Ett inlägg om ett citat ur min bok på gång, Sorgesång.
Jag läser en märklig bok om sorg. Sorgen – och det man upptäcker efteråt av både bra och mindre bra företeelser kring den bortgångne – efter en nära anhörig. Men som allt annat är inte heller sorg svart eller vitt. Flickan Eggy går mot det vita hållet, trots att hon är till hälften jamaican och inte alls till 100 procent lycklig…
[…] Då och då hängav hon sig åt kiss- och bajshumor och släppte lös en spärreld i mitt öra. ”Häxan.” Hon tystnade och andades tungt. ”Häxan åt upp sin kvast när ingen tittade på. Den smakade hemskt. Sen såg hon två människor dansa på hennes hatt och då bajsade hon på dem och gjorde smörgåsar av dem.” Detta följdes av tjutande skrattsalvor. […]
Den där Eggy, hon är minsann en tjej med min typ av humor!
Livet är kort. Glöm inte bort att skratta en stund.