Tyvärr för alla oönskade besökare som smyger in här under natten (vågar ni inte visa er i ljuset, spricker ni då, eller vad?) har ridån gått upp idag igen. Det var verkligen ingen höjdare att tillbringa julafton på egen hand. Jag grinade mig igenom större delen av dan. Kämpade för att bita ihop när mamma ringde – typ fem gånger. Kämpade för att inte visa nåt här på bloggen.
Jag tittade på Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton och efter det orkade jag inte mer. Jag mådde så illa efter julmaten, det gav liksom inte med sig. Borstade tänder och gick och la mig tjugo över åtta och grät mig till sömns. För att vakna vid 23-tiden – klarvaken…
Tyko Jonsson, som har närt en kommunist vid sin barm…
Så småningom klev jag ur sängen mitt i natten för att öppna mina julklappar. Jag orkade inte göra det tidigare och det kändes förresten så ledsamt att öppna dem alldeles ensam. Jo jag VET. Min ensamhet är på sätt och vis självvald. Det blev den när jag tackade ja till förturen till operation. Och det är inget jag ångrar. Men ändå. Jag kände mig väldigt, väldigt ensam. Jag hade fixat fem julklappar till mig själv som jag hade slagit in, just in case jag inte skulle få några andra.
Jag gav mig en fotobok, med titeln Året på Ultuna (mina egna bilder), en bok, ett par strumpor med fiskar på, ett datumblock och ny plastfilm till Ajfånen.
Men Tomten hade inte glömt bort mig! Tomten i Motala hade ju skickat ett grönt paket och detta innehöll två böcker av en författare jag gillar att läsa just nu, Kjell Eriksson. TACK SNÄLLA FEM FÖR KLAPPAR OCH BESÖKET HOS MAMMA!!!
Klappar från FEM!
Även Tomten i Förorten hade kommit ihåg mig. Från Jerry kom tre böcker varav en som jag redan hade fått. När det gäller böcker måste man ALLTID kolla av först… Men de andra två har jag inte, TACK!
Två av tre som jag inte har.
Fästmöns snälla mamma hade inte bara bidragit med Janssons frestelse utan också med en klapp från henne och L. Den innehöll nånting jag verkligen behöver för jag är otroligt torr. Har torra fläckar framför allt på armarna, så Olivcrème blir toppen! TACK!
Härligt för mitt torra skinn!
Det var riktigt pinsamt att ta emot klappar från dessa, för jag har inte köpt nånting till nån av dem. Det kom som sagt en operation emellan och före blev det så stressigt med att försöka ordna så att ”barnen” fick klappar och jag fick mat i kylen. Sen var jag osäker på klapperierna med somliga eftersom jag inte fick nåt till 50-årsdagen. Tänkte att då köper vi inga klappar heller. När jag sen fick veta att det var klappar på gång var jag för sjuk för att köpa. Och ”barnens” löste jag som sagt på annat sätt. Men jag vet inte om de var nöjda, har inget hört. Att köpa julklappar i efterskott tror jag inte på, men jag har planer på att vissa levande änglar ska få nånting som tack för mycken hjälp. Det känns bättre än att komma efter jul med julklappar. Och snart är julen över. Förhoppningsvis snart.
Annas klappar sparade jag till sist. Jag hade fått för mig att ett av paketen från henne innehöll plastfilm till Ajfånen – för det hade jag köpt på skoj både till henne och mig. Men det var ett USB-minne på 32 GB – perfekt! Idag – eller nån annan dag – ska jag föra över mina bilder som nu är utspridda överallt… Fotcrème och böcker fick jag också, TACK snälla älskling!
Klappar från Anna!
Vid det här laget var klockan nästan två…
Klockan var nästan två när jag hade öppnat alla julklappar.
Jag var vaken till klockan tre, ungefär. Är rädd att jag störde min älskling väldigt mitt i natten med en jobbig sms-konversation. Men, som sagt, jag var så ledsen och bedrövad igår. Jag tror att jag har drabbats av nån sorts post-op depression för jag bara gråter. Gråter, gråter, gråter typ hela tiden. Det är skitjobbigt och ytterligare ett skäl till att jag drar mig undan människor. Jag blir ju inte vackrare heller av tårarna, ser allt mer ut som en gris.
Tofflan mitt i natten.
Idag vaknade jag halv nio. Det var ganska mörkt ute och det snöar som 17. Känner mig faktiskt ganska insnöad…
Insnöad… OBS! Den läskiga snögubben på bilden är inte mitt verk.
