Dagarna rinner ut….

Ett inlägg där Tofflan svamlar på – eftersom hon är lite nervös idag.

Tisdagen tvekade lite, kan jag meddela. Det var lite sol och tunna moln först. På väg till jobbet mörknade det. Strax öppnade sig himlen och släppte ur sig en riktig störtskur. Idag sitter jag på femte våningen. Med det stora underbara fönstret känns det som att sitta halvvägs till himlen jämfört med skrubben en trappa ner där jag tillbringar fyra av veckans fem arbetsdagar.

På agendan idag står att hjälpa en nybliven doktor att marknadsföra sin forskning. Det blir till att gå igenom mini-kommunikationsplanen steg för steg och försöka hitta rätt svar. Det blir nog bra.

Fästmön är ju hos mig den här veckan. Igår var hennes första semesterdag. Det blir nog lite drygt att bara låta dagarna gå, men jag tror att hon behöver släppa saker och ting och bara vara ibland. Snällt nog hade hon handlat och vi åt korv med bröd till middag. Anna åt förstås nyttigheter till. När hon är hos mig ser det ut så här i kylen:

Groddar och grönsaker.

När jag är ensam, och kylen välfylld, ser den ut så här:

Öl, hostmedicin och lite goda ostar.

Det blev en artikel till Uppsalanyheter.se skriven igår. Eller artikel och artikel… En text som publiceras på midsommarafton. Jag fixade bild och la in den i editorn för publicering. I morgon har jag bjudit hit min uppdragsgivare för en liten rundtur i environgerna samt lunch. Det ser jag fram emot!

Livet på jobbet går sin gilla gång, men dagarna rinner ut. Det byggs här för framtiden, samtidigt som det dras ner på både personal och studieplatser. Det är en ekvation som inte riktigt går ihop för mig. Jag blev i alla fall uppringd igår kväll av personen som skulle ha ringt mig före lunch. Det kändes OK, men samtidigt är läget frustrerande – för oss båda, ska meddelas.

Bakom detta ganska nybyggda hus byggs ytterligare hus för framtiden.

I stället sätter jag mitt hopp till att få ett telefonsamtal idag, från annat håll. Om det kommer återstår en ny prövning på torsdag. Om det inte kommer… blir jag väldigt, väldigt besviken…

Utöver detta hålls ett möte i eftermiddag där jag hoppas att man diskuterar mig och vad man kan erbjuda mig på mitt nuvarande ställe. Jag skulle ju få nån sorts erbjudande före utgången av juni månad. Men jag förväntar mig inget upphetsande eller framför allt inget mer än vad jag har fått indikationer om. Så skulle det mot förmodan ändå bli nåt bra erbjudande får jag väl bli glatt överraskad.

Glatt överraskad?

Den som vill mig väl och gott får gärna hålla en tumme idag. Den som vill mig illa kanske får njuta av mina nederlag innan solen går ner. Jag önskar dig, oavsett dina motiv, som har läst ända hit en god dag i alla fall!

Livet är kort.