Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for maj, 2013

Ett inlägg i vilket Tofflan skriver om gårdagen – med allt vad den bjöd på. Den variation som kallas livet.


Onsdagen den 29 maj
är nog en dag som går till historien i mitt liv. Det var en sån innehållsrik dag att jag har svårt att sammanfatta den. Men jag ska förstås göra ett försök.

Det var ju min namnsdag igår (hört det förut?). Och faktum är att det var länge sen jag blev så firad och ihågkommen! Först ut var förstås mamma, som skickat kort och trisslotter. Lotterna ligger nu till sig för att, så att säga, växa till storvinster…

Namnsdagskort o trisslotter
Kort och vinstlotter.


Efter mitt inlägg
trillade det in massor av grattis, plötsligt, vilket gjorde mig väldigt glad, om än en smula förlägen. Jag var liksom mest Jeannette under mitt första levnadsår. Och det är väldigt, väldigt länge sen det var stenålder här i Sverige. Men TACK alla!!!

Min arbetsdag löpte sen på ganska bra. Jag tog med mig min recensionsbok på gång till Thaistället. Där träffade jag ett par bekanta ansikten, men det var ändå boken som var mitt sällskap. Jag känner att jag skulle vilja fokusera mer på läsningen, men tiden, tiden…

Runt halv fyra ringde min mobil. Namnet på den som ringde lät synnerligen bekant, men jag kunde inte riktigt placera det först. Sen trillade myntet ner. Det var ett riktigt trevligt samtal att få, eftersom det kan innebära… ett jobb för mig, helt enkelt. Vi pratade till och med vissa detaljer. Dock återstår en del att diskutera, men det känns väldigt, väldigt lovande! Därför kommer här ytterligare ett stort TACK till två andra vänner, Den Kloka L och ”Lisbeth”! Den förra tipsade mig, den andra har lobbat. Inom två veckor har jag blivit utlovad nån form av besked/nåt slags erbjudande. Samtalet avslutades.  Därpå följde förstås en mindre chock, och efter denna utbröt en sorts inre glädjeyra. Sen skulle jag, direkt efter mitt ordinarie arbete som slutar klockan 16, ut på ett uppdrag för Uppsalanyheter.se Jag skulle göra en intervju med en person om ett tungt, svårt och jobbigt ämne.

Intervjun gick mycket bra. Jag hamnade i ett underbart hem, träffade en öppen person som verkligen bjöd på sig själv, mötte världens charmtroll i form av en treåring och hamnade i nån form av lugn. När jag reste mig från soffan för att åka till New Village hade det regnat lite.

I postboxen låg ett recensionsex av en barnbok som ser väldigt spännande ut! Den ska jag gripa mig an efter de allvarsamma dagarna i april (- se länken ovan om min recensionsbok på gång!). Jag recenserar faktiskt barnböcker ibland och det är riktigt roligt! Just den här boken handlar emellertid om fotboll, men jag ska försöka att stå ut med detta sportinslag. Ett skäl till det är att boken handlar om en pojke som gillar att skriva listor, vilket påminner mig om en mig närstående person…

Pelé kaka o jag
Pelé Kaká och Jag står på tur att recenseras! 


Jag kollade bilderna
jag hade tagit under intervjun och valde ut två till min artikel. Men innan jag kunde börja skriva ringde jag mamma, som jag visste satt och väntade på att jag skulle höra av mig så hon fick gratta mig. Vi pratade inte särsilt länge, men humöret var bättre än sist där borta (tack och lov!) och på lördag ska hon ut på tipspromenad igen. Det är bra! Hon behöver intellektuell stimulans, utmaningar och socialt umgänge!

