Lösenordsskyddad: Den eller den?

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenord:

Read Full Post »

Förbannat förbannad!

Ett inlägg i vilket Tofflan undrar om hon är förbannad. Hon ÄR förbannad på ett sätt, i alla fall. Men är det förbannat? Läs så får du se.

Uppdaterat: Och nu är jag förbannad på riktigt! Läste just på nätet att Hurtigs barnhem i Grankulla utreds för sexuella övergrepp. Kyrkan gjorde en intern utredning om detta 2010. Varför åkte jag inte dit när jag hade tänkt göra det? Och ytterligare förbannad blir jag när jag läser att barnhemmet firade 100 år med en festgudstjänst den 14 januari 2012. Varför blev inte Hurtigs enda levande släkting i rakt nedstigande led inbjuden???

Idag är jag förbannad. Jag skulle passa att jobba hos Arge Kaj. Absolut. Jag är arg. Och känner mig förbannad.

Det började redan igår när jag fick ett mejl från Jörgen Nilsson som arbetar vid ett spelföretag på Stureplan. Han välkomnade mig till en ny säsong med spel av olika slag. JAG HAR FAN ALDRIG BETT ATT FÅ MEJL VARKEN FRÅN JÖRGEN ELLER HANS SPELBOLAG! Var i helvete har de fått min e-postadress ifrån? Det gick inte så bra att avregistrera sig heller, för då försöker min dator mejla från ett e-postprogram jag inte använder. Men så klart jag kopierade både Jörgens mejladress och avregistreringsadressen och skrev riktigt FÖRBANNAT till dem. Mejlet till Jörgen studsade förstås. Inte ett dugg förvånande… Företaget heter Nordic Systems och känns ju allt annat än seriöst (har till exempel ingen webbplats) eftersom man uppenbarligen använder e-postadresser som man har snott nånstans. För… JAG SPELAR INTE PÅ NÄTET! Idioter!

Jag sov bort den mesta av ilskan i natt, så jag var nästan blid på förmiddagen och framåt eftermiddagen. Dessutom åt vi förbannat gott! Först Fästmöns gubbröra på knäcke till förrätt…

Gubbröra på knäcke till förrätt.

Till huvudrätt åt vi stekt kyckling och potatisklyftor med lök och röd paprika (det är ju trots allt första maj) som jag snodde ihop i hyfsat bra tid innan Anna skulle till jobbet.

Första maj-middag – därav röd paprika.

Sen blev jag rätt förbannad igen. Vädret är nämligen kanon och naturligtvis hann/orkade vi inte gå nån promenad idag innan Anna skulle jobba. OCH NÅN JÄVLA TOK HÅLLER PÅ OCH HAMRAR OCH BANKAR HELA TIDEN AV OCH TILL I HUSET!

Stannade till vid Tokerian på vägen hem från Annas jobb. Där blev jag förbannad på att alla var så fula stod i vägen för mig och att det var urklibbigt på golvet vid tomburkarna och tomflaskorna – jag skulle naturligtvis panta.

Hemma igen ringde jag till mamma när jag hade diskat upp en förbannat jobbigt skitig plåt som klyftorna och grönsakerna hade tillretts på. Hon är så klart orolig för mig och jag är bara förbannad. Så jag lyckades förstås fräsa åt henne vilket jag strax bad om ursäkt för. Men jag orkar inte höra för miljonte gången, med gråt i rösten:

Jag är så ensam hela tiden.

För jag är också ensam en stor del av tiden – när Anna är med sina barn eller när hon jobbar. Och ibland känner jag mig förbannat ensam på jobbet. Jag tror till exempel inte att det arrangeras nåt stormöte för att berätta om hur man ska göra med mig och min tjänst – som det gjordes häromdagen för två som ska varslas (jättesynd om dem, men de är faktiskt tjänstlediga båda två och har andra saker för sig).

Och det är ju här den lilla, jävla skon klämmer: jag är förbannad för att jag inte har fått nåt besked angående jobbet. Jag blev lovad ett sånt under april månad. Dessutom borde jag ha blivit varslad senast igår, eftersom jag har fått veta att man inte har råd att anställa mig mer än på några förbannat få procent. Detta innebär att jag befinner mig i nån sorts limbo. Och det är förbanne mig värre än att bli varslad, tror jag – jag har aldrig blivit varslad förr. Varför tror många att jag är GLAD att jag inte har blivit varslad? Nu lever jag ju ÄNNU mer från dag till dag och kan i ännu mindre grad planera för framtiden!

Det enda jag vet i denna stund är att jag jobbar maj månad ut. KANSKE jobbar jag juni också – om det var en miss att inte varsla mig. På heltid. Eller kanske på deltid – som jag inte kan klara mig ekonomiskt på.

Ett antal jobbansökningar har jag förstås aktuella och insända. Men rekrytering tycks ta förbannat lång tid. Men förbannat lång känns inte tiden när man har den på sin sida. Det är bara vi som inte har tiden på sin sida som tycker att den dras ut på.

Så nej. Jag tänker inte be nån mer om ursäkt idag om jag är förbannad, tycker att min tillvaro är förbannad och att livet är förbannat tungt just nu. MORR!

