Archive for 15 september, 2013
Lösenordsskyddad: Bara för dig med lösen: Snurr
Posted in Personligt on 15 september 2013|
Tofflan undrar: Fast telefon eller mobil?
Posted in Diskutabelt, Personligt, Vänner, tagged använda, ekonomisk skäl, fast telefon, höga abonnemangskostnader, kommentera, mobiltelefoni, omröstning, tack, telefoni, Tofflan undrar on 15 september 2013|
Ett inlägg om veckans nya fråga.
Då och då hör jag vänner och bekanta prata om att de har sagt upp sina fasta telefoner. Skälet är främst ekonomiskt: de tycker att abonnemangsavgifterna är för höga jämfört med hur mycket de använder sina fasta telefoner. Den här veckan undrar Tofflan hur DU har det – fast telefon, mobiltelefon eller både och?
Som vanligt kan du inte kommentera frågan här, utan jag vill ju att du deltar med ett klick i omröstningen i högerspalten, under rubriken Tofflan undrar.
Stort TACK på förhand för att du deltar!
Livet är kort.
Tofflan undrade: Ska du rösta i kyrkovalet?
Posted in Diskutabelt, Personligt, tagged blogg, demokratisk rättighet, ja, jag vet inte, kyrkovalet 2013, medlem, nej, omröstning, på tapeten, rättighet, röstberättigad, Svenska kyrkan, tack, Tofflan undrade, tycka till, valdeltagande on 15 september 2013|
Ett inlägg om den gångna veckans omröstning och dess resultat.
Det här med kyrkovalet har jag noterat är mer på tapeten i år än tidigare. Ändå sägs valdeltagandet inte vara särskilt högt bland de röstberättigade. Den gångna veckan undrade Tofflan om du ska rösta i kyrkovalet.
Så här fördelade sig de 27 inkomna svaren:
41 procent (elva personer) svarade: Nej, det ska jag inte.
37 procent (tio personer) svarade: Ja, det är självklart för mig att utnyttja denna demokratiska rättighet.
15 procent (fyra personer) svarade: Jag vet inte.
Sju procent (två personer) svarade: Other:
Ej röstberättigad
nej, jag är inte medlem i Svenska kyrkan längre.
Stort TACK till dig som använde din rättighet att tycka till här på Tofflans blogg om kyrkovalet! Jag hoppas att du kollar in den nya frågan, här intill i högerspalten under rubriken Tofflan undrar – precis som vanligt!
Livet är kort. Nu ska jag alldeles strax åka och rösta!
Kulturnatten 2013 – djupt ur en snedtrampad toffla
Posted in Böcker, Epikuréiskt, Familj, Ironi, Krämpor, Musik, Personligt, Puckon, Trams, TV, Vänner, tagged affär, arbete, avkräva, avlång, äta Skåne, öl, ömma, bön till vår Gud, beklaga mig, blommor, bokbord, bokhandel, boll, Botaniska trädgården, bro, bror, bryta, buskar, buss, chokladstånd, dasslock till hand, dålig, dessert, dryck, ensam, Erik Lallerstedt lagar fiskbullar, färger, förbannelse, före detta granne, förnyas, förvånad, fri entré, Fyrisån, Galleri Uppsala 1810, gatumat, gå hem, gågatan, göra förskräckligt ont, göra jävligt ont, gedigen hålvana, gigantisk sugar snap, glad, godis, godisremmar, grön, grönsak, grina, gubbe, Halloween, halta, hål i gatan, heja, helga, hoppa, Jack-o'-lantern, jordnötschoklad, kärlekslås, Kitty Lindsten, klocka, kocka, komma loss, konstnär, korvmoj, kronärtskockor, Kulturnatten 2013, kyrka, lägga ett gott ord, lila, linedance, Linnéträdgården, mamma, manifestation, mat, människa, min friska fot, mjuka, mobiltelefoni, mumsa, museum, naken tjej, nyfiken, nyligen infört, obevakad, orange, ord, ordmanifestation, osäker, otrevligt sätt, parera, prata mycket, pumpa, rösta i kyrkovalet, roligt, ryggsäck, sälja en tavla, sätta upp foten, söndag, skit, skjutsa, skor, skriva kritiskt, skutta, släcka, slå ut tänder, snedtrampad toffla, son, stappla, städa, stängd, stå stilla, straff, sur, Sverige, tagetes, Terrassen, thai, trängsel, urtråkig deckare, vänster armbåge, värka, växt, Venus, vilodag, volt, Walmstedska gården on 15 september 2013| 12 Comments »
Ett inlägg om min upplevelse av Kulturnatten 2013.
Det blev nog så att nån la en förbannelse på mig sen jag skrivit kritiskt häromdan om Kulturnatten. Men min åsikt är fortfarande att jag tycker att den bör förnyas lite. Straffet för mina ord lät inte vänta på sig – jag trampade i ett hål i gatan och gjorde en volt. Faktum är att jag inte bara kunde ha brutit nånting eller slagit ut tänder, jag kunde faktiskt ha slagit ihjäl mig. Nu gjorde jag mest illa min friska fot. Idag känner jag emellertid att det ömmar lite mer här och var, till exempel i vänster armbåge. Men… tack och lov är foten bättre!