I natt lät det som om nån i huset hade vinterkräksjukan. Det plus snön gör inte precis att jag är sugen på en liten promenad, men annars är det en intention jag har. Jag måste i vart fall gå till soprummet med all julmat som har hamnat i komposten. Det luktar inte gott efter ett tag…
Kring operationsärret är det fullt av röda prickar som kliar som fan. Jag är allergisk mot plåster och kirurgtejp och gissar att det är såna rester som jag inte har fått bort. Jag får nämligen fortfarande inte tvätta mig i området, bara låta duschvatten försiktigt rinna över.
Förutom eventuell promenad och bildöverföring till min USB-sticka har jag inga större planer för dagen. Ikväll ska jag se på Änglagård: Sjuhundrafyrtiofjärde sommaren, men jag ska också se dokumentärfilmen om Olof Palme på SvT, uppdelad i tre avsnitt för TV. Den senare får jag emellertid spela in eftersom programmen krockar.
Vad händer hos dig då???
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
God morgon vännen ! god fortsättning…. tråkigt att höra att du har det tungt, men, det går över, låt tårarna komma ur dig, så går det fortare över ! Om du orkar, ta en liten promenad, ljuset och den friska luften är balsam för själen ! kramar från mig !!
Jo jag hade tänkt promenera idag, men jag kommer inte ut från porten, insnöad. Orkar inte skotta.
Kram!
God morgon vännen…
För det fösta, det FINNS folk som tycker om dig även då du gråter och ser ut som en gris.
För det andra så ta bara emot och njut av både tankar och klappar! 🙂
God fortsättning och kram på dig!
Den som tror att det är OK att fira jul ensam tror fel. För min del var det delvis självvalt när jag tackade jag till operationen. Men jag har aldrig känt mig så ensam i hela mitt liv och hoppas juldagarna passerar snabbt nu så att det blir vardag.
Kram!
Jag förstår att du kände dig ensam. Jag hade nog inte stått ut alls tror jag!
Å jag lovar, snart är det vardag igen och så fort du orkar ska vi sitta soffa och dricka vin. Så det så!
Kram
Jag sov bort en del.
Du är inte rädd om dina soffor, du…
Kram!
Nu är det ju juldagen och snart är julen slut!
Förstår att du är ledsen och som du skrev, det kan vara en reaktion efter operationen, man är så ”skör” och är man sen ensam så blir ”skörheten” mer påtaglig..
Så många bra böcker du fått!
Blir riktigt avundsjuk (det får man vara, bara man inte är missunnsam) för det bästa som finns är en bra bok tycker jag!
Vi ska till äldsta dottern och äta ”restlunch” vid 13-tiden och det känns bra, då slipper jag disken…
Var rädd om dig!
Ha dé!/Kram
Jepp, snart är halva helgen förbi. Skönt. Jaa, det är nog så. Mycket anspänning innan och sen har man inga reserver alls.
För ett tag sen ringde Annas snälla mamma och jag får besök av henne med make i eftermiddag. Det blir trevligt, för de är så lugna och fina båda två! Jag orkar inte med gap och skrik och vrålskratt och sånt just nu.
Jaa, jag älskar ju böcker och är så glad och tacksam för mina julklappar! 😛
Skönt med lite disk-semester för dig idag!
Kram!
Skönt att *se* dig igen! Om du fått ett mysko sms från ett utlandsnummer, så är det bara jag 🙂 Och du, det är inte lätt att *hålla sig uppe* när man just gått igenom en stor op som du just gjort, det tar tid och åter tid att återhämta sig och bli som *vanligt* igen. Och då om någonsin får man visst gråta och se ut som en gris. Inte för att du ser ut som en, men ändå. Kram!
Jag gråter och gråter och gråter, men det kanske är normalt efter en sån här operation?
Jag har bytt mobil, använder inte min gamla privata längre utan har tjänste, så nej, jag har inte sett nåt mysko sms! 😎
I eftermiddag kommer Annas snälla mamma och hennes make och hälsar på! Det finns så goda människor!
Kram!
Gomorron igen!
Även om man väljer själv att vara ensam på julafton, så är det inte något lätt man går igenom just den dagen Det är ju meningen att man SKA träffas då, familjen sluter upp och alla har trevligt. (För det mesta i alla fall, inte hos alla, säkerligen). Att då sitta själv måste vara hemskt jobbigt. Man tänker nog på alla andra som träffas och öppnar klappar och äter mat. Lägg sedan en postoperativ reaktion med deppighet på detta. Inte bra, inte bra.
Även om man får hjälp med lite av varje från annat håll, så mår man inte bättre för det. Är man deppig så är man. Hoppas alla paketen fick dig att känna det lite bättre en stund.
I alla fall: Vi är många som tänker på dig de här dagarna. LIta på det!
Kramen på juldagen!
Lilla FEM, ja du förstår hur jag tänker. Även om man har valt ensamheten är det inte alltid under julaftons 24 timmar timmar som den känns OK. Men i eftermiddag får jag besök av Annas snälla mamma och hennes man, de är så fantastiskt gulliga båda två som bryr sig om mig!
