Kommunikatör söker nya utmaningar

Med ljus och lykta söker jag en ny arbetsplats i Uppsalaområdet. Den tidsbegränsade anställning jag nu har löper ut den 31 juli i sommar. Jag letar efter en arbetsplats där hårt arbete, arbetsglädje, kommunikation, struktur, organisationsförmåga, och såväl det muntliga som skriftliga ordet – i olika kanaler – uppskattas. Humor, omtänksamhet och prestigelöshet är egenskaper jag gärna finner hos en ny arbetsgivare.

De senaste åren har jag arbetat i en synnerligen stimulerande universitetsmiljö. Där har jag hjälpt till att marknadsföra framför allt aktuell forskning, pågående projekt och forskarna själva. Jag har använt mig av kanaler som främst extern webbplats och intranät. Därtill har jag byggt ut eller byggt upp webbplatser där det har funnits behov. Men jag har också tagit fram kommunikationsplaner, arbetat tillsammans med forskare för att bland annat underlätta deras arbete när de söker forskningsmedel (varje ansökan kräver idag i princip en mini-kommunikationsplan), hållit utbildningar i att skapa personliga hemsidor, mediecoachat, skrivit pressmeddelanden med mera. Eftersom min nuvarande arbetsplats är ett tvåspråkigt universitet har jag haft stor nytta av mina goda engelskakunskaper – allting vi gör, så gott som, ska kommuniceras på båda språken.

Mina bästa arbetsinsatser gör jag när jag får ett uppdrag, vissa ramar, ett mål samt tämligen fria händer att nå målet. Ett exempel på detta är den kommunikationsplan jag tog fram för en av de två institutioner jag arbetar vid. Grunden gjorde jag genom korta en-till-en-intervjuer med så gott som samtliga anställda. Vinsterna med detta var flera: jag lärde mig snabbt vad var och en arbetade inom för område och jag fick veta vad var och en hade för önskemål och tankar kring kommunikation. På kammaren funderade jag vidare kring målgrupper, kanaler med mera. Arbetet rundades av med en heldags gruppövningar att kommunicera projekt. Syftet med detta var, förutom kommunikationsträning, också att ta fram en sammanställning över pågående projekt samt analysera hur vart och ett bör kommuniceras. Detta arbete är givetvis inte avslutat trots att jag nu snart slutar. Det pågår ständigt. Min insats i det stora hela har varit att få in ett kommunikationstänk i arbetet, något jag känner att jag har lyckats med.

Mitt CV finns att titta på i huvudet på den här bloggen. Där kan du läsa mer om vad jag gjorde de andra åren av mitt yrkesverksamma liv och lite kort om min person. För ett komplett CV med kontaktuppgifter, var vänlig mejla mig på tofflan(snabel-a)home.se

Stort TACK på förhand till dig som har en arbetsplats eller känner till en arbetsplats som kan uppskatta en stryktålig, hårt arbetande kommunikatör och som låter en sådan kommunikatör få veta det!

Livet är kort. Och jag älskar att arbeta.

Read Full Post »

Det regnar hela tiden

Det regnar hela tiden. Hela tiden. Så då passar det utmärkt att sitta inomhus och spana på omvärlden genom datorn, eller hur? Idag har jag grävt upp följande:

Goda arbetsförhållanden är bra för sömnen. Ja, det var väl inte nån som trodde nånting annat? Om man känner sig rättvist behandlad, har stöd och inflytande på jobbet har man också bättre sömn. Eller mindre sömnstörningar. Den som är dåligt uppskattad eller mobbad får sämre kvalitet på sin sömn. Ganska skrämmande då att en av tre svenskar uppger att de har sömnstörningar. En rapport om sambanden mellan sömnbrist och arbetsmiljö har tagits fram av Statens beredning för medicinsk utvärdering, SBU. Rapporten bygger på en genomgång av europeisk forskning kring arbetsmiljö och sömnstörningar från 1990-talet fram till 2012.

Agentur raggade modeller vid ätstörningsklinik. Enligt verksamhetschefen vid kliniken har det stått agenter utanför och raggat på smala flickor som besökt kliniken. En del av flickorna var i yngre tonåren och mycket sjuka i anorexia. Men hurdana är folk? Man upphör aldrig att förvånas!

