Ett dåligt minne

Ett inlägg i vilket Tofflan förfasar sig över ett dåligt minne. SITT dåliga minne.

För ett par år sen började jag få ganska dåligt minne. Eller jag har väl alltid haft dåligt minne mer eller mindre. En sån där som alltid måste göra saker bums – eller skriva en påminnelselapp om att saker måste göras – annars blir saker inte gjorda alls. De faller i glömska.

Dåligt minne är rätt surt.

I samband med att det upptäcktes att jag hade dåliga blodvärden upptäcktes också brist på B12 och folsyra. Ett symtom på detta är dåligt minne – och det är ett symtom jag har. Nu medicinerar jag, troligen livet ut, för detta. Minnet blir ju inte precis bättre även om vissa blodvärden har stigit tack vare avlägsnandet av Alienfamiljen. Jag är glad och tacksam för att jag inte ska dö just nu. Och även om det är rätt surt med dåligt minne kan jag skratta ganska gott åt eländet, det vill säga mig själv.

Idag skulle jag skjutsa Fästmön till jobbet. Jorå, jag kom ihåg vilket garagenummer jag har, hur man kör bil och var Anna jobbar. På vägen hem var tanken att jag skulle stanna för att utföra dessa fyra ärenden:

1. Lämna in Lotto
2. Byta ut en Trissvinst mot en ny lott
3. Ladda busskortet (fast nu är jag ju så sur på UL, så det vete 17…)
4. Ta ut pengar

Fyra ärenden… Vet du hur många jag kom ihåg? Två. Femtio procent, alltså. Där fick jag för att jag skrattade på Anna i morse när hon duschade i duschrummet, men hade glömt handduken på torkställningen i badrummet.

Men idag har jag i alla fall kommit ihåg att ringa mamma, sätta på en maskin tvätt, dammsuga, fixa täckkåpan till kökslampan, äta en rejäl chokladbit till lunch och… vad var det nu mer jag skulle berätta att jag kanske hade kommit ihåg att göra..?

Livet är kort. Det är minnet också för somliga.

Read Full Post »

Fotbollsflata?

Ett inlägg i vilket Tofflan skojar lite. Vi får hoppas att inga Humorlöse läser det.

Jag tror bestämt att nån i familjen har blivit fotbollsflata.

Beviset på Fotbollsflatans existens ser du här nedan. Och bilden är tagen i ett duschrum nära mig.

En fotbollsflata i mitt hem?

Ja jisses, hur ska detta sluta? Flator har jag inget emot, men fotboll…

Livet är kort. Och knäpproligt ibland om man ser med rätt ögon på det.

Read Full Post »

Skitdåligt igen, Uppsalabuss (UL)!

Ett inlägg i vilket Tofflan är SKITsur på Uppsalabuss. Igen.

Den 1 september förra året var jag och Fästmön på besök i Kitty Lindstens ateljé. Syftet var förstås att köpa en tavla. Så gjordes också. Efteråt firade vi tillsammans med Kitty och hennes Monica med en middag. Vid tillfället var min hälsporre inte att leka med. Jag hade ont och jag haltade. Dessutom väntade jag på besked om det som fanns i min kropp var litet c eller stort C. Nej, ingen bra höst.

Kitty Lindsten i sin ateljé med tavlan jag köpte, Just nu vill jag leva.

Men vi hade en jättetrevlig kväll – tills vi skulle åka hem. Vi stod som fyra fån och glodde medan Uppsalabussen vi hade tänkte åka hem med bara körde förbi oss trots att vi tydligt gjorde tecken att vi skulle resa med.

Jag mejlade Uppsalabuss (UL) dan därpå – och det hade visst Monica också gjort – för att klaga. Fem dar senare fick jag svar från UL. Ytterligare ett par dar efter det fick Anna och jag, som kompensation, var sitt endagskort. Alltså ett kort man kan åka på hur mycket som helst, även till Arlanda, om man nu skulle vilja det, under en dag.

Endagskort från UL.

Vad Anna har gjort med sitt endagskort vet jag inte. Mitt har legat på bänken i köket. Jag tänkte att jag kanske skulle använda det nån dag när jag är ledig framöver och inte har nåt att göra. Idag när jag dammade tog jag fram det. Av nån anledning vände jag på det. I mikroskopisk gradstorlek på bokstäverna finns några rader text. Jag gissade att texten handlade om hur man ska använda kortet. Det var verkligen svårt att se vad där stod, men efter ett tag lyckades jag läsa nedersta raden – och bli förbannad på UL igen!

Korthelvetet har gått ut!!! Som du ser är bokstäverna mikroskopiska jämfört med min tumme som inte på nåt sätt är abnormt stor.

Jaa, korthelvetet har slutat gälla, för giltighetstiden gick ut efter februari i år. Sex månaders giltighetstid hade kortet. Skitdåligt, tycker jag! Det brukar väl för det mesta vara en giltighetstid på minst ett år på såna här kort. Men UL förnekar sig inte utan är lika dåligt som vanligt. Ett endagskort i kompensation för att ha tvingats halta hem på en ond hälsporre…  Och när man plockar fram kortet för att kolla om man inte ska kunna göra nåt kul med det, har det gått ut.

Så jag gör som jag brukar göra, åker med UL så lite och så sällan jag bara kan. Jag slipper bli frånåkt, jag slipper chaufförer som kör som galningar (ja, för tidtabellerna är för snäva) och jag slipper sitta ihop med människor som stinker. För, och detta skrev jag inte när jag rapporterade om min födelsedag, när vi åkte hem stank det skit på bussen! Nån på bussen satt och fes, helt enkelt. Jag är väldigt åksjuk och skitlukt hjälper ju liksom inte upp måendet. Nu är det ju inte UL:s fel att vuxna människor inte kan uppföra sig, men det blir ju ytterligare ett skäl till att inte åka med UL, som sagt. USCH!

Livet är kort.

Read Full Post »

Rastlöst, men inte lottlöst

Ett inlägg i vilket Tofflan beskriver morgonens rastlöshet, dagens ensamhet och eftermiddagens städmaniskhet.

Igår kväll var vi alldeles uttröttade… nej, jag var alldeles uttröttad efter all aktivitet! Tre promenader, varav två endast till Tokerian, men ändå, samt iordningsställande av balle*. Fästmön är ju mycket yngre än jag och följaktligen… ännu tröttare på kvällen. Vi åt gott och drack gott och tog lite ost och kex framför Unge kommissarie Morse. Sen var det ridå för somliga, som sin vana trogen somnade i min, enligt utsago, obekväma soffa. (Den går att sova i, trots allt… jahaja…)

Musella, ett gott och passande vin. Till maten, alltså, stekt kalkonfilé.

I morse vaknade jag vid sjutiden. Fan tamme varenda ledig dag hittills har jag vaknat tidigt! Det är stört omöjligt med sovmorgon! Nu har jag tre såna möjligheter kvar – måndag, tisdag och onsdag. På torsdag, när jag ska upp och jobba, är jag väl skittrött. Irriterande!

Och så vill jag ju inte störa Anna, som också har sovmorgon, även idag, fast hon jobbar nu. Försökte ligga stilla i sängen och blunda, men först blev jag kissnödig, sen kliade det i halsen, så blev jag törstig, fick kramp i benet och som avslutning på alla aktiviteter blev jag bajsnödig. Bara att ge upp tanken på att sova, alltså! I stället ägnade jag morgonens tidigast vakna timma åt att klå Jerry i Wordfeud, en inte alltför tråkig aktivitet!

Jag läste en stund, tog bort lite klister från sladdhållarna till kökslampan och så dammade jag också.

Den är lite märklig, min bok på gång… Men jag har ju lånat den av Anna.

Jag tyckte att jag tassade så försiktigt och dammade med lilla dammtrasan så tyst. Men Anna hade minsann hört mig och påkallade min uppmärksamhet från sovrummet. Hon ville ha frukost. Det var när hon sen klev upp som vi hade den märkliga dialogen om rövhål, för övrigt. Nu fanns det varken rövhål eller rödkål på frukostbordet, så medan jag går och kollar hörseln kanske Anna ska gå och kolla nosen…

Efter frukost ringde jag Annas snälla mamma och tackade för födelsedagskort med trisslotter. Då hade jag inte skrapat lotterna än, men en av dem tog jag som belöning när jag hade dammat färdigt. Och tänk – jag vann 30 spänn! Eller en ny lott, blev det i samband med att jag lämnade in Lottot när jag kört Anna till jobbet.

Vinsten blev till en ny lott.

Nu har jag alltså fortfarande fyra trisslotter att skrapa, för jag fick ju två av Annas mamma och L och två av min egen mamma! Tänk, du kanske läser en miljonärs ord just nu!..

Igår kväll grejade jag lite med Storebror, det vill säga Stordatorn och inte Göran på Twitter som tog åt sig. Jag testade att starta om den för att den skulle släppa ifrån sig lite minne. Därpå laddade jag ner tolv stycken säkerhetsuppdateringar och startade om igen. Av nån anledning hade jag två Spotify – jag som aldrig lyssnar på Spotify. Den ena tog jag därför bort. Och så avslutningsvis flyttade jag alla mina foton till en annan del av datorn. Ta i trä, men den känns både piggare och snabbare. Tills vidare. För nog blir det en ny dator när jag vinner mina Trissmiljoner, lita på det…

Nu ska jag promenera med dammsugaren innan jag ringer mamma. Efter duschen blir det kanske en balkongsittning. Om jag har tur är det inga grillare eller rökare på gång, så då kan jag sitta där och njuta av solen och den friska luften. Najs…

*balle = balkong

Livet är kort.

Read Full Post »

Tofflan undrar: Är du förbannad på nån just nu?

Ett inlägg i vilket Tofflan inbjuder dig till att ha en åsikt i en fråga.

He he he! När jag satt och funderade över vad jag skulle undra den kommande veckan noterade jag på Twitter att en av mina bloggbekanta var skitförbannad på nån. Därför undrar Tofflan den här veckan om du är förbannad på nån just nu.

Som vanligt kan du inte kommentera det här inlägget, men i omröstningen kan du kommentera frågan och ditt svar. Du kan där också välja svarsalternativet Others och skriva i ett eget alternativ. Då förblir du anonym.

Stort TACK på förhand för ditt svar och din kommentar!

Livet är kort.

Read Full Post »

Tofflan undrade: Tror du att jag får ett nytt jobb snart?

Ett inlägg i vilket Tofflan refererar resultaten i den gångna veckans omröstning.

Den gångna veckan undrade Tofflan om du tror att jag får ett nytt jobb snart. Nytt den här gången var alternativet Others. Där kunde den som svarade klicka i och skriva ett eget svarsalternativ – och vara anonym. Som vanligt gick det att kommentera ändå, med signatur, förstås.

Så här fördelade sig de 24 inkomna svaren:

75 procent (18 personer) svarade: Ja, säkerligen!

17 procent (fyra personer) svarade: Nja, det tar nog sin lilla tid.

Åtta procent (två personer) svarade Others och skrev:
Om rätt arbetsgivare hör av sig kan det gå fort!
I have no doubt in my mind!

Caroline kommenterade:

”Ja, säkerligen” bör bytas ut till ”Ja, absolut”! med tanke på din suveräna ”annons” några inlägg sedan!

Tofflan kommenterade:

Tack söta Caroline, det var snällt tyckt av dig!!! Själv är jag lite mer tveksam…

Tatiana kommenterade:

Jag tror på dig ! Du är välutbildad och har en hög arbetsmoral. Att inte anställa dig vore ne förlust .

Stort TACK till dig som klickade, skrev eget svarsalternativ eller kommenterade! Jag hoppas att du pallar med att kolla in den nya frågan, som vanligt här intill i högerspalten.

Livet är kort.

Read Full Post »

Morgondialog med knäck i lurarna

Ett inlägg där Tofflan beskriver en dåraktig dialog som Fästmön och hon hade i morse.

Jag har gjort frukost med ägg, rostat bröd, kaffe, fil och blåbär från Djurö. Anna kommer ut från sovrummet, där hon har legat och skickat sms till mig. Hon säger:

Det luktar rödkål här!

Jag hör:

Det luktar rövhål här!

och svarar

Va? Rövhål? Här har jag ansträngt mig med frukost och det borde dofta kaffe… Vad menar du?

Det är väl åldern som tar ut sin rätt och jag får väl snart boka tid hos audiolog innan det blir värre missförstånd…

*Livet är kort. Och roligt ibland.

Read Full Post »