrum står familjen Savage – och naturligtvis gamla kärleksförbindelser som påverkar framtida val. Men det hela börjar med att en ung man hittar en döende, lite äldre man på en klippavsats. Den döende mannens sista ord är just:

Varför frågade de inte Evans?

Den unge mannen och en kvinnlig bekant börjar nysta i fallet. Miss Marple nystar hon med, inte bara med sin stickning. (Jag undrar vad det är hon stickar på hela tiden…) Och som vanligt går det som det går – fallet blir löst och såväl mördare som motiv avslöjas i slutet.

Den här filmen kan tyckas farsartad på grund av allt spring in och ut som skådespelarna ägnar sig åt. Till och med butlern… Men filmen är ovanlig också för att den är mer blodig än andra filmer. Och den avslutas med… ska vi säga… ett litet gisslandrama. Utöver detta förekommer en intressant lek med könsroller.

Det sammanlagda Toffelbetyget blir medel. För filmen är väldigt rörig.

Livet är kort.

Read Full Post »