Håll med om detta!

Ett vädjande inlägg. 

Håll med om att gammal, uppklippt gräslök luktar gammal, äcklig armsvett?!

Luktar armsvett. Gammal armsvett.

Livet är kort. Jag föredrar sånt som doftar gott.

Read Full Post »

Det finns chefer och det finns ledare. Och sen finns det medarbetare

Ett inlägg om chefer respektive ledare och medarbetare.

Alla chefer är inte ledare, om det nu fanns nån som trodde det. Alla chefer är inte ens bra chefer. Men varför utses då alla dessa mindre lämpade personer till chefer? Jag har pratat en del med min bekanting P om det där, eftersom P har varit chef/ledare i många olika företag.

Värst var det nog inom offentlig verksamhet,

berättade P.

Där konkurrerade cheferna med varandra, det förekom skitsnack bakom ryggen, ja till och med ren mobbning.

Vi behöver inte gå så långt  när vi ser detta. Under våren har vi haft en del intressanta utköp av högt uppsatta chefer här i regionen. Utköp som har kostat oss skattebetalare en hel del och inte mindre därför att  handlingen överklagades, ivrigt påhejat av de icke-styrande politikerna. Vem snackar skit om vem i de här lägren? Och vem mobbar vem, egentligen, när beslutet, som hånades, bekräftades i dagarna? Stanna upp och tänk ett steg längre!

Det finns ju olika sorters chefer och ledare – precis som det finns olika typer av medarbetare. Jag tycker ibland att det läggs alltför lite krav på medarbetare, till exempel att det ligger i det egna intresset att hålla sig uppdaterad och informerad om vad som är gång. Man kan inte bara skylla ifrån sig och säga

Det där har jag inte hört nåt om!

Vadå inte hört? Ska allting serveras? Lite får man nog anstränga sig om man har ett arbete…

Fast på chefer och ledare ställs det högre krav. Eller det borde ställas högre krav. En chef kan till exempel inte vara kompis lika lite som h*n kan strunta i att kommunicera med sina medarbetare. Det är till exempel att en chef kan leda ett möte. Men det är minst lika viktigt att en chef läser hela medarbetarens mejl och inte bara den första meningen eller det första stycket. Det är vid såna tillfällen som Östergötland blir Östersund och frågor om upphovsrätt inte bemöts.

Men kompischefen är nog värst. H*n som låtsas vara en i gänget, som lurar sina medarbetare att var avslappnade och som säger att ärlighet är bäst. Bara det att det där med

ärlighet är bäst

endast gäller när man har samma åsikter och synpunkter som chefen.

Själv har jag lett grupper av olika konstellationer. En del har varit högintellektuella (säkert högintelligenta också), medan andra har varit outbildade. En del grupper har innehållit personer med funkti0nshinder, till och med kommunikationshinder.

Jag gillar att leda, men det ställer stora krav. Och man måste verkligen anpassa sig efter gruppens förmågor. Se var och en och ändå hela gruppen. Vara lyhörd. Alltid ha en öppen dörr. Svara på frågor så snart man kan, inte om två månader.

Ställer vi för höga eller för låga krav ute i verkligheten?

Men hur är det då där ute i verkligheten? Ställer vi för höga krav på våra chefer och ledare eller rentav för låga? Är det bekvämt att välja att ge nån annan ansvaret att chefa eftersom det trots allt innebär nån sorts utmaning? Ja, en del frågor tål att tänkas över både en gång och flera. Ett visst mått av självinsikt bör också vägas in när vi var och en rätar ut frågetecknen…

Livet är kort.

Read Full Post »

Morden i Midsomer 2013: Death and the Divas

Ett inlägg om säsongens första avsnitt av Morden i Midsomer.

Är det nånting som hör sommaren till är det Morden i Midsomer, tycker jag. Jag skiter i Skrålsång från Halsen, Potta på Fiseberg och andra såna TREVLIGA TV-program. Det ska vara mord. Helst lustifika sådana. Säsongsstarten av Morden i Midsomer: Death and the Divas visade upp ett antal sådana när Fästmön och jag tittade igår kväll.

