Ett inlägg om att försöka hålla humöret uppe och sånt.
Igår regnade det av och till hela dan. Rejält, dessutom. Bara en stund mitt på dan var det uppehåll och då passade jag på att gå till Tokerian och köpa körv med tillbehör. Ja, som du ser är inte matlagningskonsten på topp när jag ska stå vid spisen… Men körv är gött och vi blev mätta på chorizo – en åt en smalisvariant (inte jag), den andra åt en kycklingvariant (jag).
Det regnade även vid läggdags. Här en bild från sovrumsfönstret, lite photoshoppad.
Fästmön jobbade över igår och jag blev ju försenad av internetavbrottet, så dan bara gick, känns det som. Plötsligt var det kväll och vi hade ätit. Satt vid var sin dator en stund och skrev, spelade Wordfeud och Quiz Battle (jag åker på däng hela tiden!) och så glodde jag på näst sista avsnittet av Top of the lake. Det är en märklig historia, jag ska ärligt säga att jag inte riktigt begriper den. Men jag ska försöka sammanfatta vad jag tycker om den när serien är avslutad.
Anna var så fruktansvärt rolig igår med sina sångstunder. Det var härligt att få brista ut i ett riktigt gapflabb! Jag skrattade till och med när vi gick och la oss. Hon kan verkligen vara rolig, Anna. Rolig på det sättet jag gillar – det vill säga det är inte alltid planerat…
Här försöker vi vara lite roliga båda två.
Det är viktigt att få ha lite roligt när livet i övrigt mest känns som en kamp. Nåt annat som är viktigt är återkoppling på ens ansökningar. Igår kväll kom nej på två tjänster jag har sökt hos ett företag. Jag bad om återkoppling för att få veta vad jag saknade för tjänsten, men än har jag inget hört. Nu har jag totalt fått fem nej och bara två företag, Kaplan och Proffice har lämnat återkoppling. Dessutom sparar de mina handlingar för eventuellt kommande uppdrag/tjänster och Proffice vill definitivt ha mig kvar i kandidatbanken.
Tre arbetsgivare – Hammer & Hanborg, Upplands Väsby kommun och Oxenstierna & Partners har inte gett nån återkoppling trots att jag bett om sådan. För mig som arbetssökande är det viktigt att förstå varför jag blir bortsållad och jag tycker att det inte vore så svårt att skriva två rader om det i ett mejl. Men uppenbarligen är detta nånting som vissa arbetsgivare inte prioriterar. Och då blir man ju som sökande inte särskilt sugen på att återkomma med några nya ansökningar. Dessutom pratar i alla fall jag med mina vänner och bekanta om jobbsökeriet. Detta innebär att jag pratar om arbetsgivare som är intressanta och verkar bra och om arbetsgivare som jag upplever vara det motsatta. Man är inte mer än människa!
Det är fortfarande fuktigt i luften idag. Jag somnade till regnets smatter på taket. Anna är ledig idag. På seneftermiddagen ska jag klippa mig och därefter tänkte vi försöka få biljetter och gå och se Monica Z-filmen. Jag har presentkort som jag har fått via jobbet och till min 50-årsdag kvar, så det kostar oss inte ett smack. Tror till och med att vi kan besöka nåt matställe av budgetvariant före filmen!
I skrivande stund känner jag mig ostimulerad och lite låg. Det är känslor jag ska mota bort. Typ NU!
Ska du göra nåt kul idag??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Jag förstår om du känner dig låg idag efter flera nej och inget svar från företagen. Man vill ju gärna veta vad som fattas eller vad som inte fallit dem i smaken, så att säga. Självklart vill man ju veta!
Det som händer hos mig idag är att på jobbet har jag fått ett nytt bord, ett höj- och sänkbart, så nu kan jag stå och jobba om jag känner för det. Det ska installeras ett handreglage bara, så kan jag välja om jag vill sitta eller stå. Det blir nog skitbra.
Hemma har vi äntligen fått ihop Billy-hyllorna som vi köpte för X antal veckor sedan till ”biblioteket”. Så nu har jag plockat upp böcker och varit klippt genomsvett hela tiden. Det är ganska jobbigt att plocka med böcker, tungt och så. Det blev göööörbra och nu är rummet nästan färdigt. Har beställt gardiner och fönsterlampor från Jotex och sen är det nästan komplett. Härligt!!
Efter det ska vi dra igång med gästrummet, Soffans gamla rum, och fixa till det också med tapeter, slipat golv och nya möbler. Så vi vet vad vi gör i höst i Byhålan!
Just precis nu kom ytterligare ett nej, men ett trevligt sådant och där man vill spara mina papper och CV för eventuellt kommande bruk.
Det är inte långt till tårarna nu, kan jag meddela. En och en halv månad har gått och jag har sökt över 70 jobb. Ska inget av dem bli mitt? Det känns oändligt tröstlöst. Oändligt.
Jag måste nog komma och göra en ordentlig inspektion hos er sen. Biblioteket är jag mest nyfiken på och gästrummet hoppas jag att jag får slagga över i nån gång.
Åååhh, din stackare! Det måste kännas fruktansvärt!
Du är hjärtligt välkommen hem till oss när allt blir färdigt! Det får vi planera för sen.
För varje nej dör en bit av självkänslan. Men då får jag försöka hitta andra saker som bygger upp den! Om en stund ska jag åka och klippa mig, sen blir det lite stan, lite mat och så bio.
DET ser jag fram emot!!!