Äntligen fick jag så börja skriva! Jag hittade nästan omgående en rubrik – nåt jag brukar ha svårt för. Sen löpte det på av sig själv. Ett första utkast med bilder var klart innan jag kastade mig ut i bilen för åka och hämta hem Fästmön från jobbet. Fipplade lite till med min text, men sen fick Anna läsa igenom den. Anna får alltid läsa igenom mina texter först. Hon granskar dem såväl språkligt som innehållsmässigt och hon kan vara ganska hård. Det är bra, tycker jag.

Strax efter klockan 21 slog jag ner röven i bäste fåtöljen för att glo på Anna Travis på TV4 och för att slafsa i mig namnsdagspajen som Anna hade fixat under dagen. Det var så ljuvligt gott med rabarberpaj och glass att jag tog två, ganska stora bitar. Inte mycket kvar i formen efter det… TACK söta älskling! Du är bäst!!!

Rabarberpaj
Ärligt talat åt jag inte alltihop själv. Bagerskan tog en bit också.


Efter TV-programmet
blev det sedvanlig tandtrådning och tandborstning. Och så kollade jag mejlen! Min artikel hade då fakta- och citatgranskats av personen jag hade intervjuat. Jag gjorde därpå några få och små, men viktiga, ändringar innan jag kröp ner i sängen vid 22.30. Anna sov redan när jag släckte en kvart senare.

I morse hittade jag ett fint mejl från Magnus som jag intervjuade i söndags. Det sparar jag såväl i inboxen som i hjärtat för alltid.

Dagen idag har börjat med mejl och webberier. På förmiddagen ska jag på nätverksträff för kommunikatörer. Direkt efter jobbet idag bär det av till redaktionen för att lära mig publiceringsverktyget. Vet du, jag tror att det blir en sån där dag idag igen… En sån där innehållsrik och bra dag, alltså…


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg med Tofflans sedvanliga hiss-och-diss-lista.


Torsdag it is
och hisslista (Nämnd) och disslista (Glömd) ska det därmed bli. Den gångna veckan är det inte svårare än så här att tycka om:


Nämnd 


Glömd


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan svingar sig ut i cyberspace och hittar märkligheter i media.


Har det hänt nåt sen sist?
Jorå, ett och annat. Här kommer ett Toffliskt urval:

radioskjortaP1 presenterade sina sommarvärdar idag. Jag jublar när jag ser Sarah Dawn Finer. Martin Shibbye fick prata lite för länge under den direktsända presentationen, men okejrå. I övrigt en och annan jag INTE ska lyssna på (trots att jag tyvärr tvingas betala skatt för det…) och en och annan jag definitivt ska lyssna på (Sarah Dawn Finer definitivt). Här kan du se hela listan! (På bilden Tofflans skjorta med radioapparater på!)

Prinsessan Dianas museum stänger nästa år. Skynda, skynda, den som vill se Prinsessan Dianas museum! Skälet är att Diana lät sin bror förfoga över sina ägodelar till dess att sönerna William och Harry fyllt 30 bast. Och 2014 fyller minstingen Harry just 30. Museum visar, förutom kläder och smycken, även bilder, privata filmer och brev.

morgonsol från jobbets balleSMHI börjar varna för värme. Va? Jo, SMHI inför en varning för värmebölja. Skälet är att värme kan vara farlig för gamla och sjuka. Klass 1-varning för värmebölja blir det när prognoserna visar minst 30 grader tre dagar i rad.

Frankrikes första gaypar vigs idag. Trots protester införde Frankrike en lag den 18 maj i år om att homosexuella har rätt att gifta sig. Idag gifter sig det första paret, Vincent och Bruno. Detta gör Frankrike till det fjortonde landet i världen som tillåter att personer av samma kön får gifta sig.

Kossa närbildFågelskådare attackerades av arga kossor. Man ska ha respekt för djur. Alla djur. Även kossor. Två fågelskådare tog en genväg över en kohage och blev sparkade och jagade av de därstädes boende kossorna. Troligen är korna på gång att kalva. Men man minns väl de arga tanterna när man gick på deras gräsmattor som barn… Inte långt från dessa kossor, alltså…

Tofflan TomtenIKEA slaktar trädgårdstomtar. Ja, du läste rätt! Det handlar om en reklamfilm där ett engelskt par slåss mot trädgårdstomtar som gör revolt när paret kommer med nya trädgårdsmöbler. Skrämmande och opassande, tyckte åtminstone 50 engelsmän och anmälde filmen. Ingen tomte skadade dock vid inspelningen, meddelar IKEA.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan pratar namn igen. Och jobb.


Igår skrev jag om förslagen i den nya namnlagen.
Idag har jag faktiskt Namnsdag*. Är det nån mer än min familj som firar det? Eftersom det är lite långt mellan mamma och mig brukar det landa ett kuvert i min postbox några dagar före själva Namnsdagen. Så även denna gång. Kuvertet innehöll ett fint kort och två trisslotter, som jag naturligtvis tänker vinna på. Det vore ju till exempel inte helt fel att få en inkomst varje månad under ett antal år till… Nåja, jag skämtade igår om att jag övervägde att byta namn till

Jeannette Eriksdotter.

Nu passar det ju inte min image, men det jag glömde säga var att jag ju egentligen inte behöver byta. Jag heter faktiskt både Jeannette och Eriksdotter i förnamn. Tanken var att jag skulle kallas just Jeannette, men när mina föräldrar hörde hur namnet uttalades av befolkningen i Metropolen Byhålan fick mitt andranamn, Ulrika, bli mitt tilltalsnamn.

Mitt namn var annorlunda när jag var barn, även efternamnet, som är ett gammalt soldatnamn. (Hela jag var förresten rätt annorlunda.) Det var inte roligt eller ens praktiskt att alltid bli ihågkommen av lärarna i skolan, eftersom jag besatt ett ovanligt namn. Idag är jag vuxen och jag har vant mig. Men i vissa kretsar tycks mitt namn vara fläckat och det är därför jag överväger att använda mina två andra förnamn som förnamn respektive efternamn. Problemet är bara att jag, för att passa ihop med

Jeannette Eriksdotter,

skulle få göra om hela mig och min image. För jag är allt annat än flickig, nåt jag tycker att mitt ”nya” namn skulle ge sken av att jag är. Så… det stannar nog vid funderingar. Men en gång testade jag faktiskt på skoj ett byte! I mitt förra arbetsliv – God rest its soul! – suddade jag vid ett tillfälle ut mitt namn på whiteboarden i korridoren. Den där tavlan där vi skrev vad vi hade för oss om dagarna ifall vi inte var på våra kontor. Jag skrev i stället dit

Jeannette Eriksdotter.

Det tog två minuter så kom intendenten och undrade om avdelningen hade fått en ny medarbetare…

Förutom att fira min Namnsdag idag ska jag förstås jobba. Först på mitt ordinarie jobb, sen för Uppsalanyheter.se.Direkt efter jobbet bär det av hem till en person som jag är både nyfiken och spänd på att få intervjua. Ett personporträtt av Henne (så mycket kan jag avslöja!) publiceras troligen nån gång efter klockan 16, när jag har förflyttat mig till och landat på redaktionen, under morgondagen. Jag hoppas, förresten att du läste den lilla artikeln jag skrev igår. Den visar nämligen att det kan vara lönsamt att ta hand om skit på rätt sätt. Det är lite sånt det forskas kring på en av mina institutioner. (Jag har också skrivit om en spännande författare och om Fredsåret i Uppsala 2014, ifall du har missat det.)

Ja alltså… det här med fritid… Det börjar tunnas ut med den… I kväll efter jobbet blir det ju mer jobb, även om det är nåt jag ser fram emot. I morgon efter jobbet ska jag till redaktionen och lära mig publiceringsverktyget. Jag har varit så trött om kvällarna den senaste tiden att jag liksom har stupat i säng. Igår kväll var jag till och med så trött att jag glömde stoppa i bettskenan i käften innan jag somnade.

bettskena i ask
Min bettskena låg kvar i sin ask i morse. Bilden är lite suddig, det är trots allt en intim tingest.


