Att fylla en dag…

Ett inlägg om vad jag har gjort idag.

Det är baske mig inte lätt att fylla en hel dag! På natten kan man sova och fylla sitt liv med drömmar. Men på dagen…

Jag klev upp vid sjutiden och inledde dan med att skjutsa Fästmön till jobbet. Det är ett kärt besvär, absolut inget besvär. Dessutom är jag morgonmänniska och tycker att det är skönt att komma upp tidigt.

Sen satte jag mig direkt vid datorn för att börja dagens jobbsökeri. Jag hittade två väldigt intressanta jobb som jag sökte och ett av dessa fick jag åter ett personligt mejlsvar på ! Det tycker jag är toppen! En företagsledare som gör så är en bra ledare. Annars tycker jag att många chefer sorterar under kategorin

Mer eller mindre psykopater.

Nu säger jag inte att alla chefer är galna, men… en hel del har till exempel ingen förmåga alls till empati. Och kanske är det därför just de har blivit chefer???

Efter jobbsökeriet skrev jag två blogginlägg och en artikel med boktips som publiceras hos Uppsalanyheter troligen under morgondagen. Vidare har jag skrivit en annan text på uppdrag. En text som jag får betalt för, till skillnad från det jag skriver om här på bloggen och hos Uppsalanyheter. Ja, du läste rätt. Jag jobbar ideellt.

Har gått och plockat lite här hemma. Beundrat Annas söta (!) burk för druvsocker, den hon borde ha med sig…

Annas druvsocker väger 36 nånting.

Bäddat och diskat, läst en stund. Vattnat blommorna på ballen*, kanske helt i onödan. Mammakusinen B ringde på eftermiddagen och det var förstås jätteroligt. Under samtalet öppnade sig himlen, så jag fick stänga alla fönster! Nu är himlen ljusblå igen och molnen vita…

Passade på att göra rent mina halskedjor och mina örhängen. Den ena kedjan har varit min pappas och den har en tendens att åstadkomma svarta ränder bak i nacken. Jag misstänker att den ”bara” är i 14 karat, då kan det bli så.

Rengöring av smycken i en liten burk.

Jag har fått en fin rekommendation på LinkedIn av en person som jag jobbade tillsammans med (fick uppdrag av, ska jag säga!) hösten 2011! Det blev jag jätteglad för!

Och nu sitter jag och väntar på att det ska bli dags att åka och hämta hem Anna från jobbet. Jag hinner nog klippa naglarna innan dess…

Har du haft en innehållsrik dag??? Skriv gärna några rader och berätta!

*ballen = balkongen

Livet är kort.

Read Full Post »

Ett litet hus i skogen

Ett inlägg om en husdröm. Eller ett drömhus.

Ibland får man tillåta sig att drömma. Du vet, alla de där gångerna jag önskar att de omkringboende vore… lite tystare. Eller att jag själv kunde få låta lite mer än jag gör.

Jag har bott hela mitt vuxna liv i lägenhet. Först i studentlägenheter, sen i en bostadsrätt. I en bostadsrätt kan man göra en hel del förändringar, men inte helt. Lägenheten är ju som den är…

Som barn bodde jag i hus mellan sju års ålder och upp till 18, när jag blev myndig. När Anna och jag träffades bodde hon i hus. Vår gemensamma dröm är kanske att en gång få ett enda boende tillsammans, kanske ett litet hus i skogen.

Till skillnad från mig är Anna händig, men att bygga ett hus från grunden klarar nog ingen av oss. Tänk den som vann på Lotto och kunde lägga vinsten på en totalentreprenad hos till exempel Trivselhus… Jag tycker bara namnet på företaget låter så… gott!

Ett gult hus som jag bodde i en gång.

Tänk att få se sina drömmar gå i uppfyllelse… Tänk att få det där köket jag har sett i mina drömmar…  Tänk att få vara med och planera sitt eget hus…

För min del behöver det inte vara nåt stort hus, det skulle räcka med ett litet hus i skogen. Fast Anna har ju fyra barn och det vore ju roligt om det fanns plats även för dem – av och till.

Öppen planlösning är jag allergisk emot. Jag tycker att det är viktigt att var och en har en dörr att stänga om sig, att var och en har ett ställe som de kan kalla sitt eget. Men ”barnen” börjar ju bli stora nu och med tre unga vuxna står det väl inte på förrän de flyttar hemifrån.

Så ett lagom hus skulle räcka bra. Ett litet hus i skogen. Med dörrar. Och en köksträdgård utanför.

Livet är kort.

Read Full Post »

”Monday on my mind…”

Ett inlägg om sånt som händer i världen utanför.

Nu har jag varit mellan jobb i tolv dagar. Det är hemskt. Jag klättrar på väggarna! Tro inte för en sekund att det är en njutning att

vara ledig hela dagarna

– det är det inte alls! Det är fruktansvärt för jävligt! Jag är frisk och rastlös och brinner för att jobba – och så tvingas jag sitta här, i detta Mad House och höra den ena galenskapen efter den andra genom väggarna, dessa väggar som jag klättrar på… Jag utför allt jag sätter som mål att utföra varje dag. Men det räcker inte.

Nåt jag har svårt att göra på egen hand är att ta mig utanför dessa väggar. Men nu blir det en tur i cyberspace för att kolla hur media beskriver denna måndag. Häng med, du som har lust; stå kvar, du som inte har lust! Nu drar vi!

Jättenäckrosen har INTE blommat så jag har sett det.

