Lördagen som… försvann..?

Ett inlägg i vilket Tofflan pratar om ätbart samt undrar över vart tiden tog vägen. Lite grann, i alla fall.

Det blev jättesent innan jag kom iväg ut till Förorten. Storebror* var lite kinkig och tvättmaskinen seg. För att inte tala om mig själv. Fästmön och jag stack iväg direkt och hämtade en huvudbonad som kommit per post att avhämtas på livsmedelsbutik. Vi handlade ingenting där, för är det nån affär som kan betalt är det denna Coop-butik. Inte konstigt att Coop går så dåligt. Nej, vi for i sporrsträck till min favoritaffär ICA Solen. Dagen till ära var det druv-bjudning. Vi lät oss förstås väl smaka, glupska små (?) kickor som vi är.

Titta vilket bra initiativ! Är det inte kakor eller kolor så är det druvor! ICA Solen är bra på att bjuda sina kunder på saker.

Vi köpte med oss glassar hem och Anna och snaskade i oss våra på hennes balle**. Det började mulna på. Vi funderade över middagen. Ingen hade lust att ställa sig vid spisen i det kvava vädret. Vi noterade hur några arbetade med att gräva upp (!) sin uteplats, medan andra sprättade sin första öl runt halv fyra. Själva satt vi mest och latade oss och drack vatten. Och funderade över vilket namn det senaste Us-barnet kan tänkas få.

Bakom spaljén på Annas balle.

När de första regnstänken kom travade vi iväg till Kreta. Ja inte till ön Kreta utan till restaurang Kreta. Att sitta utomhus var inte att tänka på, så vi blev hänvisade ett av ställets två större bord – vi var ju fem personer (Storasyster åkte iväg på bio, annars hade vi varit fulltaliga). De tre medföljande yngre förmågorna valde var sin pizza, medan vi Äldste tog kyckling. Den enda som kastade sig över pizzasalladen var Kronprinsen. Jag vågar inte tänka på vad kålen gör med hans mage och vilka dofter som cirkulerar som bruna moln bakom hans stängda dörr i skrivande stund…

Pizzasallad.

Nåt av det finaste och godaste ätbara på Kreta är lökarna som är skurna som näckrosor och innehåller tzatziki. Mums!

Lök, som näckros, med tzatziki i.

Vi åt och drack och hade det gott, men med måtta idag. Läskigt nog blev summan på notan the number of the beast… Servitören hade aldrig sett det tidigare.

Usch vilken summa… 666 – the number of the beast…

Under promenaden hem hade regnet ökat från dropp till strilande. Jag hade tänkt stanna och fota några fina blommor jag såg på väg till restaurangen, men det fick bli endast dessa väldoftande syréner.

Väldoft på vägen.

I ett buskage hittade vi ett anslag som nog var bättre tänkt än stavat. Tyvärr hade regnet suddat ut en del av texten.

”Stop för dom som inte kener dom som bor här…”

Vart den här lördagen tog vägen vet jag inte riktigt. Det är redan kväll. Vi sitter/ligger i Annas vardagsrum med var sin kaffe. Jag skriver på Lapdancen, Anna surfar på sin iPhone. Prinskorven och Kronprinsen skypar (!) – ja Storasysters rum ligger ju mellan deras respektive rum. Fritzlan smaskar chips på sitt rum. En skrikande unge blåser såpbubblor som passerar Annas balle på väg upp mot skyn. Mr Sam and his homeboys sitter på loftgången och ölar. Ingen jävla studsmatta här, inte. Snart är det söndag, vilodag. Då ska vi storhandla. Tjolahopp, liksom…

*Storebror = Stordatorn
**balle = balkong

Livet är kort.

Read Full Post »

Gräset är inte grönare, utan billigare

Ett inlägg där Tofflan beklagar sig över i hennes tycke orättvisa månadsavgifter, men där hon också njuter av sin balle*.