Jag kanske borde välja mina ord bättre, så jag inte drabbas av nåns vrede… Här en manisfestation för ordet utanför Walmstedtska gården igår.
Igår kväll när vi kom hem och jag hade fått av mig skorna började foten värka och göra förskräckligt ont. Jag var osäker på om jag skulle kunna kunna skjutsa Fästmön till jobbet idag, men det gick! Kanske sände den rare Danny* en bön till vår Gud för mig efter att jag beklagat mig när vi sågs utanför kyrkan! (Det gjorde mig väldigt glad att få veta att Danny har kyrkan, jag är så rädd att han ska känna sig ensam i det här landet.)
Man skulle ju kunna tro att jag har gedigen hålvana. Visserligen parerade jag snygg och rullade ihop mig som en boll, men det gjorde jävligt ont och jag ville helst grina. Nu kämpade jag på resten av kvällen, för se vända och åka hem går ju inte! Vi stappl… nej, inte Anna jag stapplade, upp till bokborden på gågatan. Där var en väldig trängsel, precis som det ska vara en kulturnatt. Men man behöver kanske inte stå stilla och lägga sitt dasslock till hand över ett gäng böcker i en låda samtidigt som man ringer och pratar med sin mamma, eller hur?! Pucko!

Erik Lallerstedt lagar fiskbullar, men det fick han fortsätta göra i boklådan. Ingen bok följde med hem!
På Svartbäcksgatan träffade vi en före detta granne med bror och son som pratade MYCKET med oss. Jag vet fortfarande inte vad h*n heter, men det spelar ingen roll. Vi tittade in i nån affär när vi kommit loss. Där trodde en gubbe att en fin klocka kostade 75 kronor. Han fick lägga till ett par nollor på priset.
På Galleri Uppsala 1810 träffade vi Monica och Kitty. Just när vi var där sålde konstnären en tavla. Om du missade utställningen kan du se Kittys tavlor varje dag mellan klockan 13 och 18 till och med den 19 september.

Kitty Lindsten har just sålt en tavla.
Vi var båda lite nyfikna på Linnéträdgården och halt… nej, Anna gick, jag haltade… in där. Kvällen till ära var det fri entré. Det här med entréavgift har man nyligen infört och det är skit, tycker jag! Möjligen skulle jag kunna tänka mig att betala entréavgift för Botaniska trädgården. Möjligen!..
Men tänk att det fortfarande blommar saker! Vi blev väldigt förvånade.

Orange blommor är alltid fina!
En och annan naken tjej fanns att beskåda också…

Venus i Linnéträdgården.
Och nu vet vi var vi ska sno pumpor för att göra Jack-o’-lanterns till Halloween! Här fanns det många att välja på!..

Pumpor! Det vill säga presumtiva Jack-o’-lanterns.
Vi såg till och med…. gröna avlånga… Kan detta verkligen vara en pumpa? Det ser ju mer ut som en gigantisk sugar snap…

Grön, avlång pumpa eller gigantisk sugar snap?
Vanliga, snigga orange pumpor fanns också. Här ett exemplar som skulle bli en fin Jack…

Ett exemplar som skulle bli en fin Jack.
Det var flera blommor som fortfarande blommade. Underbart vackra färger!

Tagetes.
En del buskar blommade också.

Lila blommor på en buske. De såg så mjuka ut att man ville röra vid dem.
En och annan grönsak såg vi också. Visst är dessa skockor häftiga?!

Kronärtskocka på gång!
Ja, det heter skocka och inte kocka! En kocka är ingen växt utan en människa.

Skocka. Till vänster i blått, vid orange pil, skymtar en duktig kocka dock!
Vi hade gärna velat besöka museet, men när man på ett otrevligt sätt avkrävde mig min ryggsäck vände vi och gick ut. Aldrig i h-e att jag skulle lämna ifrån mig ryggsäcken som sen skulle vara obevakad en kväll som denna, med massor av människor i rörelse! Dåligt, Linnémuseet, dåligt!
Vi gick över ån efter mat. På en av broarna hittade vi kärlekslås.

Kärlekslås på en av stans broar.
På väg till maten såg vi ordmanifestationen (se första bilden i det här inlägget!) samt linedance. Och jag hejade på G, h*n som inte heller förstod vad som hände för fyra år sen. Vi pratade inte nu, bara hejade.
Utbudet av gatumat visade sig bestå av nån enstaka korvmoj och thai. Det blev thai. Därefter gick vi på jakt efter dessert…

Chokladståndet erbjöd fin dessert.
Vi traskade mot Drottninggatan där jag ville besöka en bokhandel. Den visade sig vara stängd. En kulturnatt! Dåligt! Men i stället fick vi syn på mer linedance och vem skuttade där i ledet om inte före detta kollegan Majsan??? Roligt!

Linedance med Majsan vid orange pil.
Vi hade inte köpt nån dryck till maten, så det blev dags att inhandla sådant. Vi hoppade (inte jag, men Anna) upp till Terrassen och tog var sin öl. Jag vågade knappt känna efter hur foten mådde, men…

Anna med en öl ser väldigt sur ut, men det var hon inte. Det var jag som surade över foten.
Efter ölen beslutade vi oss för att inhandla godisremmar och sen ta bussen hem. Det var då jag träffade Danny. Jag tror nog att han la ett gott ord för mig…

Dags att släcka och gå hem.
Vi var nog hemma till strax efter klockan 21. Jag satte upp foten och vi mumsade på kulturnattsgodis. Min jordnötschokladbit såg ut som Sverige. Jag åt Skåne och kanske en bit till, men det mesta finns kvar.

Fötterna i högläge och choklad, som ser ut som Sverige, i knäet. Jag åt Skåne igår, så det finns kvar!
Foten värkte och gjorde ont och vi la oss efter att ha försökt titta på nån urtråkig deckare på TV. I morse skulle vi upp tidigt, Anna började klockan sju. Eftersom vi träffade på en från hennes jobb på Terrassen var det bäst att komma i tid så det inte spekulerades i om vi satt för länge och drack öl…
Idag är det söndag och vilodag för min del. Den helgar jag med att städa. Och rösta i kyrkovalet, förstås!!!
*Danny = en av doktoranderna på mitt förra jobb
Livet är kort.