Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 11 augusti, 2013

Ett inlägg om en Agatha Christie-film.


Det är inte varje dag
man får leka straffets och hämndens gudinna. Miss Marple får den rollen i Nemesis (2007), utnämnd av en vän som gått bort. Fästmön och jag skulle titta – en höll sig vaken, en somnade…

Nemesis

Miss Marple blir Nemesis.


Miss Marple får alltså i uppdrag
av en nyligen avliden vän att spela Nemesis. Hon tar med sig sin systerson Raymond på en bussresa. Uppenbarligen är alla på resan bekanta med varandra – på ett eller annat sätt. Och snart kommer miss Marple på att syftet med resan är att hitta den försvunna Verity. Verity försvann från ett kloster där sårade soldater vårdades.

Det här är riktigt spännande! Det är inte bara en trivsam och lite smårolig pusseldeckare, detta ÄR verkligen spännande! Filmen är för övrigt baserad på Agatha Christies deckare med samma namn, en bok som kom ut så sent som 1971.

Högsta Toffelbetyg i afton för Nemesis!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om dagen och boomeli boom electronica – som faktiskt var bra!


Vi hasade över rondellen
nånstans mitt på dan. Tittade in till Kaj, men trots rean där kom vi lottlösa därifrån.

Rea

Det var REA hos Kaj.


Men en och annan synpunkt
hade vi på varorna. När det gäller den här skylten behöver jag väl inte förklara närmare omkring skälen till att vi både flinade och suckade, eller?

Flat vävd matta

”Flat vävd matta med Gummi baksida”… ”Slit starka mattor” Man baxnar…


När vi anlände till Tokerian
och skulle rulla in bland livsmedlen insåg jag att handlingslappen låg kvar hemma på en av bänkarna i köket.

BRA GJORT, TOFFLAN!

Sånt där är livsfarligt! OK, jag äter mina mediciner (som bland annat ska motverka mitt dåliga korttidsminne) men… Gå och handla utan lapp innebär att det man inte skulle ha handlat kommer med hem, medan det man borde ha handlat är kvar i affären. Idag gick det emellertid bra, men så hade jag ju min vårdare Fästmö med mig och hon har ju rätt bra koll på saker och ting. Det enda som glömdes var marmelad – och det klarar jag mig faktiskt utan! Det enda som inte stod på lappen, men som följde med hem var fikabröd. Det gjorde inte ont.

Willyskasse

Dagens matkasse hade plats för fikabröd. Och det stod INTE på lappen som låg kvar hemma.


Det var ganska varmt idag,
så vi kunde sitta på ballen* och läsa. Somliga frös dock och letade fram såväl tjocktröja som ullstrumpor.

Jag noterade till min stora glädje att paprikan blommar igen, den som Prinskorven och jag var och köpte den helgen i maj när han var här! Så jag tog en bild och skickade till gossebarnet.

 Paprikan blommar

Paprikan blommar! Min egen personliga blomma synes till höger i bild.


Vi kunde fika på ballen
och vi intog faktiskt middag där ute. Men fåglarna som betedde sig lite underligt borde ha varnat oss för… OVÄDRET!

Fåglarna

När vi såg fåglarna borde vi ha förstått…


Vi hade nästan ätit upp
första portionen när det började regna. Jag vevade upp markisen och vi satt kvar – det regnade ju inte inte. Men sen tog det i av bara h-e! Det fullkomligt öste ner och så började det åska så att lamporna blinkade. Regnet stod som spön i backen och vi fick avsluta måltiden i köket. Då hade det redan hunnit regna in lite här och var…

Regnet som spön i backen

Den här bilden visar att uttrycket ”regnet stod som spön i backen” känns väldigt sant.


Jag är väldigt rädd om min router.
Inte rädd, nojig. Så jag drog ur elsladden. Storebror** går på lina och honom kan jag ju inte stänga av, så det fick bära eller brista där. Det bar! Men avstängningen av routern var faktiskt bra! Jag passade på att byta plats på routern IGEN och nu är signalen mycket starkare. Inget ont som inte har nåt gott med sig, uppenbarligen!

