Ett inlägg i vilket Tofflan skriver om en bok hon just läst. En bok om en märklig kvinna, en häxa.
Sög tag i Häxan från Portobello av Paulo Coelho för ett tag sen hemma hos Fästmön. Jag har läst några av hans böcker – och jag har älskat en del och inte alls begripit eller gillat andra. Tyvärr faller den här boken under det senare omdömet.
En bok jag inte gillade eller begrep.
Boken handlar om Sherine, eller Athena, som hon själv kallar sig. Hon föds som dotter till en romsk kvinna i Transsylvanien, men adopteras och växer upp i Beirut. När kriget bryter ut där kommer hon till London. Ganska tidigt får hon barn – och efter ett tag blir hon nån sorts… sanningssägerska/framtidstolkerska/gudinna/häxa.
Det börjar så lovande med ett annorlunda grepp: Athena beskrivs av människorna runt omkring henne – modern, fästmannen, en journalist och så vidare. Men nånstans mitt i tappar jag fästet i den. Den liksom ballar ur, för att prata klarspråk. Jag funderar om författaren skrev halva boken under påverkan av nån sorts drog. Nej, det blir varken trovärdigt eller intressant.
Jag ger boken lågt betyg, men hela två tofflor för det annorlunda greppet.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Jag har bara läst alkemisten (heter den va?) av honom, men den har jag för mig att jag gillade.
En annan bok som börjar jättebra men sen ballar ur är Sandbarnet av en som heter Ben Jelloun tror jag i efternamn.
Den handlar om en familj som bara fått döttrar och pappan vill ha en son, så när sista barnet föds bestämmer föräldrarna att det ska vara en son, trots att det är en flicka, och den här flickan blir uppfostrad till att vara pojke och gifter sig tom med en kvinna osv (den kvinnan borde ju upptäckt att han inte var man iaf :)). Men tanken är att man ska tänka på hur uppfostran påverkar oss att bli på ett visst sätt. Först intressant, men ballar sedan ur..
Jag har läst en fyra, fem stycken av Coelho och de är minst sagt ojämna, tycker jag.
Sandbarnet låter som en intressant bok, den skriver jag upp på min Inköpslista – böcker!