Ett inlägg om en husdröm. Eller ett drömhus.
Ibland får man tillåta sig att drömma. Du vet, alla de där gångerna jag önskar att de omkringboende vore… lite tystare. Eller att jag själv kunde få låta lite mer än jag gör.
Jag har bott hela mitt vuxna liv i lägenhet. Först i studentlägenheter, sen i en bostadsrätt. I en bostadsrätt kan man göra en hel del förändringar, men inte helt. Lägenheten är ju som den är…
Som barn bodde jag i hus mellan sju års ålder och upp till 18, när jag blev myndig. När Anna och jag träffades bodde hon i hus. Vår gemensamma dröm är kanske att en gång få ett enda boende tillsammans, kanske ett litet hus i skogen.
Till skillnad från mig är Anna händig, men att bygga ett hus från grunden klarar nog ingen av oss. Tänk den som vann på Lotto och kunde lägga vinsten på en totalentreprenad hos till exempel Trivselhus… Jag tycker bara namnet på företaget låter så… gott!
Ett gult hus som jag bodde i en gång.
Tänk att få se sina drömmar gå i uppfyllelse… Tänk att få det där köket jag har sett i mina drömmar… Tänk att få vara med och planera sitt eget hus…
För min del behöver det inte vara nåt stort hus, det skulle räcka med ett litet hus i skogen. Fast Anna har ju fyra barn och det vore ju roligt om det fanns plats även för dem – av och till.
Öppen planlösning är jag allergisk emot. Jag tycker att det är viktigt att var och en har en dörr att stänga om sig, att var och en har ett ställe som de kan kalla sitt eget. Men ”barnen” börjar ju bli stora nu och med tre unga vuxna står det väl inte på förrän de flyttar hemifrån.
Så ett lagom hus skulle räcka bra. Ett litet hus i skogen. Med dörrar. Och en köksträdgård utanför.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Jag bor ju i eget hus (byggt 1904) som är litet, det är bara tre rum och ett litet kök, men det räcker åt oss och det är definitivt inte öppen planlösning!
Har faktiskt byggt hus en gång (har ju varit gift förut) och det var ”nyckelfärdigt”, fast jag var ju där och målade och hade mig förstås…
Det huset var nästan dubbelt så stort om man räknade kvadraten, fast inte alls lika trivsamt som det jag bor i nu!
Det mest positiva med eget hus är ju att man slipper höra störande grannar genom väggarna..
Du ska se, att ni kommer att få ert eget hus så småningom.
Ha dé!/Kram
Drömma kan man…
Vem vet, vi kanske kommer förbi och tittar på ditt ”nya” hus endera dan! 🙂
Kram!
Jag gillar inte heller öppen planlösning. Jag tycker om när det är riktiga dörrhål och dörrar som man kan stänga om man vill.
Ett litet hus i skogen vore väl inte så tokigt. Skulle jag också kunna tänka mig. I och för sig så bor jag ju i hus nu också, fast mitt i stan. Det är nog det där lugna, tysta, som man vill ha om man bor ute i skogen. Det enda som hörs är skogens ljud. Mmm…gott!
Visst vore det lite härligt?! Men du bor ju så himla fint vid vatten och allt… 😛
Drömmar är viktiga, och nödvändiga, tror jag. Vi måste ha något att längta efter eller till, något att se fram emot. I drömmarna blir alla resor fantastiska, alla hus precis som vi vill ha dem osv..
Nu har jag min lilla kolonistuga där lugnet och tystnaden finns. Det är som att komma till en oas när jag kommer innanför grinden.
Mina drömmar ligger lite och vilar just nu, nånstans ovan regnbågen. Jag orkar inte bli besviken igen. För hur det än är vill man väl att ens drömmar ska slå in, inte hela tiden gå i kras..?