Idag på eftermiddagen hämtade jag Fästmön från jobbet. Jag hade grundat med ett telefonsamtal med mamma och hon peppade mig inför eftermiddagens andra övning. På väg till garaget träffade jag C och A. C var brun som en pepparkaka, medan A och jag var bleka som två lik. Men det var inte solariet som hade fixat färgen utan Egypten…
Anna och jag skuttade in på ICA Heidan för att handla en lök till middagen. Det blev förstås lite annat också – after all, it is Saturday.
Hem en stund halvtimma och vila innan Systrarna O messade att de var på ingång. Anna och jag traskade över till Elake (det är ju JAG som är elak, inte Kaj!) Arge Kaj. Tänk, jag var så desperat på att träffa folk att jag frivilligt promenerade över rondellen till en outlet! Där var inte så mycket folk, tack och lov, så jag kunde i lugn och ro shoppa underkläder och åtta par strumpor. Ja, Strumpmonstret äter ju fan upp alla strumpor. Eller gömmer dem.
Det var förstås jätteroligt att träffa tjejerna, vi har ju inte setts sen Linns födelsedag. Och det är över en månad sen.
Men så blev jag trött. Jättetrött. Det fanns ingenstans att sitta och jag kände hur jag blev tröttare och tröttare och yrare och yrare. Hann i alla fall fota en del skyltar innan vi hasade hemåt, jag hållandes HÅRT i Annas arm.
Nej, jag köpte ingen varg pläd i bommul – för jag vet inte vad bommul är. Och varg pläd… Är det samma sak som arg pläd?
Jag undrade om skylttextaren hade lite snuskiga undermeningar i sina texter…
Jag vill nog helst vara superöverst. Men jag andas – till somligas förtret.
En stunds vila hemma och jag kunde fixa till min fantastiska italienska pastasås med vin i och prylar (i övrigt skithemligt recept, försök lura av mig det om du kan! Moahahahaaaaaaaaaa!). Blev visst störd i matlagningen av ett telefonsamtal, men det var bara det förflutna som försökte göra sig påmint. Och bet sig självt i svansen. Väck, jag vill inte ha nån kontakt!
Lite Stjärnor på Slottet blir det strax och till det serveras Ahlgrens bilar och Fazers dumlekolor. Jaa, jag är jävligt barnslig.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Skönt att du har Anna med dig när du travar så där! Och jag är fortfarande impad över hur du kämpar på. Många hade lagt sig platt på rygg och väntat på våren, eller nåt. Men inte Tofflan, inte 🙂 LIte ilska och djävlar anamma sitter inte fel när man ska ta sig igenom sånt här. You go girl!
Kram påre!
Hehe, Ahlgrens bilar åt jag för inte så länge sen! Det var yumyum det 🙄 så jag är väl barnslig jag med dårå
Ja det är lite läskigt när jag känner mig så där svag. Men Anna kan ju inte bära mig, så jag får verkligen skärpa till mig och tänka:
”Orka. ORKA – ända vägen hem!”
Bilar och dumlekolor var suveränt gott! 😛
Kram från en som helt klart är barnslig!
Det är bra med en Anna vid sin sida 🙂
Jag brukar äta de där svarta bilarna.Sursöta .Äckelgoda på något sätt .
Kram
Det är väldigt tryggt!
Njaee, har provat några sura, men jag är konservativ och föredrar originalen!
Kram!
Meh! Vad är det för stolpskott som har öppnat affär och inte kan skriva ordentliga skyltar??
HAHA! Superunderst! Det var kul.
Ja man undrar, man undrar! Det var ju inte direkt några svåra ord att stava till. Och är det så att man är osäker kan man väl be nån om hjälp att texta, tycker jag.
Superunderst var skitkul! 😆