Ett inlägg om en lyckad shoppingtur.
Lite trist var det allt att lämna Fästmön vid äldreboendet strax före klockan tolv. Men samtidigt vet vi ju att hon inte blir kvar där för alltid utan bara till klockan 21 i kväll.
Elias och jag åkte till Stormarknaden för att kolla in mobilskal till våra iPhoner. Efter besök i några affärer fastnade vi för var sitt som vi hittade hos Teknikmagasinet.
Elias och mitt nya mobilskal. Elias ser ut som ett däck och mitt går i regnbågsfärger.
Det var lite svårt att få en bra bild av Elias skal, men här är ett nytt försök:
Elias mobilskal har ganska bra mönsterdjup.
Nu sitter båda skalen på respektive mobil och vi är mycket nöjda båda två. Jag har ju tidigare bara haft ett enfärgat tjockis-svart. Kände mig lite wild ‘n crazy när jag valde ett med mååånga färger på. Att det sen är färgerna i MIN flagga gör det ju inte sämre! Den största skillnaden är att det nya skalet är glatt, medan det gamla var gummiartat. Vi får hoppas att iPhonen inte glider mig ur händerna…
Vi stack in på ICA Kvantum och körde stridsvagn varuvagn bland tanterna och farbröderna och barnen – alla stod i vägen. Men vi skulle ju ha lördagsgodis och det är viktiga grejor, det! Elias valde smågodis, jag en choklad.
En påse med godis och lite tillbehör till kvällens middag följde med oss hem.
Sen köpte vi faktiskt nåt gott till eftermiddagsfikat också. Jag har bestämt att vi ska fika halv tre, men Nån är väldigt sugen just nu och försöker lura mig att klockan är fikadags… Den lilla maggen är inte helt tom, för där finns korv med bröd som avnjöts mellan två affärer och möjligen nåt spår av morgonens frukostmackor. Elias har för övrigt varit såå duktig att han har tagit över min mammas rum, det som hon brukar ha när hon kommer hit. Där har han sin dator och där sover han. När jag nyssens telefonerade med min mamma blev hon nästan lite putt på att nån tagit över hennes rum, men sen när hon hörde att det var Elias så var det helt OK.
Idag på förmiddagen fick jag ett nej på ett av de mest intressanta jobben jag har sökt. Man skulle kunna tro att jag blev väldigt nedslagen av beskedet, men faktiskt inte. Förutom att det var snabb rekryteringstid fick jag fick ett personligt mejl från Jonas på Kaplan. Han sparar dessutom mina papper för framtiden. När man får ett sånt nej-mejl känner i alla fall jag att där vill jag verkligen jobba… Då går det inte att deppa ihop, heller, utan ta nya tag! Vem vet när det yppar sig ett tillfälle…
Tror jag måste kolla hur man blandar till saft snart nu… En mugg java står redo att värmas också.
Livet är kort. Idag är det gott.
Gå till Toffelprofilen
