Som bekant har jag ingen morgontidning i pappersform längre. I stället läser jag tidningar på nätet. Och tro det eller ej, jag fastnade för en artikel i lokalblaskan idag. Artikeln handlar om ett trädkollsprojekt inom projektet Kulturbärarna, projekt där man involverar personer som har varit arbetslösa eller sjukskrivna en längre tid. Projektet Kulturbärarna ingår i det nationella projektet Kulturarvslyftet.
Projektet startade i november förra året och drivs av Skogsstyrelsen (nej, lokalblaskan kan inte stava rätt till Skogsstyrelsen…) och Länsstyrelsen, i samarbete med Arbetsförmedlingen. Det hela går ut på att inventera träd i Uppsala, Enköping och Österbybruk. De natur- och kulturvärden projektdeltagarna får in läggs sedan ut på Trädportalen.se. Där har sen såväl myndigheter som privatpersoner möjlighet att se ”sina” träd. Myndigheterna får dessutom en viss ledning i beslut som gäller trädfällning eller trädbevaring, nåt man kan ha nytta av när man till exempel ska bygga hus nånstans.
Värt att inventera.
Man kan tycka vad man vill om såna här arbetsmarknadsåtgärder. Min åsikt är att de för det mesta inte är särskilt lyckade. För ett par år sen skrev jag till exempel om högutbildade arbetssökande som inom ett projekt satt och virkade i en butik. Om jag minns rätt var det en kemist.
Totalt sett har projektet inte gett så många nya arbetstillfällen som det var tänkt. I Kulturarvslyftet har 4 400 personer ingått. Av dessa har 188 fått nya jobb. Och en fjärdedel av dem, det vill säga 47 personer, har fått jobb i Uppsala län.
I artikeln i lokalblaskan berättar en anonym ung man om hur han kom att delta i trädkollsprojektet och hur viktigt han tycker att det är. Den unge mannen, som blev arbetslös efter att hans tidigare arbetsgivare gått i konkurs, andas en positivism som jag tycker är underbar! För hur många unga arbetslösa – gamla också, för den delen! – kan känna sig positiva när tillvaron utan jobb ger dem bevis för att de är värdelösa, mer eller mindre?
Jag är fullkomligt övertygad om att det finns fler liknande projekt som kan drivas inom Kulturarvslyftet. Projekt som är meningsfulla och som ger deltagarna en del självkänsla tillbaka, men där de också får utföra ett användbart arbete.
Därför blir jag minst sagt rasande (det är en underdrift här) när Upsala Nya Tidning tillåter att en sån här nedsättande kommentar till artikeln får stå kvar, när man från tidningens sida annars är så kvick med att rensa i kommentarsfälten:
MagnusJ kommenterade kl. 20.54 igår [16 mars 2013] kväll:
”Regeringen tycker att sjukskrivna ska arbeta med kultur, för då behöver man inte kunna något. Jag tycker sjukskrivna kan arbeta i regeringen.” – Mark Levengood
Ännu mer rasande blir jag när jag noterar att den som citeras kommer från den så kallade kultureliten i vårt land. Vad är det för syn på sjukskrivna människor, Mark Levengood??? Hur vet du att sjukskrivna inte kan nånting om kultur? Skämmes!
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Avföljde Mark & Jonas på Twitter för en vecka sedan. Insåg att de hade en taskig människosyn samtidigt som de hyllas för att bistå de trasiga. De bistår bara sig själva.
Jag har aldrig följt nån av dem.
Jag tolkar det Mark sa som att regeringen menar att man inget behöver kunna för att jobba med kultur…
Det är säkert så han menar, men det blir oerhört taskigt gentemot en grupp människor som redan är hårt utsatt – att få höra att de inget kan. Ungefär som att säga att ”sätt utrikesfödda som svenskalärare i våra skolor för där behöver man inte lära sig nåt”.
Dåde Mark och hans man är människoföraktande människor. Jag gjorde som Jontas, slutade att följa dem .
Kram
Jag har aldrig sett nån mening med att följa dem.
Kram!