Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 28 december, 2012

Ibland önskar jag att jag hade en touch av Aspergers, just den där touchen av känslofrihet. Men nej, alla människor med Asperger har inte den delen. Asperger är en mycket mer komplex diagnos än så. Ja, den är till och med så komplex att den är på väg att upplösas till fler och mindre diagnoser. Därför var det med stor nyfikenhet jag tvingade Fästmön att sitta ner och glo på I rymden finns inga känslor på SvT 1 när hon nu äntligen har kommit hit.

I rymden finns inga känslor

En film om en kille med Asperger.


Bröderna Sam och Simon
delar lägenhet. Simon har Asperger och behöver ha fasta rutiner för att tillvaron och livet ska funka. När Sams flickvän gör slut blir tillvaron kaotisk. Sam mår naturligtvis inte bra och Simon har svårt att hantera förändringen. Hans mål blir att hitta en ny tjej till brorsan. Fast det blir ju lite svårt för det här med känslor är inte riktigt Simons grej…

Jag kan förstå att den här filmen har fått kritik och kallats överdriven. För om man inte skulle överdriva, vore det ju svårt att se egenheterna hos Simon, som ju ser rätt normal ut. Det är ungefär som när homosexuella ska skildras på film, det måste, på sätt och vis överdrivas för att det tydligt ska framgå vad det är för typ.

Den här filmen är bra. Den ger glimtar av olika aspergersymtom, men visar också på konsekvenser som dessa får för personen själv och omgivningen.

Det blir inte högsta betyg, men högt!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Lite ont har jag allt idag, men mest i den dumma hälen. Det betyder att jag har rört mig mer normalt än på länge och på sätt och vis är det en välkommen smärta, ändå inte. Jag trodde hälen hade fått vila och värka ut ordentligt nu, men inte.

Jag tvättade och hängde en maskin tvätt som jag glömde bort igår. Fattar inte varifrån all smutstvätt kommer…

tvätt

Varifrån kommer all smutstvätt? Fast den här är ju ren, förstås.


Under förmiddagen
torkade jag också av handfat, hyllor och toa. Det tog hela förmiddagen, i vanliga fall tar det en timma. Men detta är min takt just nu. Under tiden hade jag tre Wordfeudmatcher på gång. Det var väldigt smart, för jag satte mig ner och vilade emellan. Jag är fortfarande übertrött och orkeslös. Minsta ansträngning och jag blir helt slut. Hoppas få lite energi om Fästmön orkar släpa runt mig utomhus i dagsljus de kommande dagarna.

Av bara farten bäddade jag rent i gästrummet också. Nu är där väldigt randigt, fast det upptäckte jag inte förrän jag hade bäddat. Så fånigt!

randigt

Überrandigt.


Jag har pysslat lite
med mina fådda blommor och rensat lite i rabatterna, så att säga. Ägnat några stunder däremellan åt mitt jättesudoku och min bok på gång.

Mamma ringde på eftermiddagen och jag fick springa (!) efter en fungerande telefonlur. Telefonerna är ju på jämt just nu, vilket för med sig att de också laddar ur fortare.

Nu väntar jag på Anna, men det dröjer en stund till innan hon dyker upp. Köket tänkte servera köpe-pizza i kväll. Undrar hur det går att få ner. Jag är inte ett dugg sugen, men faktum är att aptiten har blivit bättre! Idag har jag ätit både frukost (mild lättyoghurt med müsli) och lunch (nyponsoppa med keso och Mariekex). En bra dag hittills, tycker jag och är mer än nöjd, det vill säga übernöjd. Jag känner hur krafterna och orken återvänder, men jag är också lyhörd för när kroppen säger

Stopp och belägg!

I morgon blir det troligen en shoppingtur. Vi behöver inhandla mat till helgenhelgen och till nyårshelgen. Jag undrar hur det går… Det kanske blir Annastackaren som får skena i mataffärerna medan jag bara skjutsar. För se shoppingturer och sånt räcker inte orken till för. Inte än.

Nån som har krafter är denna amaryllis som jag fick av Anna tills jag skulle komma hem från sjukhuset. Kolla, den ser ju ut som om den ska explodera snart!

amaryllisknopp

”Opp, Amaryllis…”


Har försökt vila en stund,
men se det är visst omöjligt. Är nog lite übertrött, som sagt…

I kväll ska jag föreslå Anna att vi glor på film. SvT1 visar I rymden finns inga känslor klockan 22. Vad har du för planer till kvällen???