Det är kvavt. Det är förbannat kvavt. Jag sitter och kan tack vare mina nya fönster ha korsdrag i min lägenhet, men det hjälper föga. Dessutom måste jag stänga fönstret ibland av olika ljudliga anledningar. Det är omöjligt för mig att skriva eller ens tänka eller telefonera eller läsa när det stimmas nedanför mitt öppna fönster. Alla måste vi få finnas. Det är bara det att somliga finns lite mer än andra.

Första parkett? Grönare gräs på andra sidan? Nja, när man inte får plats på sin egen uteplats (= kommunens mark) flyttar man utanför staketet (= också kommunens mark).

Det är ganska orättvist, egentligen, att vi som inte har uteplats utan balle har högre månadsavgifter än dem där nere på marken. Inte nog med att de har uteplatser, de har också tillgång till gräsmattorna utanför egna, uppsatta staket. Några regler för var staketen ska sättas upp har vi mig veterligen inte i min bostadsrättsförening. ”Tomternas” storlek på bottenvåningarna har satts godtyckligt av dem som bor där och kan skilja ganska rejält. Trots detta betalar alltså de som bor med uteplats mindre varje månad än vi som bor med balkong. Men, det är ju så att marken de kallar sin faktiskt inte är det. Den är inte ens bostadsrättsföreningens. Den är kommunens. Vilket skulle kunna innebära att vem som helst kan nyttja uteplatserna. (Kanske är det så man har tänkt när man har bestämt månadsavgifterna? Men vem sätter sig på grannens uteplats bara så där, liksom?)

Nu är det emellertid så att jag tycker att gräset är betydligt grönare på min balle. Här slipper jag få in kreti och pleti som har vägarna förbi med ett vinglas i handen – jag bestämmer enväldigt vem som kommer hit och får sitta.  Möjligen skulle detta vara ett argument för att jag betalar högre månadsavgift…

Igår kväll gjorde jag snabbt klart för ballesittning** – det vill säga torkade bort all jävla björkpollen och plockade fram dynor och andra tillbehör. Jag provade till och med shorts och linne, men insåg att armhålorna krävde ansning. Efter rakningen blev jag så trött att jag bara ville sätta upp toffelfötterna.

Nej, benen har jag aldrig rakat i hela mitt liv.

Markisen fälldes ner och jag dukade så småningom fram tillbehör som var en del av mitt ensamma fredagsmys. Myset i sig är ju att sitta och ha det gott, tillbehören en bok, en öl och lite nötter. Pennan fick hänga med ut denna gång eftersom boken skulle recenseras.

Tillbehör som utgjorde en del av mitt fredagsmys.

Jag gillar inte ordet fredagsmys. Skälet är att vissa chipsproducenter har gjort det till ett ord som omfattar att äta flottiga saker. För mig är de flottiga sakerna – för gårdagen: salta jordnötter – en mindre del av myset. Själva myset är att sitta och ha det gott, inte nödvändigtvis stoppa skitsaker i munnen. Men nu åt jag lite nötter, drack lite öl och läste klart boken.

Min intention för kvällen var att slöglo på Kanal 9:s crime night. Vädret och värmen satte stopp för det. Jag tillbringade mesta delen av kvällen på ballen alternativt vid datorn. När jag bläddrar tillbaka ser jag att jag var synnerligen produktiv vad gäller inlägg igår. Det sista blev ytterligare en recension, denna gång av en barnbok.

Lite TV blev det trots allt mot slutet av kvällen, men mest som bakgrundsljud. Jag började läsa Mari Jungstedts senaste deckare. Utan att ha läst färdigt den kan jag meddela att den är… snabbläst. Och vad snabbläst står för är förstås en tolkningsfråga…

Idag har det diskuterats och planerats inför den kommande veckans familjebegivenheter. Så mycket gjort har det inte blivit, dessvärre. Jag har i alla fall tvättat och vattnat mina krukväxter. Nu väntar tvagning av mig själv samt Himmelsfärd. Ett svagt molande bakom pannan talar om för mig att jag borde ha sovit mer, trots att jag inte vaknade förrän halv tio i morse, väckt av nån idiot som körde motorcykel på gården. Det är väl ändå inget fordon man fraktar stora och tunga varor på så att man behöver köra ända fram till porten? Nej, just det.

