Ibland är det bara gott att vara…

Ett inlägg om när tillvaron är god.

Igår kväll var det ju mest kasst väder. Det regnade inte måttligt! Tennisbanan blev som en pool – som ingen ville bada i, tack och lov. (Kan bara föreställa mig ljudnivån…)

Tennisbana eller pool?

Jag ringde till mamma idag på eftermiddagen. Samtalet varade i 47 minuter. Jag var helt slut efteråt. Helt slut. Jag blir så trött av att prata med henne ibland. Eller lyssna, mest. Men jag är glad att hennes fredag blev bra, det var den jag ville höra om, inte det vanliga ältandet om städtjejen och frissan och maten.

Till skillnad från igår var det varmt idag. Vi smög ut på ballen* när jag hade ringt mamma och intog jordgubbar och mjölk. Fästmön solade så hon blev nästan lika röd på bröstet och axlarna som gubbarna.

Jordgubbar eller Annas axlar?

Det blev var sin kall öl och lite jordnötter också innan vi travade iväg till bussen för att åka ner på stan och äta. Det är tråkigt att åka buss. Folk luktar illa, några springer omkring och det är alltid en unge som skriker. Vi tuggade tuggummi och spelade Wordfeud.

Anna spelade på bussen.

Det var faktiskt inte så mycket folk varken på bussen eller på stan. Vi laddade våra busskort och sen fotade jag ett par snigga hus.

Baptistkyrkan i Uppsala.

Några steg närmare ån, ett annat vackert hus.

Riksbankens hus i Uppsala.

Ytterligare några steg närmare ån fast på höger sida ligger Fadimes plats. Jag kan inte riktigt förstå att den ligger just i Uppsala. Jag menar, det var ju inte så att hon levde här, hon blev mördad. Av sin pappa som bodde här. Jag möter hennes syster och mamma då och då. Då tänker jag att det måste vara konstigt att en syster/dotter blev mördad av sin pappa. Jag förstår inte hur man fixar det. Alltså hur de efterlevande fixar att gå vidare.

Ett konstigt konstverk fanns där också, men även ett häftigt träd. Konstverket var så fult att jag inte ville fota det, trädet var vackert. (Jag älskar träd.)

Ett vridet träd på Fadimes plats.

Passade också på att fota våra skuggor – och Annas rosa sko.

Våra skuggor och Annas rosa sko.

Vi gick längs med ån till Alexander. Inte ville vi sitta inomhus och vi hade tur nog att få bord på grilldelen av restaurangen, den som ligger vid ån. Vi såg ytterligare ett konstigt konstverk. Jag tyckte mest att det såg ut som en sparris eller som en väldigt lång och smal snopp. Anna såg förstås att det skulle föreställa nån som stod på huvudet och dök.

Sparris, snopp eller dykare?

Fyrisån var betydligt lägre än den var i april när den svämmade över här och var. Och nu såg jag till och med näckrosblad i vattnet!

Näckrosor i floden.

Vi frågade kille i ölkuren hur man gick till väga med mat och dryck. Han förklarade att de hade grill med buffé. Man gick fram till grillkillen och talade om vad man ville ha – kyckling, nöt eller lax – och sen tog man tillbehör från buffén. Vi tog en grekisk FIX-öl först och funderade lite.

En FIX vid ån.

Vi såg en och annan kompis och en och annan råtta, men annars var det som att vara utomlands eller i en främmande stad. Vi kände inte en kotte! Inkognito. Ganska skönt.

Anna valde en nötbit och en kycklingbit, jag två kycklingbitar att grilla. En servitör kom och sa till oss när köttet var färdigt. Fast då hade grillkillen bara grillat en ynklig liten trasig filé till mig. Jag sa att jag nog hade sagt två bitar och han höll med om att det verkade lite lite med bara en… Vi tog tillbehör från buffén och gick sen och satte oss för att äta. Efter en stund kom serveringkillen IGEN för att berätta att min kyckling var färdig. Han tog liksom inte med sig den trots att vi satt och åt. Upp och springa en gång till, alltså. Nej, det var dåligt, riktigt dålig service på det sättet. I övrigt var den grekiska ölen ganska tunn, men priset på maten var helt överkomligt (175 kronor) och maten var fantastiskt god!

Den lilla kycklingbiten skymtar upp i vänstra hörnet på bilden.

Efter maten pudrade vi våra näsor inne på restaurangen. Toaletten kunde ha varit fräschare…. Usch! I stället för att ta en promenad i Stadsträdgården och söka upp Lycksalighetens Ö, en av de platser där vi sågs mycket i början när vi hade träffats, åkte vi hem. Vi var trötta. Jag är glad att vi är likadana så att det inte bara är en som vill ut och flänga, medan den andra vill hem! Vi såg två fyllkajor och den ena gick på toaletten i ett prång in till en gård. Det var en tjej, notera!

Vi fick vänta en stund på bussen, men sen får vi mot New Village. Det blev en tur till Tokerian för att inhandla lördagsgodis. Och så hann vi hem lagom till andra delen av Restless.

Lördagsgodis.

Nu är jag så trött, så trött (hört det förut?). Har suttit alldeles för länge vid datorn och därför ska jag joina min kära i vardagsrummet. Ha en god lördagsnatt!

*ballen = balkongen

Livet är kort.

Read Full Post »

Helghönor

Ett inlägg i vilket Tofflan prisar helgen, men också längtar efter vissa besked rörande framtiden.