Livet är kort.

Read Full Post »

Det blev rätt sent i natt. Jag satt ju och dreglade framför TV:n Sista natten med gänget. Njöt av musiken, bilarna och nostalgin. Det glädjer mig att åtminstone Vita Damen och FEM delar min passion för filmen och tidsepoken. Det finns hopp!

Bilar

Bilar, bilar, bilar…


Idag visar tjejen med kjolen
i köket den 28 december. Året går mot sitt slut. Men jag har sett fram emot den här dagen, för i kväll kommer Fästmön! Vi har ju bara setts som hastigast de dagar hon kom och gav mig sprutor. Före dess var vi på sjukhuset och det var ju inte några roliga stunder.

28 december 2012

Från i kväll får Anna och jag några dagar!


Jag har längtat såå
och känt mig så ensam. Trodde ensamheten skulle gå bra och på sätt och vis har den gjort det. När man inte mår så bra är det skönt att kunna lägga sig när man vill utan att behöva ta hänsyn till andra. Men det klart att jag har längtat efter och saknat min älskling! Anna är dessutom så lugn och trygg att ha i närheten att hon inte nämnvärt hade ”stört” mig. Fast det hade väl inte varit så roligt för henne att vara hos en trött sjukling och inte heller att fira jul utan barnen. Det förstår jag fullt!

Tänkte jag skulle försöka tvätta den där fulla maskinen i badrummet och försöka orka torka av handfat och toalett. Nån större städning pallar jag inte än. Jag blir ju trött bara jag reser mig upp för att gå till toa…

Alldeles nyss har jag spelat ett parti Wordfeud med Gunilla. Och trots att jag ledde förlorade jag! Jag lärde mig alltså The Hard Way att inte trycka på Resign när jag inte kan lägga utan Pass… Nåja, det var ett långt och lustigt parti. Mitt första ord gav 144 poäng – och så många poäng har jag aldrig fått! Men sen hämtade Gunilla in mycket!

Wordfeud 144 p

Första och enda gången jag har fått så många poäng…


Nu har vi ett nytt parti igång,
Gunilla och jag, men vill du lira med mig – jag kan ha flera partier igång samtidigt – heter jag Tofflanrules på Wordfeud!

I morse läste jag en riktigt bra ledare i lokalblaskan! Den var signerad Maria Ripenberg och hon har inte direkt imponerat mig tidigare. Men nu slog hon till! Med vaniljsås som smakade riktigt fränt! Jag tycker att du ska läsa den och fundera över det här med böcker, media och det fria ordet. Och har du inte läst Ray Bradburys Fahrenheit 451 tycker jag att du ska göra det. Fahrenheit 451 är det gradantal då papper börjar brinna, för den oinformerade. Till exempel bibliotekarien på Uppsala Stadsbibliotek som inte hade hört talas om boken. Skrämmande! Varför anställde de inte mig där när de hade chansen? Hmpfff…

Vad händer hos dig idag? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!


Livet är kort.

Read Full Post »

År 1973 kom filmen Sista natten med gänget (American Graffiti). Jag såg den på bio – och jag älskade den. I kväll gick den på SvT1 och naturligtvis bänkade jag mig för att kolla in bilarna och lyssna på musiken…

Sista natten med gänget

Musik, bilar… och rullskridskor.


Handlingen i filmen
är rätt enkel. Hela filmen utspelar sig under en natt det år jag föddes, 1962. Ett gäng ungdomar har gått ut skolan. Detta är deras sista kväll tillsammans innan de skiljs åt för framtiden.

Filmen är inte konsekvent för fem öre. Musik och bilar från olika år blandas utan urskillning. Men skit samma! Det är HÄFTIGT! Jag minns det eftertraktade dubbelvinylalbumet som jag aldrig hade råd att köpa… Senare lånade jag det av nån och spelade in på kassett. Och när jag blev vuxen köpte jag så småningom CD:n.

Jag vet inte hur många gånger jag har sett Sista natten med gänget. Men vad tycker jag idag, 2012? Det enda jag tycker är… taskigt är att man bara får veta hur det går för de fyra killarna i framtiden i filmens slut. Det här är KULT!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »