Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 2 april, 2013

Uppdaterat inlägg!
När man går in och läser kommentarerna till artikeln på lokalblaskans hemsida inser man att de som kommenterar inte vet hur många personer den förra direktören själv har varit med och sparkat.  Om tidningen hade grävt lite hade man kommit fram till att Majoritetsrådet bara har varit med och sparkat tre chefer (inklusive denna senaste), medan dirren varit med och sparkat ett tiotal personer (minst!), såväl chefer som medarbetare. Vidare gissar jag att förra direktörens politiska hemvist är densamma som Majoritetsrådets, vilket INTE borde göra detta till en politisk fråga. Men detta är spekulation. Och att tro är att icke veta. För övrigt tycker jag fortfarande att det är ett hemskt slut på ett långt yrkesliv. INGEN borde drabbas av såna här blixtar från en klar himmel, vare sig de är chefer eller simpla medarbetare. Detta står för en otroligt krass människosyn.


Maj gadd!
Läste just på lokalblaskans hemsida att Vänsterpartiet har gjort ett litet utspel: partiet vägrar att vara med när det ska rekryteras ny höna/tupp till Länets Lokala Sandlåda (LLS). Skälet är att man anser att det inte spelar nån roll vem som rekryteras – Majoritetsrådet kan inte samarbeta med nån.

Höna
Tupp, tupp men ingen höna, eller? Ingen Vänster i alla fall.


Men det är väl bara himla dumt?!
Jag tycker det låter lite småtjurigt och barnsligt att vägra vara med i rekryteringsprocessen. Då kan man ju liksom inte komma och gnälla senare om det skulle bli alldeles bort i tok.

Samtidigt känner jag ju till en del av spelet bakom kulisserna. Det skulle inte förvåna mig ett smack om det redan finns en utsedd kandidat. Det är ju så det brukar gå till. LLS har ju åtskilliga gånger petat/sparkat/köpt ut folk som inte passar in/duger/har egna åsikter. Det har skrivits en hel del om det i lokalblaskan, men journalisterna har bara grävt väldigt grunt och på chefsnivå. Det är väl det som är intressant. Men alla avgångsvederlag kostar ju skattebetalarna pengar, inte bara chefernas. Samtidigt förstår jag tidningen som ju är i nån sorts beroendeställning, kan man tänka, gentemot Kolossen vad gäller annonsintäkter. Fast å andra sidan har ju lokalblaskan ingen konkurrent som kan bjuda lite motstånd.

Den Lille Fjanten, (DLF), brukade ofta säga att Majoritetsrådet hade nån sorts bokstavskombination. Det tycker jag var oerhört kränkande – för alla parter. Men en ledare måste ju Kolossen ha – eftersom man vägrar inse att det är dags att lägga ner skiten sig själv. Låt staten ta över Sjukstugan i Backen igen, rensa upp bland chefer och direktörer där samt låt kommunerna ta över Första Linjen – det skulle vara mitt recept om jag vore doktor. Men det är jag ju inte. Jag är ju blott en Toffla.

Ett passande citat i sammanhanget är från Sarah Dawn Finers Nu vet du hur det känns på albumet Sanningen kommer om natten:

[…] Nu vet du hur det känns,

det syns i dina ögon

Du behöver inte säga nåt,

jag vet exakt vad du är med om

Nu vet du hur det känns, 

att vara den som förlorar […]

*DLF = en samling ja-sägare som bara slår på den som vågar ha en åsikt


Livet är kort.

Read Full Post »

Det blev lite av en deppodag idag. Vet inte varför (jo, det gör jag, men…). Jag har haft mycket att göra på jobbet – som alltid efter en långhelg. Vädret har blivit sämre också, det är molnigare, och kanske det påverkar humöret. Precis före lunch ringde jag ett riktigt gnällsamtal, vilket inte egentligen var meningen, men… Jag hoppas att jag var tydlig med att det inte var nån skugga på den jag ringde.

Tofflans skugga
En skugga av mitt forna jag.


Som plåster på såren (?)
har jag bokat in ett litet… ska vi säga studiebesök inklusive lunch med ett av kommunens oppositionsråd på fredag. Jag tycker att det är viktigt att de kommer ut i verkliga livet ibland och får se vad som händer här. Dessutom är just detta specifika oppositionsråd en väldigt trevlig person – tillika ett riktigt Maria Lang-fan som jag själv!

