Prinsessan på ärten och andra Annor

Ett inlägg om ett sängbygge i Himlen och om en ny bok.

I eftermiddags skulle vi så ut till Himlen för att bygga ihop en säng. En ny sängram till Fästmöns säng, alltså. Ja jisses anoga! Trots att det var en säng som krävde egen montering blev vi inte osams en enda gång. Fast Anna stängde förstås in mig mellan sängbotten och sängram vid ett tillfälle. Och innan jag var beredd släppte hon ner sängbotten på mitt högra långfinger och Kronprinsens knogar så att blodvite uppstod. Ja, den senare kom lagom hem tills det var dags att gör det tyngsta – flytta i botten i den nya ramen.

Den nya sängen är väldigt… hög och… stor… Vi behöver nästan stege för att kliva i och ur den. Här vilar Prinsessan på ärten ut en stund.

Anna på sin nya stora säng.

Samtidigt tycker jag att det är skönt med en hög säng. Man blir ju inte precis yngre och det är lättare att komma i och ur när bädden är hög. Även om man nu i början kanske tycker att man behöver stege för ändamålet…

Det blev pizza med de två äldsta och efter vattning och dammsugning for vi så vidare in i solnedgången, in till stan och New Village.

Solnedgången fångad genom bilens ena sidoruta. OBS! Vi stod stilla för bomfällning vid järnvägen!

En välbehövlig dusch har jag just tagit samt packat upp dagens post som enbart var rolig. Dels var det Antiktidningen, men så också det recensionsexemplar jag har väntat på. Boken Hållplats Sverige är skriven av min gamla skolpolare Anna ”Sylten” Nilsson, men den har inte kommit ut än. Det ska bli ett rent nöje att läsa denna ungdomsbok. Dock är innehållet mer åt det krigiska, bosniska hållet. Men det är viktigt med allvarliga böcker. Och jag vet ju att Anna ”Sylten” har bott och arbetat i Bosnien, så jag känner på mig att den här berättelsen är både trovärdig och bra.

Hållplats Sverige – om krigets Bosnien.

Nu ska jag skriva ihop ett par jobbansökningar, för det har jag inte hunnit än idag. Men klockan 21 tar jag paus för att titta på ett program om Anna Lindh på TV4. Idag är det ju tio år sen hon knivskars på NK i Stockholm. Fruktansvärt! I morgon visar SvT1 klockan 20 Tom Alandhs dokumentär om Anna Lindh också. Mina tankar går förstås till Annas pojkar som idag är föräldralösa – och det gör ont även om man är ung vuxen.

Livet är kort. Alltför kort är en del människors liv.

Read Full Post »

En liten promenad

Ett inlägg om en liten promenad för att handla.

Det varma vädret håller i sig, men idag är det lite molningare och blåsigare. Känns ingen skillnad för mig, jag är lika varm som jag alltid är. Jag öppnar typ alla fönster och dörrar som går att öppna för att släppa in luft här hemma – Fästmön, när hon är här, kryper under filten och har ullstrumporna på. Det är så det blir när man går ner i vikt. HA! Vi feta vi fryser inte!

Oavsett sol och värme… vi går mot höst. Det går inte att komma ifrån. Men hösten är min favoritårstid, så jag ser fram emot den. Jag älskar alla vackra färger och att man slipper både svettas eller frysa. (Jorå, jag kan frysa också!) Titta bara på de här ”bären”…

Röda bär av nåt slag på ett träd.

Jag har varit en tur till Tokerian. Det är ju tisdag och då köper Tofflan alltid Expressens TV-tidning för den är bäst. Den vidhängande kvällsblaskan köper jag däremot inte och det är en sport att lyckas undkomma i kassan – för man måste egentligen köpa TV-tidningen tillsammans med blaskan. Jag vill inte läsa blaskan. Jag stoppar inte ner den i varukorgen eller varuvagnen. Det räcker med det jag kan läsa på nätet. Jag vill inte betala för att läsa Expressen.

Idag var det ganska lugnt på Tokerian. Inga jackor som låg slängda över mat eller så, men ett par personalkillar diskuterade sport med höga röster. Nä, idag var det en kund jag blev ilsk på! Det var en kärring – ja, jag kan inte kalla henne annat – som betedde sig illa. Kärring kan man vara redan vid 25, det har inget med ålder att göra. Denna kärring var emellertid lite äldre än så. Först strök hon alldeles för nära mig och jag var rädd att hon skulle sno min plånbok som jag hade i bakfickan. Men i stället lyckades hon smita före en kvinna som ställt sig i en kassakö. Hon bara liksom gled in framför kvinnan. Kvinnan och jag tittade på varandra med ögonbrynen höjda ända bak i nacken. Men ingen sa nåt. Kvinnan hade väl inte bråttom och jag skulle till en annan kassa, scannerkassan. Fast tänk så folk beter sig!!!

