Ett inlägg om Tofflans midsommardag.
Mina ord är nästan slut. Måste hitta dem igen, snart! I morgon har jag en intervju som ska bli en artikel. Jag vill. Jag vill så gärna. Så inte bara bilder utan också ord nu.
En slapp dag. Behöver såna. Orkar inte tänka på det svåra, det jag ska ta itu med. Dagens itutagande består av enkla vardagssysslor som att gå och handla. Det verkar som om nån hade rymt från vardagen där också!
Hoppsan! Tofflorna då?
Grillat på menyn idag. Elgrillat. Det ryker inte. Köper tzatziki och lite till.
Hemma igen. Telefonerar med mamma. Samma som igår. Försöker hålla modet uppe. Pratar. Biter ihop. Brister när hon minns fel. Eller jag.
Telefonerar med Jerry. Försöker bena ut. Det är lättare att hjälpa andra när man har stora problem själv! Min Nästanbror mejlar mig om ett projekt som rör Jerry – på sätt och vis. Vågar jag hoppas?
Läser lite. Försöker skriva en del. Går så där.
Samarbetsprojekt med Fästmön. Vi klär om kökssoffan. Äntligen! Så fin den blev utan trasigt tyg!
Omklätt.
Genomsvettig. Men ute är det mulet. Kan vi elgrilla? Jepp! Torka av skiten, den har stått oanvänd i flera år. Dammig. Marinera kalkon. Hacka grönt. Stoppa sladden i uttaget. Kör hårt!
Elgrillat.
Grönsaker är nyttiga, sägs det. Jag gör en jättenyttig skål.
En jättenyttig skål.
Inne i köket – ett stilleben. Brödrost och mejsel, hur hänger de ihop? Ja just det, soffomklädningen.
Brödrost och mejsel – ett stilleben.
Vi äter mat på ballen*. Det går bra. Det blir till och med gott.
Kalkon, sallad, tzatziki.
Ett franskt rödvin till maten, Jura (2007). Skulle passa till grillat. Det gör det.
Passar till grillat.
Kors i taket, men jag diskar! Anna behöver verkligen slippa! (Fast hon bär in och torkar av.)
Medan solen sjunker ner i midsommardagens kvällsmoln funderar jag ut några frågor till i morgon eftermiddag.
Kvällshimmel.
Jag tänker också hela tiden på vad jag ska skriva i mitt mejl till prefekt 2 – jag åker inte in och jobbar igen, som det känns nu. Det får vara. Jag har 27 semesterdagar att plocka ut. Om prefekt 2 vill att jag ska skriva under nåt papper får han göra sig omaket att skicka det rekommenderat. Jag åker inte in förrän i slutet av nästa månad och städar och rensar och lämnar tillbaka nycklar, passerkort, mobil. Samma visa om igen, men den här gången vet jag vad det handlar om. Ändå var jag inte bättre beredd än sist. Det gör lika ont. Gamla sår rivs upp. Skillnaden: varma, omtänksamma arbetskamrater som säger att jag mer än duger.
*ballen = balkongen
Livet är kort.
Stor kram!
Kram
*släpar in en stor säck med kramar*
Känns som du behöver det…
Kram!
Kära UnderCover, tack!
Kram!
Skönt att läsa att ni haft det mysigt- annars, jag saknar ord, eller,har en massa svordomar i huvudet i o f s, men skriver inte dem här, du förstår nog ändå mina tankar.
Sänder styrkekramar, i massor!
Kram!
Tack snälla Rippe!
Kram!