Fästmön och jag åt grillad kyckling
 till middag igår innan vi tog en tur till Himlen. Lullan Gardenia försökte brygga kaffe åt oss och det gick väl så där. Vilken tur att hennes mamma fanns på plats och kunde sträcka ut en hjälpande hand! Kronprinsen berättade att han eventuellt har nåt spännande på gång och självklart håller jag tummarna för denne unge man som förtjänar lite framgång. Fritzlan, som visar sig bli student nästa vecka, har lämnat Sverige för Ungern ett par dar med klassen. Prinskorven går i skolan som vanligt och tillbringar kvällar och nätter hos sin pappa fram till fredag.

Nu ska jag göra ”allt” (inta kaffe intravenöst nej, skojar bara, DRICKA kaffe, äta frukt och så) för att försöka fortsätta hålla mig vaken. Det blir en lång och innehållsrik dag, känner jag… Hur ser din dag ut??? Får du en stund över kan du väl skriva några rader och berätta i en kommentar här!


*För den som inte fattade det eller orkar kolla en almanacka är det alltså Jeannette idag. Och Yvonne. Men jag heter alltså Jeannette. Med två n och två t.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan puffar för sin senaste artikel!


Föreställ dig att du driver ett lantbruk i ett låginkomstland.
Eftersom där är dåligt med vägar blir det enklaste sättet för dig att göra dig av med gödseln från dina djur – OCH din familj – i närmaste vattendrag. Björn Vinnerås, docent vid institutionen för energi och teknik vid Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala, är en av dem som driver ett projekt där gödsel faktiskt blir mat – för djur. Men tycker han inte att det är äckligt att jobba med skit??? Läs min senaste artikel hos Uppsalanyheter.se!!!

 

Bajs på vardagsrumsgolvet
Bajs på vardagsrumsgolvet. (Arkivbild från Toffelhemmet.)


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan undrar vad som menas. 


Var ute på nätet och letade underlag
, men fastnade av nån anledning vid denna rubrik på Svenska Dagbladets startsida på webben. Nån som kan hjälpa mig och förklara vad rubriken betyder?

Jag känner är att det är som jag har sagt
Eh..?


Livet är kort. Språkpolisen är här.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan citerar Shakespeare och funderar vad det är, det här med namn.


Romeo och Julia möts i Shakespeares drama
med samma titel. Julia säger:

What’s in a name? That which we call a rose. By any other name would smell as sweet.

Det är rader som för evigt har fastnat i min hjärna och som jag då och då funderar över. Julia menar att ett namn bara är ett namn och att det inte är namnet hon är kär i utan personen. Även om dramat skrevs för länge sen är det onekligen intressant att fundera över vad det är, det här med namn…

Idag överlämnar Namnförslagskommittén sitt förslag om ny namnlag i Sverige till justitieministern. Kommittén har haft i uppdrag att se över och modernisera den nuvarande lagen om personnamn. Enligt förslaget ska det bli lättare för oss svenskar att byta namn. Dessutom ska reglerna för det hela förenklas liksom själva hanteringen av ärenden.

Här är några delar av förslaget:

  • Det ska bli lättare att byta efternamn till namn som bärs av 2 000 eller fler personer. Inget namnskydd behövs nämligen för namn som Andersson, Bergström och Lundin. Detta förenklar till exempel för den som är förföljd och behöver anonym identitet.
  • Föräldrar ska kunna ge sina barn -son och -dotterefternamn. Man ska också utan behovsprövning kunna byta till efternamn som är bildat av någon av ens föräldrars förnamn.
  • Två makar som gifter sig ska kunna bilda ett nytt, gemensamt efternamn baserat på bådas efternamn som ogifta.
  • Det ska i viss mån bli möjligt att ta tillbaka försvunna gårdsnamn, något som är ganska vanligt i främst Dalarna.
  • En ny huvudregel är att makar behåller sina efternamn när de gifter sig.
  • Förbudet mot att föra en tidigare makes efternamn vidare till en ny make avskaffas. Här är kommittén oense och (M), (KD) och (SD) vill behålla förbudet.
  • Reglerna som hindrar att förnamn och efternamn kan bytas flera gånger tas bort.
  • Den språkliga prövningen av nya namn skärps.
  • Efternamn som har tillhört utdöda släkter ska inte lika lätt som idag kunna övertas av personer som inte har med släkten att göra.
  • Skatteverket blir ny namnmyndighet.

Så… Jag kanske skulle byta mitt namn till de andra två namn jag har och på så vis få nytt för- och efternamn, Jeannette Eriksdotter. Vad tycks? Njae, det känns inte riktigt som jag, tycker jag, dårå…


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om Tofflans vardag och dagens jobb.


Uppdaterat inlägg:
På förmiddagen idag har jag bland annat åstadkommit… en sida skit. Titta här! (Sidan finns även på engelska.)


För den som inte visste det är det tisdag idag.
Tisdag innebär jobb på femte våningen, högst upp i huset, för min del. Utomhus är det soligt och varmt. Himlen är nästan så där soldisig som den kan vara utomlands. Ja, jag var utomlands på semester 1996 senaste gången. Om man inte ska räkna Danmark (1997). Jag minns hur det var. Här inne är det emellertid AC, svalt och skönt att arbeta. På vintern är det ganska kallt på kontoren, men så här års är det behagligt.

Dagen inleds med lite webberier på intranätet, följt av stormöte. Resten av dagen tänkte jag mest ägna åt att gå med piska och morot och kolla av hur det har gått för dem som skulle jobba med de externa  forskningssidorna. Det är inte så lätt att vara effektiv och driva detta framåt om man bara är här en dag i veckan.

tangentbord i gult
Inte lätt att vara effektiv på ett ställe där man är en gång i veckan, bara.


Nästa tisdag blir en aning sönderhackad
för min del. Min närvaro är önskad på institution 2, där jag ska ha en liten kurs för en sektion om personliga hemsidor samt se till att medarbetarna i den sektionen kommer igång med detta. Det är inte det lättaste att undervisa professorer (två stycken, i det här fallet) och smarta forskare, men det är väldigt lärorikt. Den mänskliga naturen är fascinerande! Och det som är ganska genomgående här är att duktiga människor är så blygsamma. Den enda gång de vill framhäva sig själva är när de har fått nånting publicerat. Det är lite synd, tycker jag, som nu vet att det finns många spännande saker att berätta till exempel mellan start och mitt på ett projekt – och även efter mitten, fram mot resultatet.

Fästmön har sin enda lediga dag idag – och naturligtvis vaknade hon före mig i morse. Det är väl ganska typiskt när man har jobbat mycket? När jag jobbar på mitt ordinarie jobb står mitt alarm på 6.10. Mitt andra ”jobb”, på Uppsalanyheter.se, sker på kvällar och helger. Nej, det blir inte mycket fritid just nu. Samtidigt misstänker jag att det blir väldigt mycket fritid från den 1 augusti. Har du nåt heltidsjobb till mig från augusti tar jag tacksamt emot det! Jag behöver en inkomst så jag kan betala mina räkningar, typ.

Jag har skrivit ett par notiser för Uppsalanyheter.se, men är naturligtvis stoltast över artikeln om Magnus som toppade sajten igår på dagen. Min snälla uppdragsgivare la in text och bilder efter att ha fått materialet i färdigt skick på morgonen innan jag åkte till jobbet. På torsdag efter jobbet här ska jag till redaktionen och lära mig att göra det själv, det vill säga lägga in texter och bilder, lay outa och publicera. (Jag tror inte att det är svårare än varken WordPress eller EPiServer, som jag annars är van att jobba i.) Förhoppningsvis har jag nämligen på torsdag ytterligare ett personporträtt färdigt, eftersom jag ska träffa nästa spännande person på onsdag, också det direkt efter jobbet. Som vanligt kommer det sen en puff till artikeln här ifrån bloggen!

