Ett inlägg vari Tofflan funderar över ett sosseförslag som åtminstone vid första påseende låter ganska bra.
Den här veckan presenterar sossarna sin vårbudget. Nånting som partiet länge har velat avskaffa är det så kallade fas 3. I stället tänker man föreslå en sorts välfärdsjobb, extratjänster i välfärden. Jag vet inte om det låter bättre än fas 3, men låt oss kolla vad det innebär!
Som fas 3 handlar det om människor som har varit arbetslösa en lång tid, mer än två år. Dessa jobb ska enbart skapas inom offentlig och ideell sektor, alltså typ kommuner, landsting, föreningsverksamhet och liknande. Jobben i sig ska handla om arbetsuppgifter som inte redan utförs, för man vill ju inte peta nån ordinarie personal. Dessutom behöver man ingen utbildning.
Extratjänsterna i välfärden blir inga heltidsjobb, utan tanken är att man ska jobba deltid och ägna resten av sin tid åt att studera eller söka jobb. Men… och här kommer äntligen den stora skillnaden mot fas 3: man ska få kollektivavtalsenlig lön.
Om man arbetar är det att föredra att få lön enligt kollektivavtal framför chokladpengar med guldfolie på.
Vad det hela kan tänkas kosta vill sossarnas ekonomiska talesperson återkomma till. Men hon tror inte att det kan bli några högre extrakostnader eftersom samhället redan idag försörjer dessa människor. (Försörjer… jaha… Där kom den människosynen, ja… Försörjer… Vem vill inte försörja sig själv? De flesta normalt funtade vill väl inte ligga samhället till last, eller?) Arbetsgivare som ordnar fas 3-jobb får idag 5 000 kronor. Totalt ingår 34 000 personer i fas 3 idag.
Magdalena Andersson, den ekonomiska talespersonen, tar till kraftuttryck:
Hittar man inte vägar tillbaka till arbetsmarknaden så riskerar det att bli en tickande utgiftsbomb, att samhället över lång tid behöver försörja de här personerna. Att utföra extratjänster i välfärden bör innebära att de här människorna hamnar närmare arbetsmarknaden, särskilt om man kan kombinera det med utbildning.
En tickande utgiftsbomb… Jag undrar hur man känner sig när man har varit långtidsarbetslös och sossarnas ekonomiska talesperson inte bara ser det som man blir försörjd av samhället, man är en utgiftsbomb också…
Hur som helst, helt uppåt väggarna låter inte det här, även om jag kanske hade valt att uttrycka mig på lite annat sätt om jag hade varit sossarnas talesperson. Det jag är ute efter är att hitta meningsfulla aktiviteter för dem som är arbetslösa. Jag bloggade en gång om en kvinna som ville bli swahililärare. Hon hade i och för sig inte varit långtidsarbetslös, utan långtidssjukskriven. Det jobb hon ägnade sig åt om dagarna var att sitta och virka i en affär.
Så… det jag tycker är bra i förslaget är meningsfulla arbetsuppgifter och lön enligt kollektivavtal! Det behövs visst till exempel extra händer i vården – men kanske inte till tunga lyft, kära Magdalena Andersson, för det kräver kurser i lyftteknik om man inte ska skada sig – välkommen till verkligheten!
Det jag tycker är mindre bra är att det enbart är offentlig och ideell verksamhet som ska kunna härbärgera dessa människor. Är det nån verksamhet som i åratals har utnyttjat grå arbetskraft så är det offentlig sektor!!! Vidare gillar jag inte att människor klassas som utgiftsbomber eller synen att de, oavsett om det heter fas 3 eller extratjänster i välfärden, anses bli försörjda av samhället. Jag vill tro att människor faktiskt vill kunna försörja sig själva.
Vad tror du om detta???
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Fas 3 är något så oerhört förnedrande . Jag vet en kvinna som fick sitta och strimla dokument i dokumentförstörare om dagarna .Vilket tog två timmar .Sen satt hon mest där och glodde.
Ja, jag tror att de flesta männisskor vill ha ett arbete och en lön som det går att försörja sig på .
Kram
Det finns så många uppgifter i samhället som behöver utföras och jag är säker på att det finns människor som vill utföra dem – med lön, förstås. Varför inte fixa detta i stället för att ge folk aktivitetsbidrag, a-kassa, socialbidrag etc?
Kram!
Jag är ju inte så bra på ekonomi, men om en arbetsgivare får samma summa som personen hade fått om den fått tex socialbidrag, och sedan får personen lön (och då kan den ju få heltidsjobb lika gärna), så blir ju totala ganska bra för arbetsgivaren för den behöver betala mycket mindre och för personen som får ett jobb, så det låter ju bra. Och då skulle det väl inte bara behöva vara offentliga jobb, för jag tror att många småföretagare skulle kunna tänka sig att anställa någon om deras kostnad för den personen reducerades med samma summa som annars skulle gå till socialbidrag till den personen. Vad kan det bli om man räknar en lön plus arbetsgivaravgifter, kan det bli en tredjedel som arbetsgivaren slipper betala ut då kanske? Ja, jag vet inte, men tycker det låter bra som sagt..
Det där fas 3 har jag aldrig förstått hur de tänkte att det skulle vara bra för någon när de införde det.
Jag ställer mig också frågande till varför det ska begränsas till offentlig och ideell sektor – man behöver till exempel viss utbildning för att jobba i vården, typ… Men hos småföretagare skulle väl detta vara finfint?!
Problemet är ju att avgränsa det så att det inte tränger undan ”riktiga” jobb.
Vi tar ett exempel:
Företag A består av ägaren och tre ”riktiga” jobb där AG betalar full lön. Priserna på hen’s tjänster måste därmed sättas så att det betalar 3 löner + vinst till ägaren.
Företag B består av ägaren och så har hen tagit in tre anställda där hen får exempelvis halva lönen i bidrag.
Effekten av det är att B bara behöver prissätta så att 1,5 löner kommer in, alternativt att B prissätter som konkurrenten A, och får motsvarande 1,5 lön i ökad vinst (betald av våra gemensamma skattemedel). I första alternativet kommer det i förlängningen dessutom att leda till att A slås ut i och med att A inte kan konkurrera med B’s halva priser.
OK. Jag hänger inte riktigt med i räkneexemplen idag, jag har semester.
Men som jag hoppas att jag har förmedlat i inlägget och kommentarerna tycker jag inte att det är OK med grå arbetskraft.
Då är vi helt överens!
Det kanske vi är.
Den varianten finns ju redan i form av nystartsjobb, och om AG då anställer någon som är över 27 år och har varit långtidsarbetslös får AG tillbaka arbetsgivaravgiften * 2, vilket betyder att AG betalar ungefär hälften av bruttolönekostnaden, oftast lika många månader som AT har varit arbetslös (max 5 år för de som är över 27).
Exempel: AG anställer någon med 25000/mån. Bruttolönekostnaden blir då 32855 kr, och så får AG tillbaka 15710 kr från staten. Nettolönekostnad: 17145.
Verkar dock inte ha haft någon större effekt på långtidsarbetslösheten tyvärr, antagligen för att långtidsarbetslöshet oftast har andra försvårande omständigheter t.ex fel utbildningsnivå, kombination sjukdom/arbetslöshet osv.
Finns detta verkligen kvar fortfarande? Men det kanske det gör. Skit samma. Jag blir bara så irriterad på att sossarna alltid ska fixa grå arbetskraft till offentlig sektor. Dessutom ogillar jag skarpt deras människosyn.
Jodå, det finns kvar, och är (väl) dessutom utökat. Har för mig att när jag fick nystartsjobb (för 5-6 år sedan) så var det begränsat till bara arbetsgivaravgiften, men nu är det dubbla arbetsgivaravgiften.
OK…
Alliansens politik ser ut så här officiellt får inte praktikanter och fas3are utföra ordinarie arbete men när det gäller fenomenet sociala företag så ser AF helt mellan fingrarna när det gäller det. Sociala företag har vissa förmåner och villkoret är att de anställer minst 30% arbetshandikappade som är berättigade till lönebidrag. Sociala företag konkurrera med andra småföretag på den öppna marknaden och säljer varor och tjänster. Det är alltså meningen att övriga anställda ska ha vanligt marknadsmässig lön. Sedan alliansen tog över ser man tyvärr allt oftare följande fenomen endast ägaren har vanlig lön 30 % har lönebidrag eller sas anställningar och resten är fas3 eller praktikanter som gör grovjobbet. Fick i dag höra om ett nystartat socialt företag som sysslar med återvinning 2 anställda varav den ena hade lönebidrag 7 praktikanter och 7 fas3
Jag tycker inte att sossarnas förslag egentligen var så mycket annorlunda, när jag nu läser inlägget ovan som jag skrev för över ett år sen.
Oavsett, det vimlar av grå arbetskraft och såna som jag tvingas hanka mig fram på visstidsanställningar med en eller, om jag har riktig tur, två månaders förlängning åt gången. När det sen närmar sig LAS är det tack och hej. Jag är väldigt tacksam, dock, att jag får lön och inte lönebidrag eller aktivitetsersättning för det kan man ju inte leva på. Snart ska jag försöka klara mig på a-kassa IGEN och det är inte lätt det heller. Ersättningsnivån har ju inte höjts på tolv (12) år. Nåt nytt jobb tror jag knappast att jag får, så så småningom väntar parkbänken.
Det känns inte som om det är nån större skillnad vem som styr det här landet. Ingen vill till exempel säga hur mycket man vill höja a-kassan – om nåt parti nu vill det. Själva lyfter ministrarna över 100 000 i månadslöner. Sjukavdrag slipper de visst också, såg jag i DN idag… Skrämmande att de föregår med så dåliga exempel! 👿