Och det var den söndagen, det…

Ett inlägg i vilket Tofflan berättar om sin söndag samt förtydligar vissa saker eftersom alla har olika kunskaper i att läsa och förstå det skrivna ordet.

Redan söndag eftermiddag och vad har jag egentligen gjort idag? I morse var det ett h-e att sova. Det var så varmt i sovrummet och att vara tre där inne kylde inte direkt ner luften.

Fästmön lagade äggfrukost och underbart kaffe. Medan hon sen skrev sin storhandlingslista la jag ut resultaten av förra veckans Tofflan undrar samt en ny fråga. Sen åkte vi till Tokerian för att storhandla. Det vill säga Anna gick in, jag åkte hem till mig. Tog hand om tvätt och ringde mamma och noterade att såna som inte gillar mig fortsätter att läsa min blogg. Jag fattar liksom inte varför man bryr sig så om mitt liv…

Men eftersom du nu ändå läser, S,  kan jag ju förtydliga detta med

störande.

Det är inte de små i sig som är störande. Barn gör som sina förebilder, det vill säga föräldrarna. Och det är föräldrarnas uppgift att såväl uppfostra som värna om sina barn. Att tycka att vissa (o)ljud och rök är störande har med vars och ens perceptionsförmåga att göra, men också med vars och ens hälsa. Om jag blir sjuk av att nån röker eller grillar har jag all rätt i världen att uttrycka det lika väl som du säger

Aj fan!

när nån råkar trampa dig lite för hårt på din ömma tå.

Om ditt barn har astma står du kanske inte bredvid barnet och röker. Om nån i ditt närområde har taskiga luftrör skulle den uppskatta om du inte gjorde det i närheten av den heller. Det är liksom inte svårare än så.

För övrigt är man inte alltid go´ och gla´ när det gör ont att andas. Ibland behöver man vila eller arbeta på andra tider än du arbetar. Då kan ljud som du uppfattar som gulliga upplevas som störande av andra. Ljuden uppfattas som störande, inte människorna som avger dem. Förstår du skillnaden? 

Idag blev det lunch klockan halv tre vid datorn. Molnen tornar upp sig utanför och om det inte blir åska snart blir det väl aldrig det.

Dagens lunch.

Sitter och funderar över dagens middag. Först tänkte jag ta en vegetarisk DrOetker-pizza från frysen. Efter utgrävningar har jag emellertid nyss plockat fram en låda pasta med italiensk sås. Det blir nog ett glas vin till den också.

Men först ska jag in i duschen. De delar av mig som nuddar arbetsstolen jag sitter i har klibbat fast. Jag känner mig allt annat än fräsch.

I morgon är det arbetsdag igen. Jag ska förbereda en utbildning jag ska hålla i på tisdag förmiddag. Därför blir det inget jobb för institution 1 den dan. Dit hoppar jag in stället på onsdag morgon, troligen. Vid lunchtid på onsdag springer vår nyaste student ut – från Slottet,  minsann. Tyvärr kan jag inte ta mig dit då utan jag får ansluta på seneftermiddagen/kvällen. Men studenten har jag både en mamma och en pappa och dessutom syskon och mormor med flera, så…

En ledig dag mitt i veckan blir det också! På torsdag är det vår nationaldag och jag tänker inte göra ett skit. Fast känner jag mig själv rätt städar jag väl. Jag får ju herrbesök nästa helg!..

Nu går söndagen snart över i kväll. Den tog liksom bara vägen nånstans…

Livet är kort.