I sista delen av Anja Kontors TV-serie När livet vänder fick vi tittare träffa Anita. Anita, som kallar sig själv dödsmorska.
Anita kallar sig själv dödsmorska. (Bilden är lånad från Sveriges Televisions hemsida.)
Två händelser i livet har präglat Anita: dels moderns död när Anita bara var två år, dels en skidolycka efter vilken Anita hade en nära-döden-upplevelse. Men Anita dog inte, hon kom tillbaka till livet. Efter detta har hon vigt sitt liv åt att hjälpa döende människor möta döden med mindre rädsla.
Först känns det helt obegripligt hur en människa orkar arbeta med döende människor. Hur en människa orkar träffa alla sjuka, alla rädda, alla närstående. Men ju mer Anita berättar desto lättare blir det att förstå. För det är ju faktiskt så att döden är en del av livet.
Tack till Anja Kontor för en otroligt tänkvärd, sevärd… ja helt enkelt VÄRD TV-serie!
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Återigen ett sevärt program. Det hon sade om att vi behöver stanna upp och reflektera över våra liv- det tycker jag sammanfattar hela serien. Vi springer och springer och håller för öronen, blundar, sysselsätter oss med ytligheter för att undkomma kärnan i livet, det som både bränns och känns, på gott och ont. Utan mörkret syns inga stjärnor. Glad Påsk Tofflan!
Kloka ord ”Utan mörkret syns inga stjärnor”…
Glad Påsk, Malin!
Tycker den här dikten passar så fint till tankarna TV-serien väcker:
Önskan
Ack låt mig leva riktigt
och riktigt dö en gång,
så att jag rör vid verklighet
i ont som i gott.
Och låt mig vara stilla
och vörda vad jag ser,
så detta får bli detta
och inget mer.
Om av det långa livet
en enda dag var kvar,
då sökte jag det vackraste
som jordlivet har.
Det vackraste på jorden
är bara redlighet,
men det gör ensamt liv till liv
och verklighet.
Så är den vida världen
ett daggkåpeblad
och ini skålen vilar
en vattendroppe klar.
Den enda stilla droppen
är livets ögonsten.
Ack gör mig värd att se i den!
Ack gör mig ren!
Karin Boye
(Det är OK att ta bort dikten, om du tycker att den får för stor plats på din blogg.)
Jättefin dikt och en av Boyes som jag faktiskt inte har läst – tror jag! (Detta trots att litteraturvetenskap är huvudämnet i min examn… 😳 )
Den får stå kvar, absolut!
Kul, tack. Har inte heller någon superkoll fast mitt huvudämne också var litteraturvetenskap… 🙂
Oavsett studier och examen har jag läst rätt mycket Boye, men inte denna, alltså! 😛