Hur är det hemma på din gård??? Skriv gärna några rader i en kommentar, för jag är nyfiken av naturen!

*balle = balkong
**ballesittning = balkongsittning

Livet är kort.

Read Full Post »

Förmiddagstur bland bladen

Ett inlägg i vilket Tofflan surfar runt i media – det nya sättet att läsa morgontidning.

Nej, nån morgontidning har jag ju inte längre. Det blir en surfrunda i media i stället, vilket är nog så gott. Det finns nämligen fortfarande många nättidningar som är bra och visar gratisnyheter. Uppsalanyheter.se är till exempel en gratis sån. Rekommenderas!

Nytt lopp på nationaldagen. (Vad är Stockholm Marathon, liksom..?) Springeling!  Ja det är vad som försiggår här i Uppsala. Nyligen var det Blodomloppet. På nationaldagen är det dags för nästa spring, nämligen Ekebyloppet, som det är premiär för. Både barn och vuxna deltar och de skenar tio eller fem kilometer eller en barnbana. Starten är vid Ekeby bruk och där omkring pågår en mängd andra aktiviteter, som trollkarl, livemusik, DJ-musik, matservering etc. Arrangörer är Friskis & Svettis, OK Linné och vårdcentralen Ekeby Hälsocenter.

Frös ihjäl med fyra miljoner på banken. Läser åter om en man som dog ensam. Mannen la sig i en sandlåda under påsken – och frös ihjäl. Troligen hade han missat sista tåget hem. Mannen hade ett arbete, visserligen, men ensam var han ändå. Och pengar hade han på banken. De fyra miljonerna tillfaller nu Allmänna arvsfonden. Det är väl i och för sig bra, men denna fruktansvärda ensamhet i Sverige gör mig oerhört ledsen.

Därför är Hitler en tekanna. En annons har väckt uppmärksamhet: en tekanna såg ut som Hitler. Människor har i alla tider sett ansikten eller föremål på saker. Egentligen har det varit mönster, som när man ser på med viss blick ser ut som nånting annat. Det kallas pareidoli och det kan handla om andra sinnen än synen, även om just synen är det vanligaste.

Motionsvåg lockar oetiska bolag. Ja du som känner mig vet ju min inställning till det här med motion, sport och idrott: inget för mig. Andra får gärna ägna sig åt det, men jag avstår. Idag läser jag dessutom ett debattinlägg om att oetiska bolag rider på motionsvågen. Bland annat ordnar man kurser i löpning, ”lär-dig-springa-i-skogen-kurser” och liknande. Trött man blir bara av att läsa om det! Kritiken kommer från Oslo maratons chef Tony Isaksen som menar att joggingturer ska vara gratis. Att maratonlopp kostar pengar i form av anmälningsavgifter är förstås nåt helt annat. Såna saker är ju inte gratis att anordna!

HBT – en jättemarknad som branschen har glömt. Det går att tjäna pengar på såna som mig. Företagen har bara inte insett det. Homosexuellas köpkraft i Sverige är hela 100 miljarder, enligt Företagarna. Och snart kommer en handbok (!) så att företagen tänker om när det gäller sin marknadsföring. Lagom till Pride kan man man tänka..?

Ole fick vara pappa ett dygn. Den här historien griper en verkligen. Tänk att kämpa så för att hålla sig vid liv!.. Ole hade en ilsken form av hjärncancer. Hans mål: att få uppleva sin sons födelse.

Är gåtan Amelia Earhart löst? Stiftelsen The International Group for Historical Aircraft Recovery hävdar att man kan ha hittat vraket av Amelia Earharts plan på havsbotten, nära en öde ö i Stilla havet. Amelia Earhart försvann den 2 juli 1937 när hon gett sig av för att flyga jorden runt. En fascinerande historia, tycker jag! Men än är gåtan inte med säkerhet löst, alltså…

Livet är kort.

Read Full Post »