Ett inlägg om en lunch med en god man.
Bara för att jag som tjej gillar tjejer (nej, EN tjej, det vill säga Fästmön!) innebär det inte att jag hatar eller ens avskyr män. Tvärtom kan jag ha ett mans-behov ibland. Då menar jag inte nåt fysiskt behov, för den sidan tillsammans med män är jag inte intresserad av, utan behov av att umgås med män och PRATA. Vilken tur då att jag har en fin uppdragsgivare, Pe, som jag också kallar vän. För nu vet Pe lite mer om mig än de flesta andra. Jag skriver nämligen inte allting på bloggen.
Pe, lite sniggt orange i fejan, vilket berodde på parasollet.
Pe är klok och inser när han… tänjer alltför mycket på vissa av mina gränser. Han är en klippa att prata med. Han är definitivt ingen ja-sägare, men kan säga emot på ett konstruktivt och positivt sätt. Han är inkännande, empatisk och diplomatisk. Och jisses så jag önskar att jag kunde trolla så att det blev snurr på saker och ting. Men tack för att du är den du är, Pe!
Lite lunch fick vi i oss också. Jag testade för första gången Angus som ligger på den så kallade food courten på Stormarknaden. Vad tyckte jag om det då?
Min lunch på Angus bestod av kyckling och strips med tzatziki.
Vi satt ute på nån sorts altan och där var det fullt av rapsbaggar som även gillade vår mat. När jag kom för att hämta min mat hade jag fått fel tillbehör. Jag valde kyckling, som var en av dagens åtta lunchrätter att välja mellan. Gott, men väldigt lite kyckling. Såsen var tzatziki, vilket jag inte insåg förrän jag skulle till att äta. Också gott, men väldigt vitlökigt. Till maten fanns sedvanlig läsk eller vatten att välja mellan. Lingondrickan var slut. Jag såg ingen mjölk eller juice, men det är möjligt att dessa alternativ fanns. Trist salladsbuffé och bröd fanns, vilket jag missade. Som tur var låg det lite sallad och några gurkskivor på min tallrik. Priset för detta var 80 kronor. Kaffe på maten ingick också.
Mitt totala omdöme är gott, men lite. Dessutom en miss med maten och miss med dryck som tagit slut. Bra pris, dock. Det blir medelbetyg – som kan bli bättre! Men som bilden på webbplatsen – se länken ovan! – såg maten INTE ut!
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Det är häftigt det där; hur man klickar med en del människor snudd på direkt.
Jag har inte känt Pe mer än några månader, men han är inte bara uppdragsgivare utan också vän.
Tack för ett välbehövligt break, inte alltid som jag prioriterar lunch, faktum är att det sker allt för sällan egentligen nu för tiden. Tack för bra snack på lunchen, tiden går alltid för fort när vi börjar surra om allt möjligt…men det blir liksom aldrig tråkigt.
Nej, som arbetssökande anser jag mig inte ha rätt att äta lunch. Det får bli max ett mål lagad mat om dan. När jag är ensam blir det inte ens det. Så bara ur den aspekten är det bra med våra lunchmöten! 😛
Du får mig att se saker ur andra perspektiv och det behöver jag! TACK!