Ett inlägg i vilket Tofflan drar paralleller mellan litteraturen och livet.
Nu läser jag den allra sista av mina födelsedagsböcker. Det är boken Ängelns lek av Carlos Ruiz Zafón. Givaren är vännen FEM. Jag är alldeles i början, har läst typ 60nånting av de närmare 600 sidorna.
Idag läste jag nånting som gjorde att jag måste pausa i min läsning. Pausa därför att jag drar paralleller till verkliga händelser. Här nedan följer några citat ur boken. Kanske känner du också igen ett och annat, på ett ungefär..?
[…] – God kväll, don Basilio. Vad är det som har hänt? Varför har alla gått?
Don Basilio satte sig vid skrivbordet mitt emot och såg på mig med sorg i blicken.
– Redaktionen ska äta julbord på Set Portes, nästan viskade han. Jag antar att ingen har sagt något till er.
Jag skakade på huvudet och drog lätt på munnen som om det inte spelade någon roll.
– Och ni själv, ska inte ni äta julbord? frågade jag.
– Jag har ingen lust, svarade don Basilio.
Vi såg på varandra under tystnad.
– Om jag bjuder då? frågade jag. Vi skulle kunna gå till Can Solé? Bara ni och jag, för att fira framgången med Mysterier i Barcelona.
Don Basilio log och nickade sakta.
– Martín, jag vet inte hur jag ska säga det här.
– Säga vad då?
Don Basilio harklade sig.
– Jag kommer inte att kunna publicera fler berättelser i serien.
Jag såg oförstående på honom. Don Basilio undvek att möta min blick.
– Vill ni att jag ska skriva något annat? Något som går mer i Galdós stil?
– Martín, ni vet hur folk är. Det har kommit klagomål. Jag har försökt tona ner saken, men tidningens verkställande direktör orkar inte stå emot trycket, han tycker inte om konflikter.
– Jag förstår inte, don Basilio.
– Martín, han ville att jag skulle framföra det här till er.
Till sist såg han på mig och ryckte på axlarna.
– Så jag är alltså avskedad, mumlade jag.
Don Basilio nickade.
Jag kände hur ögonen fylldes med tårar.
– Just nu tycker ni att det känns som världens undergång, men jag kan försäkra er att i grund och botten är det här det bästa som kunnat hända. Ni hör inte hemma här, ni är värd något bättre.
– Och var hör jag hemma då?
– Jag är ledsen, Martín. Jag är verkligen ledsen.
Don Basilio lade medkännande sin hand på min axel.
– God jul, Martin. […]
Du kan inte ana hur många ord i citatet som kändes igen! Några omskrivningar och det skulle vara en helt annan persons historia, en livs levande persons, inte en fiktiv. En person som ska telefonintervjuas för ett jobb klockan 9.30 i morgon förmiddag.
Livet är kort. Mattan kan ryckas bort när som helst för vem som helst. Tro inte att lag och rätt skyddar.
Gå till Toffelprofilen
Nej, livet och dess innehåll kan ändra form, precis när dom helst.
Har alltid förundrat mig över att många inte inser att vi lever i en värld som vi i princip inte har någon som helst kontroll över.
Håller tummarna för dig i morgon, go girl go!
Ja visst är vi människor märkliga som tror att vi har kontroll över saker och ting i omvärlden? Som tar så mycket för givet att vi bara förstummas när vi plötsligt drabbas av insikt den hårda vägen…
Det är väldigt snällt av dig att hålla tummarna!
Jag är snäll mot de snälla och dum mot de dumma. Tror inte på kindvarianten 😉
We’re two of a kind!.. Nej, jag har slutat att vara snäll överlag, det har gjort så ont. Samtidigt är det inte roligt att vara dum heller mot de dumma – då är man ju lika dum som de. Men sen fyra år tillbaka är det så jag funkar. Och det känns ändå rätt OK. For now…
Just så😊.
Blir jag illa behandlad utan att förtjäna det, har jag inga större problem med att agera utifrån det. Är ingen ängel men tror trots det på
att vi ska hjälpa varandra här i livet, som en grundpelare bland flera andra ☺.
Nej, det är länge sen man var farmors lilla ängel… 😉 Hjälpa varandra ska man! Men man bemöter också andra som man själv blir bemött. Det kan göra en… lite kantig… (dagens litotes)
Där fick jag slå upp litotes ) Härligt att man aldrig blir fullärd!
Jag är så gammal – 56 i år, att jag är som jag är. Sen passar jag sällan in i etablissemanget men det är inte heller min önskan
i första hand 😊
Man kan vara utvecklingsbar trots att man är 50+. Se på mig! 😉
Jepp 🙂
😛
Jag kommer att hålla både tummar och tår imorgon, det vet du!
Ha dé!/Kram
Snällt!!!
Kram!