Kvällens När livet vänder var väldigt annorlunda mot de tidigare. I den sjunde delen av åtta fick vi tittare träffa Jonas, varligt pratad med av Anja Kontor.
Jonas cykelolycka gav honom en hjärnskada. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)
Jonas hade bråttom till träningen, slängde väskan på cykelstyret och trampade iväg. Troligen åkte väskan in i framhjulet och Jonas damp i backen, svårt skadad. Ett ögonblicks verk förändrade hans liv.
Före olyckan var Jonas lite av en äventyrare som klättrade, paddlade och gjorde våghalsiga saker. Efter olyckan mindes han inte ens sin mamma. Hans minne är svårt skadat, värst däran är korttidsminnet. Det har blivit bättre till viss del, men Jonas kan glömma basala saker som att äta för han känner inte hunger. Han lever väldigt mycket i nuet och får ofta problem med alla intryck han hela tiden tar in. Det blir så mycket. Det är så han fungerar just nu. Att komma till ro är svårt.
Jonas har fått träna mycket med sitt tal och under intervjun hör man inte att han har problem att prata. Däremot kallar han logopeden för ortoped vid ett tillfälle. Före olyckan jobbade han som ljudtekniker. Idag jobbar han tio timmar i veckan som säljare. Skadan är väldigt isolerande och att jobba är ett sätt att få en social bit. För, som Jonas säger:
Om du inte jobbar… Efter tre månader slutar folk att ringa, de har glömt bort dig.
Och visst är det så… Det är jag den första att skriva under på.
Jonas kan aldrig gå tillbaka till det liv han en gång hade. Men han har fått ett nytt liv – och en familj. Och han är inte bitter, ser det som en möjlighet. Däremot bryts intervjun flera gånger för att Jonas gråter. Det gör ont att tänka på vissa saker, att inse att man inte klarar av.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Måste se! Har det inspelat.
Det här var en av de två starkaste delarna, tycker jag.
Ja, verkligen starkt och nära. Vilken fin och klok man, lever i nuet som ett barn. Även om han har sin kamp, så verkade han lycklig.
Vissa saker går ju inte att ändra på. Visst var han ledsen för förlorade funktioner, men jag kände också att han har hittat ett ganska bra nytt liv.
Hejsan ”Tofflan”!
Härligt att höra att du tog detta till dig!
Det finns hur mycket som helst att berätta, men Anja är den som visste hur hennes serie skulle se ut och det var hon som ställde alla frågor som jag så villigt svarade utan att klaga. Mitt liv är som en berg&dalbana där den ena sekunden är fantastisk för att i nästa ögonblick vara i det nattsvartaste hålet.
Jag har 1000 olika svar på varje fråga beroende på vem som frågar och tidpunkt. Kampen ligger i att se denna värld som alltmer låter det negativa ta över. Även om jag är den som kanske bäst inser att bägge sidorna behövs så har jag svårt för att det är en väldigt hård värd just nu. Jag vill få människan att vara mer tacksam och sympatisk istället för girig och egoistisk.
Förresten så är det inte mitt dåliga minne som jag lider mest av, utan det är att jag inte har någon ork. Bara för att jag inte kan stänga av alla intryck som finns runt omkring mig hela tiden och som jag oavbrutet analyserar. Som jag sa, natten är min tid för det lugnet gör att jag känner mig hemma.
Jag finns på facebook och twitter under namnet ”cederling”.
Tack för att du delade med din klarsynthet!
Jonas
Tack Jonas för dina ord! Jag inser att varje dag är en kamp och för en del är kampen tuffare.
Du har kommit en lång bit på vägen, men jag önskar dig kraft och ork att gå vidare. Att fortsätta. Att inte ge upp trots att det känns skit ibland.
Stor KRAM från en som mest bloggar och finns på Twitter men inte Fejan (för mycket av det goda – och det onda…). Jag söker upp dig på Twitter!