Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 12 september, 2013

Ett inlägg om ett bevistat möte.


I kväll har jag varit på ett viktigt,
men übertråkigt möte. Viktigt för att det handlar om min bostad, übertråkigt därför att folk är som de är. Lite fäaktiga ibland.

Kossa närbild

Mu! sa fäet.


Min bostadsrättsförenings medlemmar
hade att ta ställning till huruvida vi ska införa individuell mätning av el och varmvatten. Idag ingår detta i månadsavgifterna. Det betyder att alla betalar lika mycket oavsett storlek på lägenhet och antal boende i lägenheten. Med mätarna mäts hur mycket varje lägenhet använder. Månadsavgiften sänks med en schablonuträknad summa (man går efter kvadratmeter). Det som sen tillkommer för var och en är det man själv gör av med av el och varmvatten samt cirka tjugo kronor per lägenhet för själva mätarna. Vidare väntas riksdagen snart fatta beslut om att alla lägenheter i hela Sverige ska ha såna här mätare installerade. Är detta svårt att förstå? Kan det vara nåt konstigt i detta?

Kökslampa

Lampor drar el, till exempel.


Det man kan ha åsikter om
 är självklart schablonsumman som dras av. För det kan ju faktiskt bo en person i en fyrarummare och fyra personer i en enrummare. Gissningsvis går det åt mer el och vatten i den senare. Men nånstans måste man ju ändå göra ett genomsnitt. Är detta svårt att tänka sig?

kallt vatten på grytan

Det går åt varmvatten när man diskar.


Saker som drar ström (el)
är till exempel lampor, datorer, tvättmaskiner, kylskåp, dammsugare, infravärme, golvvärme med mera. Varmvatten använder man till exempel när man diskar, badar eller duschar. Svårt att fatta???

Nej!!! är mitt svar på alla frågor kring om detta är svårt att begripa. Det jag däremot inte fattar är varför det alltid finns folk som ska dra in andra saker. Folk som ska diskutera irrelevanta saker som värme och förbud mot badpooler. (Varför skulle ett förbud mot pooler efterlevas när förbudet mot infravärme på ballarna* inte gör det, liksom..?)

En tålmodig och kunnig vice ordförande förklarade grundligt saker och ting. H*n lät sig icke påverkas av vissas sarkasmer. Däremot var h*n väldigt bestämd när det gällde vilken fråga som skulle diskuteras på denna extra årsstämma: införande eller ej av individuella mätare för el och varmvatten. Inget annat.

Var måste folk då vara så in i bängen fäaktiga? Varför måste till exempel Ständige Herrn med flera alltid (vid varje årsstämma, alltså) prata om att de har så kallt i sina lägenheter? Vore det inte bättre att alla med kalla lägenheter felanmälde detta i stället för att ta upp dyrbar tid på en årsstämma med en enda diskussionspunkt på dagordningen? Va? Vavaavavavavaaaaaaaaaaaaa????

Och varför klagar somliga på att de har svårt att höra när de sitter och pratar i smågrupper under hela mötet, i svår konkurrens med den föredragande vice ordföranden??? Jag ska säga att jag understundom tittade på den närvarande teckentolken för att uppfatta vad vice ordföranden sa för jag hörde inte. Folk babblade ju så in i… kohagen! Varför? Vavavavaaaaa? 

Som grädde på moset – och precis som i riksdagen eller i vilket jädra fullmäktige som helst – finns det kisslisor. Av båda könen. Som förrättar sina toalettbesök samtidigt som själva omröstningen och därmed missar detta mötets viktigaste. Deras rännande stör övriga åhörare, men vad som är mer störande är de gräl som uppstår mellan makar då den ena parten varit på toa när beslut skulle fattas. Gräla hemma, för bövelen!!!

Kan du förstå att jag är liiite trött nu..?


*ballar = balkonger


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett lustifikt inlägg om flixen.


Alltså… på dagens shoppingtur
noterades först Yngstabonusdotter. Som draperi! (Jag har tidigare sett henne som… rengöringstrasor, så detta var väl en förbättring.)

Draperi Frida

Frida som draperi.


Därpå noterades
Äldstabonusdotter – som gardin!

Gardiner Linn

Linn som gardiner.