Jones och kusin (ja, för den riktige har ju slutat) Barnaby löser mordgåtor fyra gånger i sommar.

I detta första av fyra sommaravsnitt hamnar vi på skräckfilmsfestival. Midsomer har förstås en egen skräckfilmsförfattare. Fast när hennes mer kända skådespelande syster återvänder efter 40 års bortavaro ökar de riktiga morden rejält till antalet. Först ut att dräpas är en journalist som skriver om systrarna. Hon får en stekgaffel i halsen. Nästa som mördas får stekgaffelns tillhörande kniv (!) i ryggen. Nästa blir mumie. Och så vidare. Mordsätten följer filmmanusen, men vad händer när manusen tar slut?

Som vanligt är modii operandi ovanliga och snudd på komiska mitt i det otäcka. Men hela grejen med Morden i Midsomer är att det innehåller mycket humor och inte särskilt mycket otäckheter – trots alla mord. För det fiktiva grevskapet Midsomer har mycket gemensamt med vårt Gotland: var och varannan person där blir mördad. Att det överhuvudtaget finns några levande människor kvar är en gåta.

Lite gulligt, inte särskilt läskigt och aningen för mycket trams ger ett medelbetyg.

Livet är kort.

Read Full Post »

Äntligen kom det!

Ett inlägg om väder och vind.

Äntligen kom det! Regnet, vill säga. I natt har det regnat mycket och dagen är ännu grå, blåsig och blöt. Lite höstlik. Det fina med såna här sommardagar är att man får tillåtelse av sig själv att sitta inomhus. Kanske njuta av en god bok eller en film. Vila soleksemen, för somliga.

Igår var det typ 35 grader varmt när jag stapplade iväg i jeans och linne (sic!) för att ta bussen in till stan. Jag hade en dejt med min frissa M. Kalufsen skulle bort. På bussen satte sig en ung kvinna ett par säten framför mig. Hon hade på sig… och nu skojar jag inte!.. en pälsväst!

Pälsväst i 35 graders värme.

Jag klev av en hållplats tidigare än jag skulle. Skälet var att jag hade tagit en tidigare buss. Passade på att gå igenom Kvarnen, en av Uppsalas miljoner gallerior. Men till skillnad från de andra galleriorna finns det en bok- och pappershandel i Kvarnen, en sån där av gammal sort. Jag gick in och bara tittade och njöt.

Hos Salong Frizz gick allting bra. Mitt hår blir alltid fantastiskt fint när jag lägger huvudet i Monas händer. Här är en av frisyrerna hon fick till igår. Dock inte den jag gick därifrån med…

En av de snygga frisyrerna M fixade till igår.

Passade på att köpa den där braiga, men svindyra hårmoussen också. Nej, jag har inte alls råd med det nu, fast det skiter jag i.

Fästmön kom och hämtade mig och vi gjorde först ett besök hos glasaffären bredvid, Gyllenetider Antik. Där swoschade min jobbets iPhone till och jag fick mejlsvar från min chef. Han har skickat ett rekommenderat brev som borde komma fram innan jag åker till… Östersund… Eh, va? Dit visste jag inte att jag skulle åka.

Så traskade vi genom en het sommarstad till Restaurang Messob. Vid floden satt massor av människor och bara njöt i solen. Jag försökte enbart få med näckrosbladen på bild, men det gick inte.

Näckrosor i floden, folk bredvid floden i gräset.

Vi åt och drack gott och gick sen mot bussen för att åka hem och se premiäravsnittet av en av sommarens TV-höjdpunkter, Morden i Midsomer. Jag hade ställt DVD:n på inspelning så det var ingen fara, men man vill ju ändå titta om man kan. På väg till bussen passerade vi Annas gamla skola Magdeburg, åter en fantastiskt vacker byggnad – OCH skola! – i Uppsala.

En flickskola.

Sen joinade Kiss-Lisa oss och det blev NÖDvändigt att uppsöka en toalett. I en annan av Uppsalas gallerior, S:t Per, fann vi en sådan som på utsidan fick mig att tänka på T-banan i Stockholm…

T-banan i Stockholm eller toaletterna i S:t Per i Uppsala?

