Nu fick jag! Ja, jobba alltså! Idag blev det äntligen ordning på vårt intranät och jag har jobbat som en galning med strukturer, sidor etc. Först på eftermiddagen kunde jag mejla ut information om detta, information som skulle ha gått ut i fredags. I morse blev en fjärde (4) person inblandad i jobbet med att lösa den krånglande tekniken. Tänk, fyra tekniker och så jag, som räknas om en halv, typ. Naturligtvis var jag tvungen att kolla vad som hade hänt och hur det kunde bli så här tokigt. Jag fick inget detaljerat svar, men det var en mänsklig hand som låg bakom strulet. Dock inte min, vill jag bestämt hävda! Jag vet för det mesta vad mina händer gör!..
Jag vet för det mesta vad mina händer gör.
Det blev dåligt med sömnen natten till idag (natten tisdag till onsdag). Varje gång jag slumrade till, nästan, for jag upp med kramp i ett eller båda benen. Jag trodde jag skulle bli tokig! Klockan var nog närmare två när jag slocknade ordentligt – och då var det säkert av ren utmattning. Konstigt att jag inte har några kramper på dagtid… Men jag har varit trött. Så trött att jag har varit yr och nästan lite illamående vissa stunder. Det blir tidig sänggång i kväll, jag ska bara… först…
Johan och jag lunchade tillsammans på Thaistället. Vi brukar luncha på lite olika ställen på campus och åtminstone en gång i veckan. Det är kul att kunna sitta och prata med en rätt vuxen bonusson, det blir på ett annat sätt när vi är ensamma jämfört med när resten av bandet är med. Vi pratar en del om framtiden och jobb. Försöker att vara positiva. Jämlikheten mellan könen på arbetsmarknaden sägs bli bättre, även om det går långsamt. Men jag läste nyssens att det fortfarande finns fler VD:ar som heter Johan (!) än kvinnor på VD-poster – och det kan ju vara positivt för ”Vår” Johan. Och i morse läste jag dessutom att finanskris, varsel och allmän oro på våra arbetsplatser till trots har arbetslösheten i vårt land inte ökat. Men det är ändå 421 000 personer som är arbetslösa… (Siffran är från januari i år.) Tänk på det när du gnäller över ditt jobb… Alltså att det finns flera hundratusen i Sverige som inget hellre vill än arbeta.
Livet är kort. De flesta av oss vi ha en plats där vi kan arbeta.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Fy sjutton för att vakna stup i kvarten av kramp i benen! Det är riktigt otäckt!
Då låter det trevligare, dina lunchdejter med Johan, att få rå om honom alldeles på egen hand (utan ”bandet”). De flesta lunchdejter är väldigt trevliga, god mat, sällskap man gillar och en stunds avkopplande prat.
Ja jag blev jätteirriterad och är skittrött. Skulle ha lagt mig för en timma sen, men ett bra TV-program kom emellan.
De är guld värda, dessa tumanhandtillfällen med Johan – likaså med de andra ”barnen”. Blir alltför sällan numera, bara.