Fast vi alla vet ju
vem som är bäst…

Mummy rules

Mummy rules!


Hon kan i alla fall…
hålla låda, mamma/Fästmön

Anna håller låda

Anna håller låda.


Livet är kort. Att skratta är gott. Och när det här inlägget publiceras sitter jag i möte och kan inte omedelbart straffas! 

Read Full Post »

Ett inlägg om dagens shoppingtur och ett trevligt återseende.


Idag åkte vi till Märkesverkstaden
och tittade på ny bil samt fikade med nougat för tio kronor.

Toyota cruiser

En Toyota Cruiser, kanske..?


Men vi åkte därifrån
med Clark Kent*, han är i alla fall bäst! Och lagad blev han för endast 58 kronor!

Vi skulle iväg och shoppa lite middag, men mellanlandade på en annan butik. Och det var riktigt trevligt! Jag såg nämligen En Riksdagsperson smita in och jag sprang efter. Det blev ett kärt återseende med I! Inte så ofta vi ses nu eftersom I jobbar i Stockholm.

Vidare var det en riktigt utvecklande dag. Det jag trodde var mer eller mindre ett skämt från min sisters sida visade sig vara sanning: en kaka man kan ha i håret fanns att beskåda! (Sister har lagt ut en instruktionsfilm till och med.)

Hårdonut

Hårdonut! Har aldrig sett nån sån förr!


Det hamnade
lite doftljus, duschcrème och godis i min korg. I Fästmöns likaså. Där hamnade den enda sortens rökverk jag tycker är OK – lakritspipor!

Anna med lakritspipa

Anna med godkänt rökverk – lakritspipa.


Sen gick mina solbrillor sönder,
så nya fick inhandlas att ha i bilen. Men dem får du inte se på bild, för jag är lite stressad. Anna står och wokar fisk och vi ska hinna äta innan mitt jättetråkiga viktiga möte klockan 18.


*Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort. Det här inlägget också.

Read Full Post »

Ett inlägg om uppvaknande och dagen som plötsligt blev så inbokad.


I morse…
ja, morse och morse, förresten… Klockan var över nio när jag slog upp mina blå! Inte bra! Men det berodde på att vi satt och såg Tom Alandhs dokumentär om Anna Lindh i efterhand. Klockan var över midnatt innan vi kom i säng. Hur som helst, i morse vaknade jag med huvudvärk. Igen. Andra dan i rad jag fick ta en tablett. Misstänker starkt att jag borde fundera över mina ögon, min syn och bättre styrkor på de hjälpmedel jag har (linser och brillor). Operera går ju inte, enligt optikern. Dels är jag nämligen närsynt, dels har jag ett knepigt brytningsfel. När h*n sa så kände jag mig som en Picassotavla… Typ en sån här:

Picassoporträtt av Dora Maar

Picassoporträtt föreställande Dora Maar, om jag minns rätt. Den målades i alla fall 1938.


Jag ringde i alla fall Märkesverkstaden
och det är drop in (utom vid lunchtid) för att få lampor bytta. Vi har bestämt att åka runt klockan 13. Lampbytet brukar gå snabbt och därefter blir det en tur till ett par affärer som ligger åt verkstadens håll för att bland inhandla fisk till middag. Fästmön har erbjudit sig att laga önskemiddag idag eftersom hon är ledig. Vi bestämde… torsk. Och ja, det kanske inte låter så roligt och önskansvärt, men Anna har ett thairecept i huvudet som lät väldigt gott. Men förts blev det frukost – när vi rensat matbordet på sin… dekoration…

Skott från ampellilja i vas

Bordsdekoration hemsläpad av Anna. Fast vasen är min, vill jag ha till protokollet.


Anna påminde mig om
att jag har ett viktigt möte som jag borde gå på i kväll. Det hade jag förträngt glömt bort, så det var bra att hon påminde mig. Tyvärr är det vid dum tid, klockan 18. Så antingen får vi äta önskemiddag före eller efter. Dessa möten har emellertid en tendens att dra ut på tiden, så det vete 17… Bara jag är hemma till klockan 21 för då är det Broadchurch på TV. Det börjar bli riktigt spännande nu.