Vi hann hem i god tid till kvällens mord. Mamma hade ringt, så jag fick ringa upp. Sen blev det inte bara mord utan också Bates Motel.

Idag vet jag inte vad som händer. Kanske behöver vi en mellandag när vi bara gör ingenting. I morgon blir det storhandling, packning, tankning, hämtning av resväska med mera. Det är allt jag vet.

Just nu njuter jag av tystnaden utanför (barn leker inte och föräldrar grillar inte utomhus när det regnar). Tjolahopp!

Livet är kort.

Read Full Post »

Messob – en kulinarisk upplevelse

Ett inlägg om en kulinarisk upplevelse på en eritreansk-etiopisk restaurang.

Idag gjorde Fästmön och jag lite olika saker. Men på kvällen hade jag en dejt med min älskling. Vi hade bokat bord på Restaurang Messob i Luthagen för att äta injera, en sorts majspannkakor av lite skumgummikaraktär.

”She’s a Sunny girl…”

Ingen av oss hade varit på Messob tidigare. Jag åt etiopiskt i Stockhom nånstans 2004. Innan dess hade både Anna och jag ätit injera genom vänner och bekanta.

Jag bokade bord via nätet igår kväll och fick bekräftelse via e-post, den som började

Frid Ulrika…

Det kan man skratta åt, men jag skrattade för att jag blev glad över att nån önskade mig frid – med tanke på allt skit just nu.

Menyn innehöll förrätter, varmrätter och desserter samt drycker av olika slag. Man kunde välja olika såsblandningar om man ville prova lite av varje. Men menyn innehöll också lite grann om bakgrunden till restaurangen, vem som startat dem och vem som driver den nu etc. Trevligt!

Menyn innehöll också bakgrunden till Messob.

Vi hade som sagt bokat bord, men valde att sitta på uteserveringen. Det var ju väldigt varmt, nästan 35 grader i solen. Här fick vi dock sitta i skugga, men ändå lä. Vi hittade en skön soffhörna där vi hällde ner oss. På bordet stod en vas med färska rosor.

Färska rosor. 

Möblemanget var av sedvanlig populär utesort, men väldigt bekvämt. I glasskivan speglade sig vasen på ett läckert sätt.

Spegling.

Som måltidsdryck valde vi ett lager från Uganda, Bell. Det var inte så starkt, men passade utmärkt till den kryddiga maten.

Bell från Uganda.

Jag valde en kycklingtsebhi till min injera. Man fick två injera – en med sås och en bredvid. Vi valde bort bestick och fick var sin våthandduk. Mycket bra både före och efter maten!

Underbart smakrikt!

Såsen innehöll förstås berbere vilket gjorde den underbart smakrik, men den var inte så stark som vi båda hade föreställt oss. Det kom lite styrka i eftersmaken, dock. En karaff vatten fick vi också, jag tog ett glas före maten, inte efter.

Anna njöt också av sin öl.

Molnen hopade sig lite, men det var fortfarande varmt. Det var väldigt skönt att kunna äta utomhus. Stället började fyllas på med folk – från att ha varit ganska tomt när vi kom vid halv sex-tiden till att vara ganska fullt när vi gick. En och annan bekanting skymtade också – såväl bland gästerna som förbipasserande på gatan.

Molnen hopade sig.

Som avrundning tog vi dessert och etiopiskt kaffe. Jag kunde inte motstå desserten Den glada giraffen. Den bestod av mango- och melonglass med kokos. Kaffet smakade väldigt runt och gott utan att vara beskt.

Den glada giraffen.

Det här var en riktig kanonmåltid! Förutom den goda maten var priserna mycket bra. Totalt kostade två huvudrätter, två öl, två desserter och två kaffe 648 kronor. Servicen sköttes alldeles utmärkt av två lågmälda unga män.

Det här kan naturligtvis inte bli annat än högsta Toffelbetyg! Jag kan verkligen rekommendera dig att besöka Restaurang Messob!

Livet är kort.

Read Full Post »