Ensam igen

Ett inlägg som får avsluta den här söndagen.

Nu är jag ensam igen. Eller ensam och ensam… Det är jag och de små gröngölingarna som har poppat upp i köket på min superfina paprikaplanta. Just nu är de gröngölingar. De ska bli röda, det blev de i somras. Och de blev inte bara ätbara, de var goda också. Kan du se hur många som är på gång?

Min paprika bär frukt. Kan du se hur många som är på gång?

Det har varit roligt med sällskap av främst Elias i helgen – Fästmön har ju jobbat mest hela tiden. Jag känner mig behövd. Jag har lagat mat (!) och jag har nattvaktat tills sömnen velat infinna sig hos orolig gosse. Jag har inte tjatat… så mycket – tror jag… Men ibland har sällskapet haft väldigt bråttom tillbaka till favorittingesten just nu – datorn…

Och vart tog min bordskavaljer vägen?

I kväll slog jag mig ner i favoritfåtöljen för att läsa om en familj som alltid har fascinerat mig – i den svindyra pocketboken jag köpte från Historiska media. TV:n åkte på för jag ville lyssna till lite nyheter och annat. Men så plötsligt fann jag mig själv glo på… Svenska Hollywoodfruar på TV3! Maj gadd så spännande det var! Min käft var som en fågelholk och ögonen stod ut som råttpi… Nåja… Det höll ju på att bli en fistfight mellan två av fruarna. Två vuxna blondiner som vid et föregående möte kommit på kant med varandra. Jisses… Det var så spännande att jag blev tvungen att ha en sms-dialog med en kompis som jag vet är ett fan av fru Maria.

Men sen skärpte jag till mig – man kan ju inte flamsa hur som helst när man vikarierar som morsa. Vid halv nio-tiden började vi packa ihop Elias saker. Då hade hans mobil slagit av. Han fick igång den själv, men en pin-kod krävdes. Tyvärr inget som jag hade, så jag ringde hans fader – just som denne såg slutet på en film. På bio. Ibland är jag pinsam och korkad, jag visste ju att Jerry och Fritzlan skulle gå till The Flics i kväll! Hur som helst, pin-koden var ju inte i Jerrys huvud utan levererades senare.

Elias och jag åkte för att hämta mamma/Anna. Det blev ett stopp på ICA Heidan för att inhandla frukostvaror – i morgon bitti äter de ju sin frulle i Himlen, medan jag äter min ensam med gröngölingarna här i New Village. Det var väldigt mycket folk som gick in och ut i affären. Vilken tur att den har öppet ända till klockan 22! Och så såg vi två söta små hundar som väntade utanför på nån. Men de glodde också tillbaka på oss så jag vågade inte fota dem.

Det blev en del väntan i bilen.

Nu sitter jag och väntar igen på att kvällens Miss Marple-film har blivit inspelad på DVD-hårddisken så att jag kan titta på den. Det ska bli väldigt skönt att slippa reklamfilmerna! Jag håller för övrigt på att samla underlag för ytterligare ett inlägg om reklamfilmer. Det finns ju massor att skriva om dessa!..

Men i morgon börjar jag den nya veckan med att skriva tre jobbansökningar, städa och tvätta. Det är sånt som måndagar är bra för. Men än så länge är det söndag. Ett tag till.

Livet är kort.

Read Full Post »

Söndagsserenad

Ett inlägg om vår söndag. Ber om ursäkt för det kryptiska!

Nej oroa dig inte! Jag tänker inte stämma upp med nån skönsång/falsksång. Jag är bara så urbota dålig på att sätta rubriker. Verkligen totalt urusel! Inte hjälpte att jag drack ett helt glas Amarone med Fästmön när hon kom hem igår kväll (in vino veritas, du vet). Anna blev trött, jag… vaknade med huvudvärk idag. Idiotiskt! Jag får nog hålla mig ifrån alkoholen helt och hållet.

Det blev samma nattnings- och sovprocedur här igår som kvällen innan och det gick lika galant. Lite oro först, men sen är det nån som slocknar som ett ljus. I morse lyckades jag däremot samla alla för gemensam frukost. Anna varken spillde eller kastade paprika omkring sig. Duktig kicka!

Efter skjutsning och dumpning vid äldreboendet åkte jag hem och kollade med Elias ifall det var OK jag ringde ett viktigt samtal som kunde ta lite tid. Jorå, det var det. Jag har nämligen anmälningsplikt och ska ringa AF Kundtjänst mellan den 1:a och den 14:e i varje månad.