Å, vad det är skönt med helg! Det blev en riktig sovmorgon i morse, jag slog inte upp mina blå förrän vid nio-tiden – att jämför med klockan 6.10 när larmet vanligen går igång och jag studsar (eh..?) upp. Fästmön lyckades få till nån sträckning i övre delen av ryggen, det är dagens enda negativa hittills.

Aj, aj!

Vi får hoppas att ryggen blir bättre så att vi kan röra lite på oss framåt eftermiddagen/kvällen. Ingen av oss hade nåt önskemål om dagen just. Anna jobbade sitt sista pass på ett tag igår kväll och har nu semester. I alla fall officiellt från måndag. Detta tänkte vi fira med en middag nånstans nere på stan, lite oklart var.

Det är skönt att bara ta det lugnt. Det är tyst i huset, hörde bara några utanför som fräste lite åt varandra. Vädret är av och till, det är ljust, men lite molnigt och det blåser. Men inget regn som igår kväll! Jisses vilka störtskurar det kom! Idag är det varmt, runt 30 grader på solsidan, ungefär 20 grader på baksidan.

Anna har visat mig bilder från resan med Fritzlan. Här kan du se några av dem också! Men inte alla. Jag har fått se ALLA. De hade haft kanonväder, medan vi ju hade varmt ena dagen, ösregn den andra och så vidare.

Nu kan jag skriva i och hantera tre publiceringsverktyg.

Jag har fått bra telefonguidning av min uppdragsgivare på Uppsalanyheter.se vad gäller publiceringsverktyget. Igår publicerade jag en nyhet på egen hand. Det var inte riktigt meningen att jag skulle trycka ut den. Nu har jag lärt mig hur man gör när man bara vill skriva in och göra klart FÖR publicering samt lite grann om formatering. När man jobbar i tre olika publiceringsverktyg som jag gör, kan det bli lite lätt förvirrat ibland. Men nu tror jag att jag ska klara av även Joomla! Sen tidigare hanterar jag ju WordPress och EPiServer. Lite bra att ha i bagaget…

Igår eftermiddag fick jag två förfrågningar om skrivuppdrag. Jag besvarade mejlen före klockan 17, men har inte fått några svar. Det tycker jag är lite dåligt. Båda förfrågningarna hamnade i min inkorg under eftermiddagen. Om man har intresse av att engagera mig kanske man bör vara lite tillgänglig. Nåja, den här helgen tänker jag inte jobba nånting alls heller. Jag måste vara hård mot mig själv och sätta gränser, bland annat därför att jag vill spara kraft, energi och lust till eventuellt kommande uppgifter här i livet. Har jag tur kan jag välja mellan tre olika jobberbjudanden nästa vecka, har jag otur, inte ett enda. Då gäller det också att spara krafter för att klara av att möta motgångarna och försöka hitta nya vägar i arbetslivet. Jag tänker i vart fall försöka planera in lite semester, men det är ju avhängigt av om och i såna fall vilka erbjudanden jag får… Nervpress och pirrigt!!!

Pappersarbete hemmavid kan man också ägna sig åt – i brist på annat arbete. Så nog finns det idéer…

Nu börjar tvättmaskinen låta färdig, så jag ska hänga det som har tvättats i den. Sen blir det ett samtal till mamma för att höra hur det gick igår med kusinbesök, plantering på graven, frissan, mat och jag vet inte allt…

Vad händer hos dig idag??? Skriv gärna några rader och berätta! Det är alltid roligt att läsa vad andra gör!

Livet är kort.

Read Full Post »

Restless

Ett inlägg om en brittisk spionthriller.

En del tycker att britterna hänger kvar i sina världskrig. Och till viss del håller jag med. Men det finns ju så mycket kring krigen att berätta, samtidigt som människorna som var med då och som kan berätta blir färre och färre.

Brittiska miniserien Restless är emellertid en fiktiv spionhistoria. Den första delens sändes förra lördagen, men först igår på fredagen, när det bara var skit på TV och både Fästmön och jag var trötta, tog vi en titt.

Sally/Eva och dottern Ruth vid köksbordet i mitt drömkök*, för övrigt… (Bilden är lånad från SvT:s hemsida. Foto: Red Arrow International GmbH)

Ruth och sonen Jochen hälsar på sin mamma/mormor Sally. Sally verkar nervös och säger att hon känner sig bevakad och förföljd och ber dottern om hjälp. Ruth får en mapp att läsa igenom. Det som först slår henne är att hennes mamma inte alls är nån Sally utan Eva Delectorskaya, en ryska som engagerats av brittiska underrättelsetjänsten som spion. Eva utbildas och kommer efter en del våldsamma händelser till USA.

I det första avsnittet får vi följa Eva spionliv genom tillbakablickar. Dåtid varvas med nutid – som i det här fallet är 1976. Ruths första uppgift blir att söka upp mannen som rekryterade Eva, Lucas Romer.

Riktigt spännande och välgjord spionthriller, producerad 2012, med kvinnor i centrum. Bra skådespelare dessutom! En av döttrarna på Downton Abbey spelar till exempel dotter även här (Michelle Dockery).

I kväll går andra och sista delen klockan 21 på SvT1. Vi ska ut och röra på oss, så för säkerhets skull ställer jag DVD:n på inspelning.

Första avsnittet får högsta betyg!

*mitt drömkök = från en vinkel sett var detta köket i mina drömmar ganska exakt – förutom färgerna. Men annars, skrämmande likt! 

Livet är kort.

Read Full Post »