STOPP och belägg!
säger stoppljuset i min panna. Det är inte 13 bast jag fyller snart.
Finnar – när man snart blir 51…
Bilden gör inte rättvisa åt finnen i fråga och dessutom är kvartsfinnen (= jag) suddig. Men jag ska säga dig att det är jäkligt svårt att fota sig själv när man är så ful som jag så man börjar asgarva!
Seriöst… vi pratade idag på lunchen om vad som händer med en när man tror man ska dö genom sjukdom och sen överlever. Den tacksamhet jag känner när jag pratar om det gör att min ledsenhet från igår försvann helt. Så jag tar en och annan finne i pannan – även om jag snart blir 51 – för att jag just har uppnått denna aktningsvärda ålder (snart) trots allt.
Livet är kort. Jag lever hellre finnig än jag inte lever alls.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Min moster blev så lycklig av att ha överlevt en hjärtinfarkt att hon skänker hundratusentals kronor till Hjärt- och Lungfonden.
Så kan man också göra. Jag skänker bara till Läkare utan gränser. 😛
Min mormor kallade finnar för ”tonårsproblem” då de poppade upp i hennes ansikte vid 80-års ålder!
Jag ger bara till RIA-stugan här i Falun dit hemlösa och de med många andra problem kan gå och få en bit mat och rena kläder om de så önskar.
Har slutat ge till Frälsningsarmén vilket jag alltid gjorde förut, nu är det direkt till de som behöver, utan några mellanhänder.
Ha dé!/Kram
He he he! 😛
Jaa, jag vill helst ge direkt också, men Läkare utan gränser känns nästan direkt i alla fall.
Kram!