Ett inlägg om söndagens Miss Marple-film.
Det har verkligen blivit tradition nu att glo på Miss Marple-filmer på Sjuan på söndagar. Ett tag tyckte jag att den typen av film var ganska trist. Nu kan jag bli smått road av dem, kanske för att de inte är så fruktansvärt blodiga även om det mördas ganska friskt i dem. Igår gick filmen en timme senare än vanligt, men Fästmön och jag laddade med lördagsgodis (ja, vi hade ju inte ätit det, kom vi på!) och tittade på Miss Marple: A pocket full of Rye (2008).
En ”ny” miss Marple kvällen till ära!
Kvällen till ära (?) var det en ny miss Marple som vi fick se. Ja, det vill säga en ”ny” skådespelare. Julia McKenzie, som starkt påminner mig om en av mina före detta chefer, ersatte från och med 2008 Geraldine McEwan i rollen som miss Marple. Båda gör egna tolkningar av rollen. Jag måste säga att jag gillar Julia McKenzies mycket!
I söndagens film mördas en affärsman. Han dör plötsligt på jobbet, men det visar sig att han har blivit förgiftad hemma, vid frukosten. I hans fick hittas råg. Snart mördas fler personer. Miss Marple kände en av dem och reser därför dit för att erbjuda polisen sin hjälp. Detta är en mindre blygsam miss Marple, nämligen. Naturligtvis ser hon snabbt kopplingen till ett nursery rhyme. Dessutom kommer hon förstås på vem som är mördaren.
Det var roligt att se en ny miss Marple, en äldre kvinna som tar för sig mer. Välspelat, lite humor och lite spänning. Inte blir det högsta Toffelbetyg, men högt blir det!
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