Regnet öste ner ett tag och Anna fick ont i magen. Jag hoppas vi överlever kvällen för jag vill se Miss Marple klockan 21. Dessutom ska jag ringa Pe och boka in en träff i veckan. Mamma fick ett samtal tidigare i eftermiddags och det var nog bra, det, för hon var pratsugen och hade varit utan prat sen i fredags. Det är tufft att vara ensam…

Det regnar blött

Det regnade blött.


Vad har hänt hos dig idag, dårå? Skriv en rad och berätta!


*ballen = balkongen

**Storebror = min stationära dator


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok som inte släpper greppet.


Egentligen borde jag inte läsa såna här böcker
när jag inte mår bra. Samtidigt är det inte alls fel att läsa om andra som har det tufft. Det ger ett rejält perspektiv på det egna ”lidandet”. Jag har just läst Kristian Gidlunds bok I kroppen min. Resan mot livets slut och alltings början. Den tog, kan jag meddela!

I kroppen min

Den här boken tog.


Kristian Gidlund har,
precis som jag, ett ärr på magen. Men mitt är kortare och resultatet av ingreppet hos mig blev bra och positivt. För Kristian Gidlund gjorde det ingen nytta. Hans resa mot döden har påbörjats alldeles för tidigt. Han är 29 år idag.

Våren 2011 får Kristian Gidlund veta att han har cancer i magen. Han opereras och utsätter sin kropp för strålbehandling. Det ser ut att gå bra. Men för ett år sen kom skiten tillbaka. Cancern går inte att bota.

Jag har varken läst Kristian Gidlunds blogg, sett honom på TV eller hört honom på radio. Det var opåverkad som jag började läsa boken. Skickade efter den tillsammans med Lena Nyman-biografin. Hon är död sen ett, han är… inte död än, men snart.

Många gånger under läsningen får jag lägga boken ifrån mig. Texterna kommer för nära. Jag värjer mig mot alla ord… om döden. Jag orkar inte. Men då skäms jag. Kristian Gidlund befinner sig inte bara bland orden. Han befinner sig i en kropp som håller på att dö och han kan baske mig inte lägga den ifrån sig!!! (Han kommer inte heller undan alla oombedda råd… Hur människor är ibland, alltså…)

Den här boken är inte bara välskriven, den bär på så mycket viktigt. Alla som inte har en ödmjuk inställning till livet borde verkligen läsa den. Och jag lovar dig, du förändras under läsningen! Dessutom, om du köper boken går tio pix till Cancerfonden.

Lägsta betyg till cancer, högsta betyg till den här boken!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om veckans fråga.


Arbetsförmedlingen är en myndighet
som många av oss har synpunkter på och åsikter om. Därför undrar Tofflan den här veckan, kort och gott: Behövs Arbetsförmedlingen?

Frågan och svarsalternativen hittar du som vanligt i högerspalten, under rubriken Tofflan undrar. Det är också inne i omröstningen du kan lämna kommentarer, inte vid det här inlägget.

Stort TACK på förhand för din medverkan!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg som redovisar resultaten av den gångna veckans omröstning.


Det var ju Stockholm Pride 2013
så sent som förra veckan. Av den anledningen undrade Tofflan om Pride behövs.

Så här fördelade sig de 20 inkomna svaren:

75 procent (15 personer) svarade: Ja, det är nåt som är viktigt för vissa grupper.

20 procent (fyra personer) svarade: Nja, det är ju rätt kul. Men behövs vet jag inte… 

Fem procent (en person) svarade Other: 
Ja självklart!

Ingen svarade: Nej, inte alls.