Dagboksskrivande
Jag lämnar nog en hel del bevis här på bloggen, så jag måste vara en ordentlig flicka…


Men nu ska jag fokusera
på det som ligger framför mig just nu. Frågan är bara var jag ska börja… Med en trilskande forskare (kärvänligt gnabb) eller på en webbsida…


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan skriver om människor med märkliga missbruk.


Fästmön
och jag bänkade oss i afton,
inspirerade av den sjuka Hortellskan, för att se The Real L WordTV 11. Så långt var allt coolt och normalt och rätt roligt. Men sen kom programmet Mitt märkliga missbruk.

Först ut var en kvinna som åt toalettpapper. Jag bara kände hur det vände sig i magen på mig. Jag kände det där torra pappret på tungan och… usch! Men nästa kvinna var värre! Tack vare allt rengöringsmedel hon ätit under många år hade hon förstört de flesta av sina tänder. Anna och jag var förvånade över att hon inte hade först mer av sin insida.

toapoesi en gång till
Äta toapapper? Nej tack!


Nästa märkliga missbrukare
var programmets enda man. Hans missbruk var jämförelsevis harmlöst – han hade en plastdocka till partner. På gång var också en flickvän, även hon i plast. Inget som skadade varken honom eller nån annan.

Kvinnan som var tvungen att sova med en hårtork var ju däremot livsfarlig! En påslagen hårtork bland sängkläder kan ju orsaka såväl brand som död. Kvinnan hade bränt sig flera gånger.

Även nästan kvinna hade bränt sig, men på solarium. Hennes missbruk var att sola, för det mesta i solarium, flera gånger om dan. Trots att hon var ung hade hon fått en hud som en 40-åring i ansiktet.

En kvinnlig städmaniker fanns också i gänget. Kvinnan städade typ åtta timmar varje dag. Hon skällde ut sin man för att han skitade ner och hon gick och handlade iförd gummihandskar.

städhandskar
Mja, lite städmanisk kan jag vara, men inte så att jag städar åtta timmar varje dag. Och jag har inte gummihandskar på mig när jag handlar!


Men värst av alla missbruk
stod nog den sista kvinnan för. Hon som åt skumplast, sånt som finns i kuddar och soffor. Helst skulle skumplasten vara rullad i jord först så att den blev krispig. Hennes missbruk eskalerade så att hon även ville ha rosa lotion på skumplasten. Hon blev väldigt sjuk, men inte heller de rena fysiska plågorna kunde stoppa henne – hon började till och med äta sina BH:ar.

skumbanan
Skumbananer kan jag äta, dock inte skumplast. Uschaaaaaaan, på ren östgötska!


Först ska jag ärligt erkänna
att jag skrattade. Sen mådde jag illa och fick ont i magen. Och slutligen tyckte jag förstås synd om dessa kvinnor (mannens missbruk var ju bara lite konstigt och inte skadligt). Samtliga försökte bryta sina missbruk, men långt ifrån alla klarade det.

När Anna skulle gå på toa i en paus undrade jag om hon skulle äta toapapper. Hon sa att hon inte skulle det, men man vet ju aldrig med henne, hon kan vara ganska lurig.

Nej fy, riktigt fruktansvärda missbruk dessa! Och nu vill jag förstås veta om DU eller nån du känner knaprar på nåt konstigt, kanske farligt..?


Livet är kort. Ät nåt gott i stället för nåt skumt!

Read Full Post »

Ett inlägg där Tofflan spånar om blottare, bloggare och andra socialt medieaktiva.


