Nån bra dag kan man väl inte säga att det har varit idag. Men jag har mobiliserat mina sista (?) krafter och talat med nyckelpersoner. Och jag bröt inte ihop förrän jag kom hem. Ingen duettsång med Sarah Dawn Finer i bilen i morse – jag kom mig inte ens för att sätta på stereon. På hemvägen satte jag på den, men jag sjöng inte. Som det känns just nu undrar jag om jag nånsin sjunger igen. Sjunger gör emellertid med all säkerhet en hel radda folk som biter sig fast vid mig och det jag skriver här. Människor vars namn jag är millimeter från att droppa här och nu. Bara det att jag inte vill besudla min fina blogg med avskums namn.
Jag har kladdat i mig grillad kyckling. Hade inte ätit sen lunchen igår. Och utan mat – inga krafter. Vad jag nu ska med krafter till. Jag orkar inte slåss mer mot några väderkvarnar. Jag lägger mig ner och låter mig bryta ihop nu, när ingen ser. Hela dan har jag hållit samman. Hela dan.
Här är jag nu i tanken.
I morgon har jag bett ”Lisbeth” om en spy-lunch och hon har accepterat. Efter lunch ska jag bli intervjuad av personaltidningen. Så nu ska jag strax in i duschen, för renhårig vill jag vara på eventuell bild.
Funderar på att ställa in publiceringen av veckans lista över höjdpunkter och lågvattenmärken, den lista jag brukar sammanställa varje onsdagskväll och tidsinställa för publicering torsdag morgon. Veckans dalgång känns nämligen för djup och överskuggar allting annat, nästan. Tänk att en enda person kan ha en sån effekt… Frågan är bara vad jag ska göra sen när jag inte får göra det jag älskar att göra. Jag vet inte om jag överlever det. Det känns… oöverstigligt.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Men vaff!
Skit åxå!
Kram på’re!
Kram
Ge inte upp nu, du har väl andra saker på gång?
Sänder MASSOR med styrkekramar! Klen tröst, men ett försök i alla fall!
Kram!
Jag tror inte att jag orkar kämpa mer. Faktiskt.
Kram
Jooooo, det gör du!!!!
Nej.
Skickar en tanke och håller en tumme för dig. Inte kul att känna som du gör just nu.
Det var snällt, men det är ju som det är och jag orkar inte komma igen den här gången.
Nu vet jag inte vad som hänt, hur eller med vem, men jag vet att det är tungt när det är tungt. Jag hoppas att när du laddat ur helt, ändå kan finna den styrka du behöver för att komma igen. Så småningom. Tills dess skickar jag en varm styrkekram. Den kanske inte är värd så mycket just nu, men jag hoppas den kan ge lite styrka med tiden. Kram! ♥
Tack. Kram och tankar är värda mycket.
Jag är ledsen över att du mår dåligt, är besviken, arg och säkert har en massa andra känslor samtidigt… Jag känner dig inte annat än genom bloggen och som du skrev är det bara en liten del av dig som visas, MEN den delen är stark, modig, humoristisk, omtänksam, kärleksfull och bestämd så jag tror mig veta att det är just så du är. Ska inte skriva något klämkäckt, för vem är jag som kan försöka peppa så… men ge inte upp är du snäll!
Tack för stora ord, men ord som värmer! När det finns saker att göra känns det bud jag har fått som ett riktigt skambud (det handlar om pengar, förstås, men också tid, yrkesstolthet och kompetens).
Åh, vad jag önskar att du orkar komma igen och kämpa, fast jag vet att det är så svårt..
Tänker på dig..
Ha dé!/Kram
Det som är svårt i sammanhanget är att det är en enda person som sätter käppar i hjulen. ”Alla andra” är på min sida. Men frågan är om det är nån som vågar säga emot. Och om det har nån effekt… Det brukar inte ha det på vissa människor. Du vet, de där människorna som sitter i toppen och har makt, en del av dem älskar att utöva den.
Kram!
Fy sjutton, att en enda person kan ställa till det så som du har det just nu. Tyvärr är det vanliga att ingen vågar ställa sig på din sida, alla är rädda om sitt eget skinn. Pengar är både bra och dåligt, bra att ha men kan ställa till med eländes elände när de saknas. Jag hoppas, och tror, att du kommer igen! Just nu måste du få leva ut alla känslor, annars blir de kvar och skaver i hjärtat. Jag håller på dig! Taffliga ord men är menade som en liten tröst i all bedrövelse. Stor kram!
Jo känslorna skaver, det är sant. Men jag har många som stöttar och peppar och vågar stå på min sida, har jag förstått. Bara det att makten är en enda persons…
Alltså, jag förstår ju att det känns piss, kommer kännas piss… men det kommer bättre dagar, du har nya arbetserfarenheter, man får bryta ihop och komma igen vännen, strykekramar…och ha nu en trevlig lunch med ”Lisbeth” !!
Njae, förstå kan du inte därför att du har inte hela bilden med skambud och allt.