Magiskt i Botaniska trädgården. Eller rättare sagt i Tropiska växthus. Jättenäckrosen har nämligen blommat i helgen – och jag har som vanligt missat det!!! Hur kunde jag?!

Uppsalatidningen har fått en ny ägare. Jag skrev om det lite slarvigt häromdan. Det är ju faktiskt inte Lokalblaskan som har köpt Uppsalatidningen utan NTM-koncernen – den som liksom OCKSÅ äger lokalblaskan. Det är lite märkligt, det där, att köpa konkurrerande tidningar. Ungefär som Corren och Motala Tidning, som nu också ägs av NTM-koncernen. Man kan till och med hitta samma artiklar i dessa två, som ju var verkliga konkurrenter under min pappas tid på en av dem! Trist, tycker jag, för i lokalblaskevärlden behövs konkurrens, inte likriktning och Stormoguler…

Jag ville besöka Sandhamn, men nu vete 17...

Sandhamnsbor vill ta betalt för ilandstigning. Jo, det står så. Fem spänn vill fastighetsägarna på ön att varje person som stiger iland ska betala. Skälet är att antalet besökare har ökat mycket – och med dessa skräpet… Men asså… Gissningsvis lämnar besökarna inte bara skräp utan till exempel också… pengar. Nej fy te rackarns! Jag som blev så sugen på att besöka Sandhamn i och med att jag läser Viveca Stens senaste deckare därifrån… Nu vete tusan…

Lyft blicken för en himlahändelse! Nu ska stjärnbilden Perseus synas! Eller rättare sagt meteorgänget perseiderna. Du kan få se hundra stjärnfall i timmen. Måndag framåt midnatt sägs vara en bra tidpunkt att få se dem.

Sjuk? Nej, inte mer än vanligt.

Alla får lön – även när de är hemma och sjuka. Hur gör företag för att locka till sig bra medarbetare och behålla bra medarbetare? Concrete IT har testat en förmån i tio år – nämligen att ge anställda full lön även om de är hemma och sjuka. Det handlar om en arbetsmiljö som präglas av tillit och flexibilitet. Och att folk som jobbar där verkligen vill jobba just där. Intressant, tycker jag!

Lukas får bära durkslaget på sitt ID-kort. Lukas bekänner sig till den pastafariska tron. Och nej, det är inte den 1 april idag. Fan tro’t…

Livet är kort.

Read Full Post »

En helt annan luft…

Ett inlägg om uppfattningar och om att passa in.

Häromdan satt Fästmön och jag och pratade om det här med hur vi uppfattar oss själva. Och hur andra uppfattar oss. Detta med anledning av vissa ”övningar”… – eller ska jag skriva prövningar? – som vi båda har varit med om den senaste tiden. Vi tror så ofta att vi är på ett sätt, men människor omkring oss kan uppfatta oss på ett helt annat sätt. Eller så är vi medvetet på ett sätt för att dölja oss – och då blir ju inte bilden sann. Fast frågan är vad sanning är när det gäller att uppfatta sig själv och andra. En rejäl dos självinsikt är skitbra att ha – men jag skyltar inte alltid med min. Och då uppfattas jag säkert som elak och arrogant av somliga.

I själva verket är jag skör, säger Anna. Det är så hon uppfattar mig och hon borde veta, vi har varit tillsammans i snart sex år. Varför vågar jag inte blotta skörheten då? Ja, lite av det ligger i namnet jag har valt att kalla mig när jag bloggar: Tofflan. I samband med en numera preskriberad skilsmässa lovade jag mig själv att aldrig mer bli trampad på, aldrig mer bli nån toffel. Så jag blev Tofflan, den som själv tofflar på, i olika sammanhang – men med mjuk sula, inga stilettklackar. Den här bloggen har dessutom en undertitel

Livet är svart djupt nere i näbbstöveln

Den undertiteln avser att livet inte alltid är så glättigt och kul trots allt. Men också det här att jag en gång har varit radikalaste radikal, men som vuxen kravlat mig ut i ljuset. Och det är ganska bländande…

Att passa in har jag alltid velat göra, men sällan gjort. Det var ett av skälen till att jag lämnade Metropolen Byhålan. Det är säkert inget fel på den stan, felet ligger hos mig: jag var dess barn – men ändå inte. Det tog många år innan jag kunde röra mig där bekvämt, utan att må dåligt. Idag kan jag längta dit, för det var ändå där jag föddes och bodde tills jag var ett och ett halvt samt från det jag var sju till dess jag fyllt 18.

Men ibland känner jag mig som en flykting. Eller en rotlös. Det finns liksom ingen plats för mig – varken där i Metropolen eller här. Uppsala är en fruktansvärt hård stad…

Gula blommor – och en enda ljuslila… Ibland är jag gul blomma, ibland den ljuslila, den som är annorlunda.

Idag är det en helt annan luft! När jag klev upp för att skjutsa Anna till kontoret visade termometern endast 14 grader. Anna hade jeans med långa ben i stället för korta idag. Det var första gången på hela sommaren. Därmed inte sagt att sommaren är slut!!! Men faktum är att jag älskar hösten… Den är min årstid… Och i år har jag bestämt mig för att det ska bli skogstramp efter svamp – inte bara en gång utan flera! Måste utmana min häl!

Nu ska jag söka dagens tre jobb innan jag ställer mig vid strykbrädan för att stryka tjockis-svart. I övrigt är agendan för dan tom – så när som på klockan 16 då Anna ska hämtas hem från jobbet.

Vad händer hos dig idag då? Du jobbar väl, kanske..?? Lyckliga du!!!

Livet är svart. Nej kort!

Read Full Post »