Varje gång jag skriver att jag stryker mina kläder får jag kommentarer från folk som ojar sig över detta. De ojar sig och undrar hur i hela friden jag kan ägna mig åt att stryka. En sista gång säger jag nu att…
jag stryker mina kläder för att det håller dem fräscha längre. Genom att pressa ner fibrerna i tygerna står kläderna emot smuts bättre. Och för övrigt vill jag inte gå till jobbet i kläder som det ser ut som om jag har sovit i. Fyra nätter. Hur andra gör skiter jag fullständigt i. Var och en gör som den vill.
Så! Nog om detta! Jag har strukit fyra maskiner tvätt – en orange, en blå, en grön och en tjockis-svart. Jag tycker inte det är tråkigt att stryka, men det tar tid. Idag har jag lite ont i min häl dessutom och i ena höften. Så det var säkert bra att stå och stryka i en och en halv timma. Jag gnäller inte om strykningen eller om mina krämpor. Jag konstaterar.
Gnälla får man nämligen inte heller göra. Det är bara vissa som har full rätt att göra det och att dessutom skriva andra på näsan att de gnäller. Jag gnäller så mycket jag vill – men om strykning vill jag inte gnälla, mest om människor just nu.
Folk är så inkonsekventa. Eller rättare sagt, de vänder kappan efter vinden. Du vet slickar uppåt och slår neråt. Och det är värsta sorten! De som smilfinkar sig igenom livet gentemot chefer, höjdare, kändisar, Fan och Dennes Moster. För att sen, bakom ryggen, eller åtminstone i tron att ingen hör eller ser, spy galla över personen i fråga.
Jag spyr i alla fall helt jävla öppet här på bloggen – om det mesta. Inte om allt. Även jag har mina gränser och, tro det eller ej, en personlig sfär. Det du läser här ger dig ju bara en del av mig. Jag har haft läsare som har trott sig känna mig så väl att de också tror att de tillhör min familj. Majj gadd!
Näst värsta sorten är Fegpottorna. De som glider genom livet på lögn efter lögn efter lögn och skickar fram andra att föra deras talan. Dessa jättebebisar blir aldrig vuxna och det gläder mig att jag äntligen har förstått och insett att så är fallet. För då är det så lätt att välja bort människor och i stället umgås med jämnåriga/jämbördiga – oavsett ålder. För det sitter inte alltid i siffror, det sitter i beteenden. Och vars och ens förmåga att utvecklas. Alla har uppenbarligen inte den förmågan utan lever kvar i det förgångna, vältrar sig i sin egenanpassade verklighet och sanning.
Tro nu inte att jag inte kan ändra åsikt om både sak och person – det kan jag! Ibland kan jag också ha väldigt dubbla känslor inför en människor eller företeelser. Men för att jag ska gilla nån måste den ha gjort sig förtjänt av mitt gillande. Jag gillar inte nån bara rakt av. Jag tolererar, jag är neutral gentemot nån till dess att jag antingen gillar dem eller… inte gillar dem så mycket.
För några år sen gjorde jag en test som visade att jag var både stryktålig och en som gillar att ge järnet. Idag har dessa mina förmågor prövats synnerligen hårt idag gentemot… människor jag inte gillar så mycket, människor som skriver mig på näsan jämt och samt, människor som hindrar mig i jobbet…
Jag är lite trött just nu. På människor. Men det går över till i morgon. Då ska jag ju lägga mig och gapa för Sara som ska undersöka mina tänder. Sara är både snäll och duktig, men ibland gör det hon gör mig ont och ofta blir det kostsamt. Men jag gillar Sara, det gör jag, helt klart.
Till sist, konsekvens och inkonsekvens… Den som läser och fattar är smart. Den som läser och inte fattar… behöver inte bry sig.
Strykhögen stryker sig inte. Bäst jag stryker den. Medhårs. Tar ett JÄRN och stryker den. Med järnet.
Livet är kort. Jag är väldigt trött i mössan.
Jag fattar 🙂 Hoppas verkligen att det blir smärtfritt hos Sara i morgon, kram!
Det tror jag säkert att du gör.
Om Sara gör mig illa biter jag henne. 😬
Jag stryker också mina klädur . Man kan titta på tv under tiden 🙂
Kram
Jag brukar filosofera. Eller tänka ut nya inlägg.
Kram
Bra Tofflan, du gör som du vill, och skriver vad du vill! Sen att t ex jag försöker smyga in med nåt, typ frisktandvård, förstår ju du att det är en YRKESSKADA…!
Kram!
Nej jag gör inte eller skriver inte som jag vill, även jag har mina begränsningar. Men gnäller gör jag så mycket jag vill – eller inte. Och prövas. Hårt. Varje dag. 👿
På den här bloggen är det inte gratis att göra reklam, vet du. Och att här skulle finnas reklam för en verksamhet som är en del av min före detta arbetsgivares verksamhet är liiite svårt för mig, det måste du förstå. Mitt liv är nämligen fortfarande förstört, inget har förändrats och jag ser ingen ljusning. Men jag har fått leva ett tag till, det har jag.
Kram
Tofflan…du får mig alltid på gott humör!
Visst sjutton ska du stryka dina kläder om du vill det, håller med om att det är bra för kläderna och en form av ”terapi”, ja åtminstone är det så för mig, fast jag stryker inte lika mycket som du…
Jag gillar ju att råskala potatis, något som de flesta ”ojar” sig över att det är så tråkigt och själsdödande!
För mig är ju potatisskalandet och diskningen (äger ingen diskmaskin) min stund då jag står och filosiferar om livet och jag vet inte hur många det varit under åren som inte kunnat förstå HUR jag KAN tycka att det går bra att göra dessa saker och när jag påpekar hur bra jag mår under tiden, då funderar de ofta om jag skulle platsa på psyket?!
Kappvändare har jag väldigt svårt för, har jobbat med alldeles för många…
Ha dé!/Kram
He he! Jag själv är på ytterligt dåligt humör just nu, men det är inte så konstigt, kanske…
Skala potatis är ju en variant av min strykning. Diskar gör jag bara om jag måste – här finns inte heller nån diskmaskin, men att diska är så himla tråkigt. Snäppet värre än att laga mat. Men så klart jag GÖR det – och jag brukar inte gnälla. Men Fästmön är snäll och tar oftast disken när hon är här, liksom mamma.
Kappvändare… Jaa du… jag skulle kunna säga ett och annat till men jag låter somliga tänka lite själva. Det kan ju vara bra träning för dem.
Kram!
Vet inte om det piggar upp men jag ska alldeles strax gå ut och dansa soldans – det har varit bortglömt alldeles för länge!
Kram!
Då är det du som har knyckt solen för oss, för vi hade sol här i morse. Nu mulnar det på…
Kram!
Förlåt!Ska genast gå ut och skutta runt en gång till! 🙂
Det kom några regnstänk när jag var hos tandläkaren, men solen kämpar på! Tack!
Jag stryker också nästan allt. Det är skittråkigt att stå och stryka, men det är ett bra sätt för mig att rensa hjärnan och filosofera lite fram och tillbaka.
Kappvändare har vi ett par stycken på mitt jobb och man får passa sig väldigt noga för vad man säger och berättar om för dessa personer. Man kommer på det efter ett tag, när man pratar med dem.
Jag tycker att det är rätt skönt att stå och filosofera vid brädan, men igår hade jag ont, så det blev lite jobbigt.
Ja, kappvändare finns överallt, inte enbart på jobbet. Att de inte har nån självinsikt sen… Tja…