Jag blev jätteglad för paketen! Jag försökte ju ordna en tårta åt dig via en grej på Corren, men då hade jag varit tvungen att delta och det gick ju inte! Det kommer nånting annat senare i veckan, så ha koll på mobilen!
Tack söta du för att du bryr dig! Hälsa familjen!
Kramar till er alla!
Här var det inte mycket roligare, ensam satt jag inte men svärmor var tvungen att komma hit. Som för övrigt skiter i oss för övrigt hela året. Men på Julafton ska hon sitta här, förstår inte varför..
Men du skriver oss, så du var ju inte ensam före svärmors ankomst. Fast jag förstår din irritation………… 😦
Min ”svärmor” kommer idag med sin man, men de är världens snällaste och jag blev så glad när hon ringde!
Låter jobbigt, jag jobbade och sen kände jag
Inte för att ” fira ” jul i år. Var helt ok att vara själv.
Hoppas du får en bättre dag idag.
Kram
Det har varit så ledsamt här, men nu i eftermiddag får jag besök av Annas snälla mamma och hennes man! De är så omtänksamma och rara att dagen redan känns bättre!
Kram!
Jag tror det är helt normalt det du känner. Även om man valt, eller varit tvungen, att välja ensamheten, vet man inte hur det är förrän det är verklighet. I synnerhet om man aldrig upplevt det förut. Och det är inte bara det, det postoperativa har nog en stor del i hur du mår, herregud, det är ju en enorm omställning i ditt liv! Genomgå en stor operation, och början på ett nytt liv på sätt och vis. Inte konstigt alls att känslorna svallar!
Men nu kan du tänka att det är en vanlig helg. Jag tänker så i alla fall, julafton är för mig det som är (den obligatoriska, GAAH!!) julen, sen är det bara helg.
Skönt att du får kärt besök, och att det känns bättre.
Många kramar!
Jag har vanligen inga problem med att vara ensam, i synnerhet inte om jag har valt det själv, som nu. Men jag tror att att det där postoperativa är en stor skurk i att känslorna är som de är. Synd att ingen pratade med mig om detta innan…
Kramar!!!
Ja så är det. Det är nog ingen av oss dina läsare som varit med om detta och kunde förutse att kombinationen ensam och postoperativ depression kunde slå så hårt i samband med julen. Inte jag i alla fall, trots att ja gått igenom liknande.Det blev jul då också, deppig och dålig var jag, liksom ensam, men skillnaden är ju att jag inte var ensam just på julafton (vilket jag i och för sig ville men fick inte…).
Men nu blickar vi framåt, snart är det nyår, och då är du inte ensam, eller hur?
Styrkisar!
Till nyår är jag inte ensam!
Kramar och tack för att du bryr dig om !
Bra konstruktiv berättelse Tofflan,om julfirandet du återgav,och det stämmer att julfirandet sker på gott och ont. Man har alltid förhoppningar om att julen ska vara en fin familjär och lugn stund,men tyvärr så kan det ske högst oväntade saker som förstör julfriden,det kan vara problem med internetförbindelse,som kan utlösa ovänskap i familjen,vilket tyvärr skedde i vår familj igår,och det gjorde att julfirandet totalhavererade,och det som gjorde saken ännu värre att TV-n pajade precis lagom när Kalle Anka tog slut,och då fick man inte se karl-bertil jonssons julafton och andra traditionella julprogram,och vi fick lösa det genom att spela lite kort,och,jag fick nästan frispelet när jag upptäckte att internetet hade råkat få problem med förbindelsen,vilket visade sig vara 2 kablar som hoppat ut från modemet,sånt blir man förbaskad på att såna simpla saker kan förstöra en julhelg.
Oj oj oj! Men kabelutåkning kan skapa gemenskap också. Kanske finns Karl-Bertil att se på Play, men det är ju fel dag.
Jaa allt ska liksom klaffa på julafton. Jag fick lära mig att det inte är farligt att gråta, men också att det är så gott, så gott när nära och kära bryr sig om en gnällig sjukling som inte orkar med sig själv, riktigt… 😳
Prova lite handsprit på de där kliande sårplupparna ? om du får använda det – Jag tål inte heller sån där tejp o plåster.:-( Tycker många har problem med såna så varför byter inte sjukvården sort? Min hjärtmonitors klisterlappar frätte hål på mig.
Jag har tagit kortisonsalva både i morse och nu i kväll och det verkar som om klådan lindras i alla fall…
Det låter som en postopdepp 😦 Det gör mig ont att du var ledsen och är ensam under julen.
Kram
Jag är ensam hela julen, men igår hade jag besök på eftermiddagen. Det var humörhöjande!
Kram!