Ett inlägg om varför man väljer en viss sittplats.
Sittplatser kan vara diskutabla grejor. Känsliga saker, till och med! På min förra arbetsplats hörde jag en historia om en person som medvetet snodde en plats i fikarummet som en annan person jämt satt på. Det slutade med att personen, vars plats blev ”stulen”, satte sig så nära ”plats-tjuven” som möjligt. Så där lite… för nära, du vet…
En fin stol hos mamma.
Läste i morse hos Aftonbladet – tro det eller ej! – en ganska rolig artikel om det här med hur vi sätter oss på veckomötena på jobbet. Du kanske är ledig i helgen och helst vill glömma jobbet. Det skiter jag, som saknar jobbet, i.
Under läsningen nickade jag igenkännande. Valet av sittplats har delvis med att göra hur het eller kall du är, men mycket att göra med dina ambitioner.
Chefens sittplats är vanligen en kortända av bordet. Det signalerar ordförandeskap och därmed auktoritet. Dessutom ger det en bra överblick över bordet och de som sitter där. Så om du också sätter dig på en kortända kan chefen bli störd – din placering signalerar att du har eller borde ha stort inflytande… Och det är, som bekant, inte så populärt hos alla chefer… En chef som sätter sig på en långsida, däremot, signalerar öppenhet och mottaglighet, främjar kreativiteten hos medarbetarna och visar att chefen är trygg i sin roll.
Här kan man ha möte. Men vilken plats skulle man välja här?
En vanlig mötesdeltagare sätter sig bredvid nån h*n känner. Men om man sätter sig bredvid chefen gör man det i chefens ”radarskugga”. Samtidigt innebär det att man vill vara nära makten och står på tur att få makten.
Man sätter sig mittemot den man vill ha koll på. Eller den man vill smajla för. Och vill man vara aktiv under mötet sätter man sig förstås så att man syns av chefen – samtidigt som man kan läsa av chefens reaktioner.
Är man förändringsbenägen byter man plats från möte till möte. En intressant grej att testa – för den som nu har ett jobb som innebär regelbundna möten…
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Här är jag nog väldigt olika.. jag tror inte jag ens tänker på vart jag sätter mig ..
Det tror jag är ovanligt! Men bra, tycker jag! Det visar ju på att du är förändringsbenägen och utvecklingsbar.
Jättekul iakttagelser! Jag har medvetet satt mig på någons plats och sett förvirringen hos den som trodde platsen var h*ns. Intressant! Jag har också omedvetet snott någons plats (när jag var ny på ett jobb och inte fattade att stolarna var inpinkade). H’n och jag blev aldrig riktigt bra kollegor. Annars tillhör jag kategorin förändringsbenägna som sätter mig där det finns plats, inte efter någon strategi.
Jag har nog varit sån att jag gillar fasta platser, men blivit sån att jag byter… Vad säger det om mig, tro..? 😉