Googles styrelseordförande Eric Schmidt tycker att våra unga (alltså är jag undantagen!) blottar sig för mycket på nätet
. På en festival och bokmässa i Wales i lördags deklarerade han att det finns situationer i livet när det är bäst att vi inte finns på nätet. Risken finns ju att man ångrar allt man blottat om sig själv i ungdomen när man blir äldre.

Visserligen var Eric Schmidt på mässan för att marknadsföra sin nya bok, The New Digital Age. Boken granskar den tekniska utvecklingens innebörd för framtiden. Men han hann också kritisera oss för att lägga ut våra ungdomssynder i text och bild. Denna dokumentation av det förflutna går ju inte att glömma. Att lägga ut ultraljudsbilder på foster är ett exempel på att vi har gått för långt.

Det är intressant att fundera över detta, tycker jag. Jag vet en del som menar att man inte behöver blotta allt i sitt liv bara för att man har en blogg. Jag vet andra som tror sig känna bloggare som mig själv bara för att de följer min blogg, för att jag skriver personliga inlägg och för att jag skriver många personliga inlägg. Jag vet till och med en och annan som blev stött när jag backade från personens uppmärksamhet – vilket jag gjorde när personen avslöjade att h*n ville fortsätta (!) tillhöra min familj. H*n har aldrig tillhört min familj och om h*n skrev in sig i min familj börjar man ju undra om personens verklighetsuppfattning…

Nej, jag skriver inte allt i min blogg, men de skäl till att jag en gång startade bloggen finns kvar:

  • jag var/är rädd att tappa min ord och vill/e upprätthålla – och helst utveckla – mitt skrivande
  • jag vill/e skriva av mig om jobbiga saker i livet
  • jag vill/e att presumtiva arbetsgivare/uppdragsgivare skulle/ska fastna för mitt sätt att skriva och engagera mig (ja, jag behöver en inkomst)
  • jag vill/e lämna nånting ”efter mig”, ett dokument om och över mitt liv

Det blir fortfarande många personliga inlägg, men de skildrar långt ifrån mitt dygns alla 24 timmar. Igår var det nån, som jag uppskattar väldigt mycket, som sa att jag har förmågan att skriva personligt, men ändå ha en enormt hög integritet.

maskerad
Hög integritet..?


Förutom har på bloggen finns jag på Twitter.
Twitter använder jag främst för att puffa för nypublicerade blogginlägg och för att få nyheter till livs snabbt. Vidare har jag knutit flera värdefulla jobbkontakter där. Bara lite, lite grann chattar jag. Jag gillar egentligen inte att umgås med människor på det sättet, jag föredrar att ses! Bloggen ser jag egentligen inte som främst en kommunikationskanal utan en kanal för mitt skrivande. Skrivandet är verkligen det viktiga för mig! Samtidigt har jag tack vare bloggen fått både vänner och fiender för livet!..

Facebook finns jag INTE på, just av det skälet att jag inte gillar att umgås genom att chatta. De mina når jag per sms när detta av naturliga skäl är smidigaste kommunikationssättet. Via sms får jag fram mitt budskap, min fråga. Och så får jag svar (förhoppningsvis…) när den jag kontaktar har tid att svara. Mejl är ju lite grann också på det viset. Men mejl i tjänsten är nånting helt annorlunda och ska besvaras så snart det går, anser jag. Det anser många andra inte, så detta är ett av kommunikationsproblemenvi ofta diskuterar på mitt arbete.

I förra veckan började jag testa Foursquare. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om detta än, jag har inte sett så stor nytta av att tala om – och att få veta – var i världen jag – och mina Foursquare-vänner befinner sig. Jag återkommer i frågan.

Hur mycket och var syns du på nätet??? Vilka sociala medier använder du och hur använder du dem??? Jag frågar för att jag vill veta och du får gärna lämna ditt svar i en kommentar här!


Livet är kort.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »