Den här kylan håller i sig. I morse var det 16 grader kallt och jag hade ingen lust alls att kliva ur sängen, där det var varmt och skönt under täcket. Men det var nog inte bara på grund av att där var varmt och gott, jag var rätt trött, också. Ändå kom jag i säng runt 22-tiden redan igår. Då hade jag snott som en galning på kvällen. Först kom jag hem sent och var jättefrusen. Tog en varm dusch och därefter en knäckemacka eller två vid köksbordet innan jag åkte ut i kylan igen för att skjutsa hem Fästmön. Jag tycker nämligen inte att hon ska stå och frysa och vänta på bussen, det var neråt 16 minusgrader även igår kväll.
Jag tror att till och med träden fryser.
Men sen var jag trött, trött, trött igår kväll. Och i morse. Kanske är det så att mycket av ens energi går åt till att försöka få den lekamliga termostaten att fungera som den ska. I morse fick jag tala allvar med mig själv. För när jag är trött blir jag glömsk. Jag äter piller mot glömskan (glömskan är ett symtom på en blodbrist jag har) också. Bara det att jag glömde ta pillren med den andra medicinen igår, onsdag. Glömde. I morse var det dags för nästa tokighet. I stället för att plocka fram tandborsten när jag hade sörplat i mig yoghurten och tuggat i min russinen drog jag av en bit tandtråd. Ehum… Tandtrådar gör jag på kvällen, inte på morgonen…
I kväll tänker jag åka hem när jag ska sluta från jobbet och inte sitta kvar. Jag behöver sätta mig en stund med mina räkenskaper innan jag ser på Antikrundan. Och så vill jag försöka hinna prata i lugn och ro med en kompis som inte mår så bra.
Men före allt detta ska jag jobba mig igenom denna torsdag. Jag stötte på ett tekniskt problem med webbverktyget igår och hur jag än försökte gick det inte att lösa. Idag har jag sökt hjälp på två olika håll – och inte heller expertisen kan lösa det hela. Återstår att prova från en annan dator. Eftersom jag har en annan dator på femte våningen tänkte jag försöka hasa upp dit senare i eftermiddag. Först ska jag emellertid ha ett möte om ett projekt kring rapportmallar. Mötet skulle ursprungligen hållas i ett mötesrum, men sen visade det sig att en forskare desperat behövde det. Då erbjöd J sig att vi kunde vara på det egna kontoret. H*n sa:
Jag har ett nytt bord inne hos mig som jag tycker är så snyggt.
Jag kontrade med:
Men då utgår jag från att du bjuder på snacks eller nåt annat tilltugg vid ditt snygga bord.
J svarade:
Nej sånt kan jag INTE ha på rummet, då skulle jag äta ihjäl mig.
Och det är jag den första att skriva under på! Man kan INTE ha godis och snacks på kontoret för då SNASKAR man. Oavbrutet.
Jag har lunchat med Johan idag och vi tryckte i oss kyckling med pestosås. Det tyckte vi var ganska gott. Men jag fick inte mycket pesto på min mat, däremot massor av balsamicovinäger.
Johan gillade maten.
På vägen tillbaka såg vi ett lustigt barrträd som jag bara var tvungen att fota. Nära. Det innebar att jag fick kliva i en snödriva med ena foten. Vad gör man inte för konsten?
För den här bildens skull blev jag ganska blöt om höger fot och ben.
Nu är lunchen slut, dags för eftermiddagspasset. Och jag har inte glömt att jag ska sluta klocka 16 idag…
Livet är kort.
Ja jäkla kyla att hålla i sig…
Självklart skall man väl bjuda på snacks vid möten, absolut 🙂 Vår chef brukar alltid bjuda på nått när vi har möten, då går möten liite bättre…vilket jag vanligtvis hatar och undviker där jag inte måste..
Brrr, sa Kasper när han såg en naken häst. Och Tofflan. Fast hon ser inga nakna hästar trots att hon jobbar nära Djursjukhuset.
Har just ätit lunch, så jag står nog ut. Det här blir nog troligen bara ett kort och effektivt arbetsmöte. 😛
Efter en, som jag tyckte igår när jag gjorde matlåda (liten plasthink egentligen), nyttig sopplunch så typ övertalade jag mig själv att jag skulle frysa mindre om fötterna om jag muntrade upp mig själv med en.. två.. tre havrekakor 😀 Detta trots att jag en kvart innan muttrade om att jeanslinningen måste ha krymt något ofantligt senaste tvätten.
På tal om glömska så blir jag extra glömsk när jag har det stressigt i livet, huvudet är fullt av tankar och ”jag måste komma ihåg”-saker. Har märkt att jag då babblar något så kopiöst för mig själv, ibland blir det nästan diskussioner. Tur att det än så länge bara sker när jag är själv 😉
Ha en bra torsdag!
Havrekakor är bra uppmuntran och särskilt bra mot frusna fötter. Jeanslinningen ska vi inte tala om, min viktnedgång under sjukdomen och konvalescensen är ett minne blott… 😳
Men jag håller med, när det är stressigt har jag samma typ av tankar som du – ”jag måste komma ihåg…” – och så glömmer jag hälften…
En bra eftermiddag och kväll önskar jag dig!
Apropå glömskerier- jag klär av o på mig i badrummet- härom kvällen satt jag på toa,tog av mig jeansen o drog på mig sovbrallorna- klappade lite på katten som alltid ska kela med jeansen när de ligger på golvet , o smorde in fötterna, sen tog av mig sovbyxorna o drog på mig jeansen igen. Var lite vilse i tidtabellen där-
Ungefär som jag och tandtråden i morse… Men nu har jag en bit redan avriven tråd redo att köra med i kväll vid läggdags! Alltid något! 😛
Jag tycker ajfånen tar sig vad gäller fotograferandet 🙂 Fina träd, speciellt på bild! Kram påre och ta det lugnt 😎
Jag rensade bort ett antal bilder också… 😦
Kramen!