Mitt öra blev rött, inte telefonen.

Totalt tog hela samtalet en timme och 22 minuter. Men ungefär hälften av tiden gick åt till att sitta i telefonkö. Mitt öra blev rött. Det tog så lång tid att jag hann fixa lunch till Elias under tiden, knyta ihop och byta soppåsar, plocka undan disk, ta en surfrunda och lite till medan jag köade. Sen svarade Lina. Hon var trevlig och bra att prata med och det blev inte bara nån opersonlig avrapportering av de fyrtiotre (43) jobb som jag har sökt under augusti månad.

En randig och fin fjäder som jag fotade idag. Men bilden fungerar också som lite avdelare i det här inlägget.

En dusch och hårtvätt senare traskade Elias och jag iväg med soppåsarna för vidare tur mot Tokerian. Jag behövde mjölk, fil och smör och så hade jag ett uppdrag från Anna. Vi tog Den Långa Vägen för att få lite extra ljus och luft.

Elias ställde sig vid skylten, men han förstod inte varför – det var för att släppa förbi tre irriterande killar som gick bakom oss. En av dem rullade på sin bräda, förresten.

Vädret var/är konstigt. Vindarna var kalla, men i solen var det skönt. Vi såg ett stort hål där det hade grävts fram ledningar. Ingen av oss ville bada där.

Två skuggfigurer, en liten och en stor.

Lottot lämnade jag in på Tokerian och fick det gamla kollat. Naturligtvis vann jag inte en krona. Vi fick helt enkelt trösta oss med var sin glass.

Vad har jag i fokus – Elias eller glassen? Den här bilden säger allt…

Idag blir det fisk och ris till middag. Jag ska ha citron- och dillsås till min lax, Elias vill ha currysås. Det ska han få, det blev ganska mycket över från igår.

Anna jobbar till 21 och i kväll åker vi tillsammans och hämtar henne. Hon hoppas hinna in och handla nåt till frukost i morgon, för i morgon äter Anna och Elias frukost hemma i Himlen. Jag blir ensam. Men det gör inget för jag har bestämt att ha städdag i morgon. Det behövs. Om Anna och Elias hade varit här hade jag inte haft disciplin att städa.

Mamma har fått ett söndagssamtal och vidare har jag haft kontakter med Släkta av olika slag. Just dessa delar av Släkta är trevliga. Igår kväll fick jag ett mejl som jag undrade lite över, idag kom ett förtydligande. Jag är lite otålig i vissa sammanhang. Så om just DET beskedet säger min Nästanbror ungefär

In time, m’ dear, in time…

Eller, som han egentligen skrev i dagens mejl

[…] men jag tror att just det här XXX inte har några kor på isen. […]

Kryptiskt? Ja jag vet! Jag är uppspelt och spänd och nervös, men vill inte avslöja för mycket – för då kan jag bli så ytterligt besviken.

Livet är kort.

Read Full Post »

Tofflan undrar: Hösten kommer. Vad tycker du om det?

Ett inlägg om veckans nya fråga.

Idag är det september och nu är det ofrånkomligt: hösten kommer. Därför undrar Tofflan den här veckan vad du tycker om det.

Frågan och svarsalternativen hittar du som vanligt här intill i högerspalten. Det är också direkt om själva omröstningen som du lämnar kommentarer till frågan, INTE vid det här inlägget (eller via Twitter).

Stort TACK på förhand för att du deltar.

Livet är kort.

Read Full Post »

Tofflan undrade: Ska du resa nånstans i höst?

Ett inlägg om resultaten av den gångna veckans fråga.

På hösten reser en del, gärna utomlands och gissningsvis de som gillar att vara hemma när det är sommar i Sverige. Därför undrade Tofflan om du ska resa nånstans. Det var tydligen en svår eller ointressant fråga, för bara 16 personer tog sig tid att svara. Men stort TACK till er!

Så här fördelade sig svaren:

50 procent (åtta personer) svarade: Nej, jag blir hemma.

25 procent (fyra personer) svarade: Jepp! Jag har bokat en semesterresa!

13 procent (två personer) svarade: Jag vet inte.

Sex procent (en person) svarade: Jorå, minst en tjänsteresa blir det. 

Sex procent (en person) svarade Other:
Vi ska till Göteborg och bokmässan i September 🙂

Irene Sjöberg kommenterade:

Jag ska till Uddebo, där blir det bröllopsfest.

Nu ligger en ny fråga ute i högerspalten och jag hoppas att du tar dig tid att kolla in den!

Livet är kort.

Read Full Post »