Burkar, burkar!

Ett inlägg om fina burkar. Inte burkor.

Både Fästmön och jag är väldigt förtjusta i gamla burkar. Du vet såna i metall, med vackra mönster på. Det kan vara gamla teburkar eller kaffeburkar, kanske kexburkar eller burkar som det har varit fin choklad i.

Igår på loppisen såg vi ju en burk som redan står hemma hos mig – jag fick den av mamma i somras. Intill den fanns en burk som Anna blev väldigt förtjust i. Botten är röd och på locket är det rosor. Burken som jag fick av mamma är likadan som den som orange pil pekar på. Burken som Anna gillade är vid grön pil.

Min burk vid orange pil, den som Anna ville ha vid grön.

Men nu vill det sig inte bättre än att mamma faktiskt har just en sån där röd burk med rosor på locket också! Jag ska nog baske mig fråga om jag får knycka den nästa gång jag åker ner. För vi var ju så dumma igår att vi inte ens frågade vad hon som sålde den skulle ha för den… Efterkloka… Tills vidare får vi njuta av den fina med blommor på hela burken.

Den fina burken med blommor på som jag fick av mamma i somras.

Men faktum är att jag har en burk hemma som jag tycker är ännu finare! Den har varit min farmors.

En fin burk med ett barn som håller en hund på. Den har varit min farmors.

Det som är extra fint med den är att det brukar finnas nåt gott i den. Och det gör det även idag – ballerinkex rule!!! (Fråga FEM, får de höra!)

Ballerinakex – det finaste med burken?

Livet är kort. Gamla burkar är fina!