I kväll gick det sjätte avsnittet av åtta i serien När livet vänder med Anja Kontor. Åter handlade det om barn som dör.
Tomas blev pappa till tre barn. Ett av barnen lever nu. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)
Som vanligt serveras vi tittare en berättelse som gör att åtminstone jag kan sitta blickstilla och bara titta och lyssna och försöka förstå. Men jag förstår inte riktigt. För hur klarar man att gå vidare och att vara så stark och trygg som Tomas tycks vara när man förlorar två av sina tre barn?
Son ett och tre föds till synes friska, men utvecklar med tiden en allvarlig hjärnsjukdom. De tappar sina inlärda förmågor och de dör som tonåringar.
Tomas tro har säkert varit hans räddning. För han har fortfarande sina dagliga dragningar med Gud. En Gud han inte alltid är vattenkammad och artig inför utan visar sin förtvivlan.
Livet är kort.
Jag har inte haft tid, men skall titta i kapp dessa program än, men ska göra det
Det är bra, det är bra!
Jag såg inte programmet men känner igen pappan och det som hände hans barn. Det har tidigare varit ett program om familjen där vi fick följa sjukdomsförloppet hos pojkarna. Det programmet såg jag. Vill minnas att pappan hade kontakt med Martin Lönnebo, av någon anledning som jag nu inte kommer ihåg.
Det har jag missat! Men jag såg på Twitter att det var många som har lyssnat till Tomas tidigare, i andra sammanhang. Både Tomas och Martin är ju prällar, så…
Har jag gjort en språkgroda nu igen?
Eh??? Fattar inget.
U:s moster miste tre barn . Två i cancer och en trafikolycka och Sigrid är den mest livsbejakande människa jag någonsin träffat på . Aldrig bitter och aldrig ältande ( sen vet jue inte jag hur hennes tankar går ) Hon är min kvinnliga förebild !
Kram
Önskar jag kunde bli mindre hård, bitter och sorgsen, men jag har ju inte förlorat några barn. Allting tycks komma tillbaka till att ha barn eller inte… Jag kan ju inte riktigt förstå.
Kram!