Dagdrömma är farligare än mobilprat – bakom ratten. I USA har man gjort en undersökning av bilolyckor. Bland annat har man tagit fram en lista över de farligaste sakerna man kan göra i bilen. Att dagdrömma är farligast, sägs det. Men att prata i mobilen och skicka sms kommer på andra plats. Så varför har inte Sverige, i motsats till många andra länder i Europa, infört förbud mot mobilpratande i bilen utan handsfree/blåtand/headset? (Hur vet man förresten vad som är farligast om föraren har dött i en olycka? Jag menar, hur VET man att h*n dagdrömde?)

Fritt ord utan näthat. Det är vad chefredaktören, VD:n och ansvarige utgivaren Hanna Stjärne tror att lokalblaskan på nätet ska få genom att alla läsarkommentarer granskas av tidningens journalister före publicering. Självklart är det inte OK att hota eller kränka andra med till exempel rasistiska kommentarer. Men hur blir det när media bevakar/förföljer vissa personer, nånting som ibland liknar häxjakt, skulle jag vilja säga? (Till exempel aktuelle Erik Weiman eller Margaret Thatcher på sin tid?) Nja, jag tycker att lokalblaskans beslut är inte ett nagg i kanten utan en stor tårtbit av yttrandefriheten. Varför svarar inte tidningens journalister på inkomna kommentarer i stället? För stalkern: det är skillnad mellan en tidning som säger sig ha i uppdrag att upplysa sina läsare om saker och ting därför att läsarna sägs ha rätt att veta vissa saker och en privat blogg. Du får aldrig rätten att kommentera här. Nätstalkers – människor (= tant) som förföljer andra människor (= mig, det vill säga annan tant) i.. vad är det nu.. fyra år? – DET är näthatare som jag önskar att man verkligen kunde göra nåt åt!

Marie Plosjö gravid. Så trevligt för henne, då, förhoppningsvis. Men vem fan är Marie Plosjö??? 😳

Livet är kort.

Read Full Post »

Ord som får det att knipa i hjärtat …och andra ord

Mörker och regn. Så kan man beskriva morgonen. Jag fick tända lampor i morse och det var länge sen. Regnet tilltar allt mer, känns det som, så det är inte helt fel att krypa in på kontoret och jobba.

Den här bilden la jag ut häromdan. Det ser likadant ut idag här.

Igår satt jag och jobbade över en stund eftersom tandläkarbesöket tog lite mer tid än en lunchrast. Fast jag fick hasta över till närmaste ställe på eftermiddagen och köpa ett par mackor och trycka i mig. Hade inte ätit sen typ kvart över sex, halv sju på morgonen. Då var väl klockan runt två, halv tre på eftermiddagen. Jag var så yr i skallen att jag höll på att tuppa av. Att jag aldrig lär mig!

Slängde mig i duschen i New Village nästan genast när jag hade klivit över tröskeln hemma. Därpå grillade jag tre kycklingchorizo som jag också slängde – fast i mig – med bröd och räksallad. Sen ringde jag lilla mamma. Hon är så söt! Hon berättade att hon numera går till frissan på onsdagar i stället för fredagar.

Men jag vill hellre gå på fredagar för jag vill vara fin till helgen, även om jag inte gör nånting särskilt då.

Såna där ord gör att det kniper i hjärtat och jag önskar för några millisekunder att det inte var så långt oss emellan. Sen tänker jag på att Metropolen Byhålan är bäst – på avstånd eller när man kommer dit som besökare då och då. Jag tänker också på att avståndet mellan mig och mamma har minskat en hel del sen pappa gick bort. Men det finns fortfarande där.

Igår kväll svoschade det till i Ajfånen. Jag har bestämt mig för att inte jobba på kvällar och helger mer eftersom det är gratisjobb, men jag är ju så nyfiken att jag inte kan låta bli. Det var ett mejl från prefekt 2 där han skickade en jobbannons tillsammans med ungefär dessa ord:

Hej Tofflan,
Det verkar som om E  söker en heltidsinformatör (se nedan). Jag vidarebefordrar då jag vet att du vill ha heltid och vi inte kan erbjuda detta på institution 2 och institution 1.