Soporna är utgångna till soprummet, men kläderna ligger fortfarande ostrukna och växterna skriker efter vatten. Det gäller att fylla sin dag med väsentligheter… I eftermiddag är jag ute i Himlen och stökar, DET är väsentligt!

Gör du mycket mer än jag idag??? Skriv gärna och berätta! Här, alltså. I en kommentar.

Livet är kort.

Read Full Post »

Hantverkeri

Ett inlägg om dagens handarbeten.

Idag är det visst Stora Hantverkardagen! I alla fall pågår handarbeten både i New Village och i Himlen. Först ut var mitt hem. Jag hade ju ringt Dalkarlarna om mina dåliga nya persienner som var trasiga lite här och var, så sent som i somras. I fredags ringde jag igen för att fråga om det skulle komma nån och laga – och när – samt för att komplettera min felanmälan. Tjejen som svarade – enda kullan på firman? – lovade att kolla upp och ringa tillbaka. Hon har fortfarande inte ringt. Igår på seneftermiddagen ringde emellertid en man från Elitfönster. Vi bestämde att jag skulle få besök klockan 8.30 i morse. Det kom en man, en konsult till Elitfönster, bara en kvart försent. Han hade med sig en ny persienn…

Men nu var det ju liksom inte en persienn som skulle bytas – det fick jag åtgärdat i december förra året. (En persienn var trasig redan vid leverans, liksom…) Det var bland annat…

En av flera trasiga vridpinnar, eller vaffan det nu heter. Häxan på gardinstången är bara där för att hon är rolig.

Flera vridpinnar har pajat, men de flesta har jag lyckats montera tillbaka så att de funkar igen. Den på bilden hade jag misslyckats med att få dit. Som tur var fanns det ju en vridpinne i persiennpaketet mannen bar med sig. Den använde han till ändamålet. Några fler kunde han ju inte byta eftersom han ju hade fått fel uppgifter om vad som skulle åtgärdas…

Nästa persienn som mannen kunde laga tack vare ”reservdelarna” i paketet med den nya persiennen var en i köket. Det var en plastklämma som hade gått sönder och lossnat:

Plastklämman, som lossnat från persiennen mellan glasen, var trasig. Dess syfte är att hålla ihop botten på persiennen.

Man kan ju undra var själva rapporteringen av felet fallerar… Kunden (jag) ringer och säger att det är fel på det och det. Första gången i somras, andra gången i fredags. En tjej hos Dalkarlarna tar emot mitt samtal, säger sig anteckna, lovar felanmäla hos fönsterleverantören Elitfönster samt återkomma till mig. Hon hörs aldrig av. En man från Elitfönster ringer tre dagar senare om att han ska komma och åtgärda en trasig persienn. Jag svarar att det inte är en persienn som är trasig och förklarar ånyo vad som är kaputt. Slutligen, en man, som jobbar som konsult åt Elitfönster, kommer hit med en ny persienn i tron att en trasig persienn ska bytas ut. HUR JÄVLA SVÅRT KAN DET VARA ATT FATTA VAD JAG SÄGER???

Nu var konsulten lika förvånad som jag och ingen skugga på honom! Han var tvärtom väldigt hjälpsam och gjorde det bästa av situationen. Jag fick också en liten påse med diverse smådelar och så lovade han att han se till att skicka hit ett antal vridpinnar i reserv.

Men nånstans i felrapporteringen har det ju gått fel. Det vore väldigt intressant att veta var…

Var har det gått fel, tro? Eller: vem har inte fattat nåt?

Nästa hantverkeri idag ska Fästmön och jag stå för själva. Vi ska ut till Himlen när hon har slutat jobba klockan 14 för att möblera om lite, montera, kånka och bära. Kanske åka till skroten också om vi orkar. Till skroten kan vi inte åka med grovsopor för återvinningscentralen i Förorten är stängd… tisdagar… Mindre bra. Men det löser vi på nåt sätt.

Några jobb att söka har jag inte hittat alls idag. Det bekymrar mig lite, men å andra sidan har jag ju runt 50 aktuella ansökningar inne. Jag behöver inte vara bekymrad – inte så mycket, i alla fall. Men dan är inte slut än och igår, till exempel, dök det upp ett riktigt intressant jobb framåt kvällen. Annars föredrar jag att skriva mina ansökningar på morgonen och förmiddagen. Det är då jag känner mig som mest alert.

Efter persiennkonsultens arbete följde en del dammsugning, vilket var behövligt bakom kökssoffan. Passade också på att slänga en krukväxt (en av sommarens örter som vissnat ner) samt rycka upp en växt som boat in sig hos limeväxten.

Jag ska ta en tur till Tokerian om en stund, men först blir det lite frukost. I badrummet hänger tvätt som ska vikas eller strykas. Strykbrädan och -järnet står som ett utropstecken i gästrummet och väntar. Bäst att den här hantverkaren sätter lite fart, tror jag…

Livet är kort.

Read Full Post »