Nu har jag skrubbat i badrummet och i duschrummet och ska ta en dusch och svalka av mig den förbannade förbannelsen ett tag. Göra nåt normalt. Inte vara förbannad. Det tar på krafterna att hela tiden ha kroppen beredd på ett antal olika scenarier. Stridsberedd. För du trodde väl inte att jag skulle lägga mig ner och dö nu när jag har överlevt så här långt? Långnäsa till alla små fjantar och nyfikna kärringar! Huka er, för den här Tofflan, hon är förbannat förbannad!

Livet är kort.

Read Full Post »

Häxan från Portobello

Ett inlägg i vilket Tofflan skriver om en bok hon just läst. En bok om en märklig kvinna, en häxa. 

Sög tag i Häxan från Portobello av Paulo Coelho för ett tag sen hemma hos Fästmön. Jag har läst några av hans böcker – och jag har älskat en del och inte alls begripit eller gillat andra. Tyvärr faller den här boken under det senare omdömet.

En bok jag inte gillade eller begrep.

Boken handlar om Sherine, eller Athena, som hon själv kallar sig. Hon föds som dotter till en romsk kvinna i Transsylvanien, men adopteras och växer upp i Beirut. När kriget bryter ut där kommer hon till London. Ganska tidigt får hon barn – och efter ett tag blir hon nån sorts… sanningssägerska/framtidstolkerska/gudinna/häxa.

Det börjar så lovande med ett annorlunda grepp: Athena beskrivs av människorna runt omkring henne – modern, fästmannen, en journalist och så vidare. Men nånstans mitt i tappar jag fästet i den. Den liksom ballar ur, för att prata klarspråk. Jag funderar om författaren skrev halva boken under påverkan av nån sorts drog. Nej, det blir varken trovärdigt eller intressant.

Jag ger boken lågt betyg, men hela två tofflor för det annorlunda greppet.

Livet är kort.

Read Full Post »

Sista april – eftermiddag och kväll

Ett inlägg i vilket Tofflan berättar om gårdagens händelser om eftermiddagen och om kvällen.

Det var verkligen aprilväder igår… Sista april-väder. Jag har varit med om allt från snö till riktig shorts-och-linne-värme på Sista april. Igår var det… aprilväder. Vi hade just hemkommit från vår promenad när jag såg regnstänk på fönstren. Promenaden var ju blåsig men ändå ganska solig.

Jag telefonerade med mamma och sen dukade vi fram vårt sillbord. Det var som vanligt alldeles för många sillburkar. Bäst på bordet var gubbröran som Fästmön snodde till på morgonen. Det blev en lagom klick över till en liten i förrätt till dagens middag! Tjolahopp!

Min silltallrik med tillbehör.

Till sillen serverades Östgöta sädes. Vi delade på en påsköl (Electric Nurse) och sen tog jag ytterligare en öl. Fyra små snapsar blev det för min del – och sång inför alla fyra.

Annas silltallrik.

Efter maten blev vi lite trötta, men det var inte bara alkoholens fel, måste jag bestämt hävda. Mörkret sänkte sig över New Village och det blev så här ruggigt på seneftermiddagen:

Höstdag eller Sista april på eftermiddagen? Tyvärr det senare.

Under vår silllunch – som blev sillmiddag (vi åt vid 14-tiden, tror jag) – noterade vi en ung man som stod på gården och grillade. Det gick visst inte så bra, det tog lång tid och han frös. Men jag tror att maten blev färdig innan det stora regnet kom.

Anna och jag softade, vi läste och spelade Wordfeud och snoozade lite. Vi insåg att vi verkligen inte skulle orka grilla/steka inomhus nån middag, så kycklingen åkte in i kylen i väntan på att bli tillredd idag i stället. Framåt kvällen ljusnade det.

Det regnade ganska länge, men det ljusnade framåt kvällen.

Faktum är att det ljusnade så pass att vi kunde sitta på ballen* i 50 minuter och beskåda den sista aprilsolen som sjönk ner bakom husen. Det var ganska gott att leva i den stunden.

Den sista aprilsolen sjönk bakom husen.

I stället för att gå till kasen i Gamla Uppsala gick vi in i vardagsrummet, dukade fram ostbågar och kollade på film. För så snart solen hade sjunkit blev det ju ganska kyligt. Då var det rätt skönt att mysa hemma.

Och… ja just det… Jag blev inte varslad igår. Detta torde innebära minst ytterligare en månads arbete (juni ut). Så i morgon ska jag gå dit och undra lite.

*ballen = balkongen

Livet är kort.

Read Full Post »

Annorlunda saker man kan använda sin rumpa till. Del 2.

Åter ett tramsigt flamsinlägg om rumpor. 

Idag kom jag ju på ett alldeles nytt sätt att använda min rumpa. Men Fästmön vill ju inte vara sämre och berättar så gärna så hur hon använder sin bakdel:

Stå i köket. Se till att ni är många där samtidigt. Det ska vara trängsel. Sväng lite på rumpan. Sväng på rumpan så att du… sätter på diskmaskinen. 

En synnerligen användbar alternativ användning av rumpa,  tycker jag. Om man nu har en diskmaskin. Det har inte jag undrar om det funkar med tvättmaskin. Toppmatad sådan…

Livet är kort. Alla kan vi göra nånting användbart.

Read Full Post »