Det är som att jag går omkring och bär på ett ständigt och tungt Dåligt Samvete idag. Ett dåligt samvete gentemot dem jag älskar. För det är inte roligt nån gång att vara 50+ och berätta för sin gamla mamma att nu är det snart dags för dottern att stå utan inkomst igen. Ingenting tycks hända här på jobbet. Jag vet att det är ett ledningsgruppsmöte på torsdag, men jag tror inte att ger mig nåt mer än de procent jag har blivit lovad från just det hållet.

Jag ska försöka gaska upp mig, så att jag inte är sur och tråkig när jag kommer hem till mamma. Hon har ju varit ensam hela dagen och fått klara sig själv. Nog vore det väl 17 om jag inte kunde bita ihop om gråten som lurar i bröstet!


Livet är kort.

Read Full Post »

Och så blev det vardag igen. Vardag. Var dag. Ja, ibland vill jag ha vardag var dag, men jag ska erkänna att det har varit skönt att vara ledig i fem dagar. Jätteskönt. Jag har nästan inte jobbat nånting, bara svarat på ett tiotal mejl allt som allt. Jag älskar vardagar. Jag vill att det ska vara nånting jag får fortsätta ha i mitt liv. Inte dagar när allting flyter ihop och jag känner mig värdelös. Så orkar man inte leva i längden. Så vill jag inte leva i längden.

Igår på annandagen gjorde vi tabberas på påskmaten. Vi åt upp nästan allt, det var nån ägghalva som gick i sopen tillsammans med en klick Janssons frestelse. Skönt att vi hade köpt lagom mycket mat. Det klart att det finns några sillbitar kvar, men dem får jag väl peta i mig nån dag när jag är sugen.

Tabberas på annandagen
En påsköl till maten och en liten klar blev det också för min del.


Jag tror nästan att mamma åt mer än jag gjorde
och det är bra. Det slarvas nog en hel del med maten i vanliga fall. Själv är jag åtminstone noga med att äta lunch mitt på dan när jag jobbar. När jag inte jobbar kan jag skita i lunch – eller middag. Det är som att jag inte tycker att jag är värd att äta som vanliga människor då. Sån är jag.

Mamma brer macka
Mamma brer macka.


Men nu får det vara bra med fet påskmat på ett tag. Jag ska försöka äta vettigare och framför allt minska på sockret. Men till sista april om fyra veckor är det nog dags för sill och potatis igen. Och kanske ägghalvor, som nog är min favorit bland frossarmaten.

Påskmatsgott
Ägghalvor är min favorit.


Det var stört omöjligt att sova i natt.
Sist jag tittade på klockan var den 3.32. Känn stressen när man ska upp 6.10. Så jag lär väl vara helslut i kväll. I skrivande stund är jag stå trött att jag är yr och mår illa.

Mamma vet hur zombieaktig jag är när jag är trött och hon var uppenbarligen rädd att jag skulle låsa alla lås på ytterdörren så att hon inte kan ta sig ut på sin planerade shoppingtur idag (till Tokerian)… Jag hittade den här lappen vid min jobbväska i morse:

Lås inte in mej
Lilla mamma!


Jorå, jag har som sagt
låst in både mamma och Fästmön, men Anna är ju van och vet hur man ska ta sig ut till skillnad från mamma.

I morse var det minusgrader, sex stycken till och med, åtminstone vid sextiden. Men jag tog min tunna jacka, för nu när det är april är det baske mig vår! Jag kompletterade med min Pongo-scarf som somliga tycker är BARNslig, men det skiter jag i. Jag gillar hundar! I övrigt försöker jag för det mesta agera som den 50+ Toffla jag är. Den som blir 51 den här månaden…

Pongoscarf
BARNslig kanske, men jag gillar hundar.


Idag är jag på institution 1 och jobbar
och nu ska jag plöja igenom alla tusen mejl jag har fått under påsken, mejl som behöver åtgärdas. Vidare blir det lite jobb med institutionens sidor på intranätet.


Livet är kort.

Read Full Post »