Ett inlägg om en loppistur, en MG-träff och en runda på Disagården.
Lördag och hyfsat väder för en utflykt ut på landet med bil. Det vill säga bara lite sol och lagom temperatur (21 grader). Vi for från stan strax efter klockan elva och anlände till Emmaus i Gryttby just före tolv. Och det var tur, det, för det står att loppisen öppnar klockan elva på lördagar på ställets webbplats. Det är fel. Stället öppnar klockan tolv. Att det ska vara så jädra svårt att uppdatera viktig information som öppettider…
Först tog vi en runda i uthusen, utom bland kläder och skor för där luktar det så illa, tycker jag. Jag hittade ingenting där som jag ville ta med mig hem, men Fästmön gjorde ett bokfynd till Kronprinsen.
Innan vi fortsatte in i finhuset (huset där alla fina saker finns) tog vi var sin glass. Annas glass var svart och grå, såg inte alls god ut. Men det var den.
Vi tillbringade en lång stund i bokrummet, men jag hittade ingenting där heller. Idag hittade jag bara fula saker här, faktiskt! Innan vi for hemåt tog vi en fika och det var goda mackor – även om de var bredda på fel sida, enligt oss.
Eftersom dagen blev finare och finare bestämde vi att stanna till vid Disagården. På dess parkering var det MG-träff och vi dreglade över alla snygga bilar…
På Disagården gick vi runt en bra stund. Det var ju inte lika hett idag som när jag var där med Inger och Fia. Anna upptäckte att jag visst hade haft rätt: där fanns ett hus i vilket Annas släkt på pappas sida har bott!!!
Vill du se på Annas bilder, kan du kika på Instagram.
Mina bilder från dagen hittar du här:
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Tänk vad mycket konstiga saker det finns. Jag förstår inte hur folk tänkte när dom en gång införskaffade konstigheterna (inte hur dom tänkte när dom tillverkandes heller för den delen). Däremot har jag himla lätt att förstå att dom gjort sej av med ski… hm, grejerna.
Ni verkar haft en kanondag – så värd det är du efter veckan som varit med alla mindre skojiga möten å annat som strulat
Precis vad jag tänkte! Folk tycks inte ha nån smak. Men roligt att titta är det. 😛
Jag hämtar krafter ur såna här dagar och ur sällskapet av Fästmön. Och goa vänner som skrivet snälla och peppande kommentarer! Tack!!!
Det var mycket lustiga saker till salu på den där loppisen 🙂 hoppas kräftorna smakade bra, jag har gjort pannbiffar, skall hämta dottern stallet strax ..blir sen middag på malmen i kväll 🙂
Å Jaa! Men sen kastade jag smörsoppa på balkonggolvet. Inte lika kul. Blir väl ett blogginlägg om det i morgon.
Ha en go kväll!!!
Hahaha!
Vad sa du att du kastade på golvet sa du?
Alltså smörpaketet gled och smöret hade blivit soppa i asken hör ute på ballen. HÄR går man verkligen passa lårbenshalsen…
Akta lårbenshalsen!
Smör kan göra det strävaste underlag glashalt vettu
Ett riktigt illasinnat smör är värre än såpa 😀
Just därför ska jag nu glida in och ner i fåtöljen framför tv:n och se en deckare! 🙂
Hoppas du får stopp på glidet så du inte hamnar utanför fåtöljen. Är så krångligt att ta sej upp från golvet när man nått din/vår aktningsvärda ålder. Å framförallt; man kan inte göra det på ett snyggt sätt. Det går lixom inte…
Du skulle ha sett smörincidenten… Den var svår att klara sig upp från…
MG, en sån hade yngsta dotterns XX (ja, det blir väl så om det var förrförra..) en cab och den körde faktiskt jag ett par gånger, den var gammal redan då och la av lite då och då, ingen höjdare att köra alltså!
Men, va smal Anna ser ut, är det dieten hon har kört med som gjort detta?!
Ja, hon var ju inte tjock, inte ens kraftig förut heller, men jag tycker att hon ser riktigt ”mager” ut…
Fin är hon din Anna!
Hoppas kräftorna smakade bra, här blev det hämtmat från Mc Donald´s, orkade inte stå och laga mat till mig själv ikväll igen…
Ha dé!/Kram
Det var nästan bara cabar där och de var döhäftiga. När vi skulle åka hem kom en karl och ville låna en mobil – för hans bil startade inte… Fast han hade en Volvo.
Jepp, Anna har blivit smal. Hon är så duktig!
Kräftorna var goda, men jag gjorde smörsoppa i slutet. Mer om detta kommer i ett inlägg, förstås.
Kram!