Igår hittade jag flera intressanta jobb att söka. Ett av dem är jag särskilt intresserad av. Det gjorde liksom inte heller ont när en av ägarna mejlade igår kväll och sa att h*n skulle lägga in ett gott ord för mig hos den person som sköter rekryteringen. Vi får se! Det är inte riktigt min typ av… yrke, men delvis. Och det vore inte alls fel att anta nya utmaningar i denna form. Jag är spänd och hoppfull, förstås!

Det går inte att missa att det är höst nu. Idag är det lite mulet och björken utanför mitt arbetsrumsfönster har fått en del gula löv. Vissa löv har till och med fallit till marken…

Bänkar på gräsmatta vid björk och fallna löv

”När löven faller ner…”


Det är dags för mig
att, mycket försenad idag, söka några jobb. Jag brukar vara färdig vid den här tiden, men nu sov jag för länge idag. Dessbättre har huvudvärken gått över och jag har fått energipåfyllning av både kaffe och frukost. Jag är redo att sätta fart, denna dag som plötsligt blev lite fulltecknad…

Anna sitter vid Lapdancen och utför storverk. Jag är så nyfiken på vad hon åstadkommer. Misstänker starkt att bilden på mig, trapped between the bottom of the bed and the bed frame dyker upp på hennes blogg idag… Men man måste nog ändå säga att som man (jag) sår, får man (jag) skörda. Jag har väl lagt ut ett antal… lustiga bilder på Anna och nu kommer straffet med all säkerhet…

Blir du straffad idag också för nånting? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta! Och spela inte oskyldig nu!..


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en dokumentärfilm.


Rubriken till det här inlägget
är kort och gott också titeln på Tom Alandhs dokumentär. Anna Lindh 1957 – 2003 gick på SvT igår kväll. Jag spelade in på DVD:n och Fästmön och jag tittade senare på kvällen.

Anna Lindh

En ung Anna Lindh. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)


I princip är det samma upplägg
som TV4:s dokumentär om Anna Lindh. Det är kollegor och politiker som berättar om sina upplevelser av denna engagerade och glada kvinna. Men Tom Alandh inleder och avslutar med Anna Lindhs pappa Staffan, konstnär. Det gör den här filmen så mycket mer känslosam än TV4:s. Anna Lindhs pappa är väldigt ensam, upplever jag. Han har inte bara förlorat sin äldsta dotter, han är också änkling. Och dessutom kan han inte måla längre eftersom sinnena inte är tillräckligt skarpa.

Annas syster och söner har avböjt att vara med. Det har jag full förståelse för! Det har bara gått tio år. Men det gjorde mig lite varmare om hjärtat att få veta att Annas syster är den som har gett systersönerna ett nytt hem.

Tom Alandhs film är dubbelt så lång som den på TV4. Här får vi följa Annas karriär, från det tidiga engagemanget i dagsaktuella frågor redan under grundskolan. Anna Lindh gick med i SSU redan som trettonåring – trots att minimiåldern där är 15. Dessutom blev hon snart ordförande i Enköpingsföreningen. Sen gick ju karriären spikrakt uppåt, som vi vet, till dess att hon blev mördad.

Bitvis känner jag att filmen är lite lång. Men jag tror att det är Tom Alandhs sätt att lära känna den person han skildrar. För märkligt nog har han aldrig träffat Anna Lindh i livet. Som vanligt lyckas emellertid Tom Alandh göra ett bra och trovärdigt porträtt. Bland annat därför att han vågar toucha sånt kring Anna Lindh som inte var så himla glatt och lyckligt också. Men mest rörande i den här filmen är, som sagt, pappa Staffans sorg.

Så klart får den här filmen högsta Toffelbetyg! (Och jag är INTE socialdemokrat, bara så du vet!)

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort. Vissas liv är alldeles för korta.

Read Full Post »

Ett inlägg om den Tofflianska gångna veckans bra prylar och mindre bra prylar.


Torsdag och jag sover troligtvis
när det här inlägget trycks ut. Men du som är vaken kanske läser vad jag tycker har varit kanonbra (höst) respektive inte fullt så bra (host) under veckan som gått. Det är inte svårare än så här:

Höst 


Host


Livet är kort.

Read Full Post »