Jag blev rätt paff, kan jag meddela, men svarade med ett

Tack, men jag sökte det jobbet redan i förra veckan. 

Därpå blev jag ledsen och arg. Är det via e-post jag ska få veta hur hög tjänstgöringsgrad jag ska bli erbjuden? Jag har ju fått ett mejl tidigare som svar på min fråga om vad själva erbjudandet är. Fick då veta att jag ska få besked

under april månad.

Ja, den månaden är ju liksom mer än halvvägs passerad…

Uppenbarligen får en arbetsgivare bete sig hur som helst gentemot de anställda, det vet jag ju sen tidigare. Den enda skillnaden mot tidigare är att jag då behandlades som pestsmittad av chefen, nu behandlas jag som luft. Av chefen. Och det finns hur mycket som helst att göra här. Nånting som verkligen skulle behövas är att ta ett riktigt stort och fast tag om internkommunikationen…

Så just nu sitter jag och funderar på hur jag ska göra. Ska jag ta ut all min innestående semester och ägna dagarna åt att söka jobb på heltid? Eller ska jag jobba på i maj och få semesterdagarna i pengar i juni – och kanske hoppas på ett mirakel under tiden? (Jag har ju sökt ett antal jobb.)

I morse svoschade det till i Ajfånen igen. Och jag kunde läsa ord som gjorde att tårarna kom. Nån på jobbet stod upp för mig! Nån svarade prefekt 2 och talade om att h*n hade blivit upprörd över mejlet som kunde tolkas som ett besked som man definitivt inte ger via e-post. Dessutom hade h*n synpunkter på att det har saknats dialog kring önskemål, förväntningar och arbetsuppgifter när det gäller den helt nya tjänst som jag har varit med och försökt att forma här. Jag blev alldeles, alldeles rörd… Dessutom undrar jag vilka fler som fick mejlet från prefekt 2…

Nu tror jag inte att detta gör nån skillnad, för ekonomi och neddragningar i budget kan ingen av oss göra nånting åt. Men förhoppningsvis fick sig somliga en tankeställare och lär sig behandla andra människor bättre.

Jag hade inte alls tänkt skriva öppet om detta, men jag vill betona och lyfta fram att jag jobbar på två fantastiska arbetsplatser, på ett fint universitet och att de flesta som jobbar här inte bara är intelligenta och intellektuella, de är snälla och omtänksamma också.

Så nu sitter jag här och tårarna droppar över tangentbordet utan att jag kan stoppa dem. Allt medan jag försöker lägga ut lite saker på de olika intranätwebbplatserna och publicera lite andra saker på en extern webbplats. Lite så. För jag älskar att jobba. Jag ÄLSKAR att jobba. (Men detta har jag skrivit på min fikarast.)

Livet är kort.

Read Full Post »

Vecka 16: April, april och Dum sill

Det är torsdag. Det innebär att jag presenterar en lista över den gångna veckans höjdpunkter (april, april) respektive lågvattenmärken (dum sill). Och det är då rakt inte svårare än så här:

April, april

• Den Bästa Fästmön i hela världen fyllde år för en vecka sen! (Ingen överträffar My Gal!)
• Kommande boksläpp (Fyra dagar i april ska bli spännande att få ta del av!)
• Underhållande tanter med… intressant språkbruk (Tack för att ni livade upp min väntan på bilverkstan!)
• Aprilsöndag på stan med unge herr O (Fin dag!)
• Den unge Morse (En fin kväll med en annan ung herre!)

Dum sill

• Folk som är inkonsekventa, talar om när andra får gnälla och som är fega (Get out of my life!)
• Sjukstugan i Backen som inte sparade patienters samtycken att delta i TV-såpa (Nu måste väl för 17 några byråkrathuvuden rulla, eller?)
• … och Länsförsäkringar, vem vill vara kund där efter deras superklantiga affischkampanj?!..
• Erbjudanden om att jobba gratis (Förväntas jag vara tacksam, eller?)
• Smygläsare av journaler ska avslöjas – fast bara när det gäller vissa patienter (Varför inte alla???)
• Krånglande saker (Nej, en olycka kommer verkligen aldrig ensam…)

Livet är kort.

Read Full Post »