Stort TACK till dig som klickade ett svar! Jag hoppas förstås att du tar dig tid att kolla in veckans nya fråga, som vanligt här intill i högerspalten, under rubriken Tofflan undrar!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om hur Tofflan slungar smör, bland annat.


Framåt kvällningen igår
var det så äntligen dags för sommarens andra kräftskiva. Eftersom det var lugnt och skönt och varmt ute kunde vi sitta på ballen*. Och det var nog tur, det, med tanke på vad jag så småningom skulle kasta omkring…

Som vanligt frossade vi på ett kilo ICA:s jumbokräftor. Gårdagens var röda och vackra, men de kunde har varit lite saltare och skalen var jättehårda.

Kräftor

Gårdagens skaldjur.


Kvällens tillbehör
var brungräddat Leksandsknäcke, svindyrt surdegsknäcke, smör och brännvinsost. Dryck: starköl och Östgöta sädes.

Anna äter kräftor

Anna äter kräftor med stor inlevelse.


Kräftor är gott, men kletigt.
 Det går åt massor av servetter, ändå är man kletig – liksom allt man råkar ta i. Det luktar kräftor om allt efteråt. Man kan tvätta händerna hur många gånger som helst. Trots det sitter lukten kvar. För efter att man har ätit kräftor går doften över i lukt, tycker jag…

Två kräftstjärtar

Två kräftstjärtar.


Jag brukar skala kräftor
och äta allt utom stjärtarna. Dessa sparar jag till sist, när alla andra på kräftskivan tycker att det börjar bli väldigt jobbigt att skala, samtidigt som folk ändå inte är riktigt mätta. Det brukar reta en del. Fast å andra sidan kan jag ju reta folk med min blotta uppsyn ibland, så…

Efter kalaset skulle bror Duktig syster Hurtig bära in allt i köket samt gå ut med kräftskalen. Det är då olyckan är framme! (Notera tempusbytet för spänningens skull!) Smöret har blivit till soppa ute i värmen. Det gliiider ur handen och

PLOFFS!

så landar det på tröskeln!!! Ja, vi fick oss ett gott skratt och jag fick lite extrajobb med att torka bort det feta. Och vilken tur att det var på balkongen och inte inomhus…

Idag ska vi nog äta lite fastare föda, men vi vet inte vad. Det blir en inspirationstur till Tokerian senare. Vad ska du äta till söndagsmiddag??? 


*ballen = balkongen


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en brittisk deckarserie.


Igår kväll var det dags
för Brottsplats Edinburgh igen. SvT har visat tre delar i början av 2012. Mitt omdöme för första delen var lågt, liksom för den andra delen. Först tredje delen får ett bättre Toffelbetyg. Inte så imponerande, alltså. Men nu har det körts igång en ny omgång med tre avsnitt och Fästmön och jag bänkade oss efter kräftorna för att titta.

Jackson Brodie och hund

Jackson Brodie och hund.


Jackson Brodie är alltså före detta polis,
som på nåt vis blivit orättvist avpolletterad och nu arbetar som privatdetektiv. Avsnittet inleds med ett fall där han ska sammanföra ett barn med en föräldrar i Tyskland, men det hela verkar balla ur totalt, på ren svenska. Sen fortsätter eländet. Huvudstory den här gången är den om ett barn som far illa och en före detta polis som i princip köper flickan. Parallellt löper en annan historia, där Jackson Brodie är hyrd för att hitta en adopterad flickas (nu vuxen) biologiska föräldrar.

Mycket barn, är det alltså i kvällens avsnitt. Dessutom har Jackson Brodie själv ett barn, en dotter. Dottern flyttade med sin mamma till New Zeeland när mamman fick jobb där. I det här avsnittet berättar dottern att mamman har fått sparken och att de ska flytta hem igen.

Serien ska ha credit för att den visar verklighetstrogna och intressanta fall. Men det är så rörigt och segt och folk är så… konstiga.

Jag är riktigt snäll om jag ger andra säsongens premiäravsnitt medelbetyg.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »