The Show is over, folks!

Nu får nån annan roa dig.

Livet är kort.

Read Full Post »

Min julafton: Julmat och julillamående

Så har jag då försökt det här med julbord. Nej, det är inte ett dugg synd om mig! Jag har tak över huvudet och mat på bordet.

Mitt sillbord.

Potatisen struntade jag i, jag hade ju både Jansson och kålrotslåda.

Janssons frestelse och kålrotslåda.

I stekpannan stekte jag kalkonetter och värmde kycklingköttbullarna från Fästmön.

Kalkonetter och kycklingköttbullar i stekpannan. 

Dagens dryck var förstås Östgöta sädes och mumma.

Dagens dryck: Östgöta sädes och julmumma.

Min första tallrik bestod av sill, lax och ägghalvor. Jag åt ungefär hälften, slängde resten. Jag skäms, man slänger inte mat, men det gick inte att få ner.

Jultallrik 1.

Mitt sällskap var fem julskivor med blandade låtar. Skönt med en CD-växlare ibland!

Mitt sällskap under julmiddagen.

Jag försökte pressa ner lite från det varma julbordet också. Mindre av hälften av detta gick ner, resten i sopen. Förlåt!

Jultallrik 2.

Man kan tro att jag har gjort en GBP-operation, men det har jag alltså inte. Det är bara det att min aptit opererades bort under den operation jag gjorde.

Mamma har nyss ringt igen, för nu kände hon sig lite ensam. Jag mår jätteilla och jag orkade inte prata mer än fyra minuter. Maten åker hiss. Jag har druckit två och en halv snaps samt ett halvt glas julmumma. Är inte särskilt påverkad av alkoholen. Bara önskar att den här jävla dan vore över. För när man är sjuk räknas man inte. Det sved att inse det, men jag har förstått nu och tar konsekvenserna. Snart är det läggdags. Jag skiter i julklapparna.

To be continued..?

Livet är kort.

Read Full Post »

Min julafton: Traditionellt och icke traditionellt

Jorå, mamma ringde sen, efter ett par, tre timmar. Och nu ska vi inte höras mer förrän i morgon, tack och lov.

För att bli lite snällare vilade jag och lyssnade till Guds ord och en julkonsert från Storkyrkan. Jag vet inte om det hjälpte.

Hovpredikanten predikar.

Jag har häckat i mitt vilosäte så nu har jag ont i ryggen. Borde ut på julpromenad, men det orkar jag inte.

Mitt vilosäte.

Ostarna togs fram för att de skulle bli mjuka och mogna i värmen. Jag har Whisky cheddar och ädelost och en bit Stilton som söta Fästmön köpte åt mig.

Sen blev det äntligen dags för årets julvärd på Sveriges Television att synas i rutan. Sarah Dawn Finer, denna underbara sångfågel, passar perfekt för uppgiften!

Sarah Dawn Finer, årets julvärd på Sveriges Television.

Tyvärr kom därpå årets julbesvikelse – Kalle Anka och hans vänner önskar god jul. I år har man nämligen ägnat sig åt att totalt dissekera och klippa sönder en av programmets hela två (2) filmer med genuit jultema, I jultomtens verkstad. Filmen är nu helt förstörd. Varför i himlens namn göra detta??? Varför i stället ha kvar filmer som visar…

• våld (Kalle Ankas fotografiska expedition)
• vårdslöshet i trafiken (Långben & co på husvagnssemester)
• barnarbete (Askungen)
• lyteskomik (Toker i Snövit)
• så gott som nakna barn (pedofili?) (Djungelboken)
• brister i livsmedelshygienen (Lady och Lufsen)
• djurplågeri (Tjuren Ferdinand)
• kriminalitet (Robin Hood)
• mobbning av tjockisar (Ralph)
• ruskiga monster som kan skrämma små barn (Monsters Inc.)

Jaa, jag bara undrar…

Konstigt att den rutiga färgen fick vara kvar. Det är väl brott mot verkligheten?

Tur också att den andra juliga filmen lämnades orörd och att Piff – eller Puff! – fick fortsätta snurra på julgransbelysningen trots att han inte är certifierad elektriker mig veterligen samt busa med hunden Pluto. Djur som bråkar med varandra kan väl anses ganska oförargerliga, eller? (Fan vet…)

Piff eller Puff med julgransbelysningen. Frågan är om han är certifierad elektriker…

Nu ska jag fixa till min julmat. 

To be continued…

Livet är kort.

Read Full Post »

Min julafton: Att göra fint kräver lida pin(t)

Det har förberetts lite i Toffelhemmet för de stundande julfestligheterna. Jag har gjort ägghalvor, mitt enda egna bidrag till julbordet.

Sex halvor = två per juldag.

Jag har tagit fram kalkonetter och kycklingköttbullarna som Fästmön har gjort åt mig ur frysen för att de ska få tina lite.

På tining!

Även Rippes kålrotslåda står på tining.

På tining 2!

Anna har ringt och även om jag mest grinade var det skönt att åtminstone få höra hennes röst denna julafton. Det är bara att bita ihop nu.

Jag har försökt duka fint trots att det bara är jag till julbordet.

Ett försök att duka fint.

Besticken fick jag av min morfar när jag fyllde 18. De är ett kärt minne av honom och jag tycker att det är roligt att duka med dem vid speciella tillfällen. Julafton är ett sånt speciellt tillfälle.

Finbesticken detalj. 

Jag har lite ont i magen, det stränar och drar lite trots att agrafferna är borta. Men det är väl den allmänna uppsluppna – NOT! – sinnesstämningen som påverkar det hela.

Försöker bita ihop, som sagt, tänka på nåt fint/vackert/roligt. Till exempel gläds jag åt alla vackra blommor jag har fått…

En av de blåa hyacinterna jag fick av Anna. Trots att båda är lågdoftande, känner jag tydligt hyacintdoften!

I buketten från jobbet fanns röda tulpaner som såg väldigt häftiga ut ovanifrån, nästan som rosor.

Tulpaner som nästan ser ut som rosor.

Bland tulpanerna i buketten från Tant Raffa fanns även ljusrosa nejlikor. Så otroligt vackra!

Otroligt vackra nejlikor.

Jag har det bra, men det klart att det är lite ensamt på julafton. Inte är det roligt med en barnsligt sur mamma på avstånd heller. Men jag orkar inte bry mig. Nu ska jag vila en stund tills det är dags för Kalle Anka.

To be continued…

Livet är kort. Jag har tak över huvudet och klappar under granen. Jag är lyckligt lottad.

Read Full Post »

Min julafton: Morgonstund har oborstad mund

Det var lite svårt att sova i morse. Före klockan sex tyckte TomteTofflan att det var dags att vakna. Men det var det ju inte, inte på självaste julafton! Lyckades somna om efter en god stund och sov tills klockan var över nio. Fästmön hade då viskat dagens första

God Jul!

per sms.

Jag konstaterade att jag har en väldig massa julklappar under min lilla sockertoppsgran… Fast jag fick ingen julstrumpa av Tomten i år, det var tredje gången på alla dessa år. Konstigt… men jag har väl inte varit snäll.

Så många klappar!

Däremot upptäckte jag att visa klappar var magiska, de hade börjat öppna sig själva…

Ett självöppnande paket?

Lokalblaskan var lovande tjock idag. Jag trodde att det berodde på att den inte kommer ut på ett par dar nu. Men se det var mest reklam. Och hela första delen var gjord av ungdomar. Kändes inte som om jag var riktigt rätt målgrupp, så den delen gick snabbt att bläddra igenom.

Tjock, men inte mycket intressant att läsa.

I del två kom Di Gamle journaliströvarna journalisträvarna igen. Fast nog heter det väl

kacka i eget bo

och inte

kackla i eget bo?

Eller..?

”Kacka i eget bo” heter det väl?

Inte var Di Gamle bättre på att skriva än de unga heller. ”Våran” är för bövelen talspråk! Sååå pinsamt, sååå pinsamt!

”Våran” är för bövelen talspråk!

Medan jag läste och irriterade mig kokade jag tre ägg – ifall jag vill ha ägghalvor sen.

Tre kokande ägg – ett för varje juldag.

Utanför köksfönstret snöade det. Inte en människa syntes till, det är helt dött här i New Village.

Helt dött i New Village. Det är naturligtvis mina tre gröna fingrar som syns i bild. Hela jag är en jävla Alien, känns det som idag.

Framåt förmiddagen plingade det till i telefonen. Det var faster E, 95 bast, som ringde för att önska god jul. Vi hade lite svårt att prata, jag med min harskliga röst och hon med sin dåliga hörsel. Men jag blev väldigt rörd och glad att hon ringde.

Klockan fem i elva var det dags att titta på julfredens utlysande i Åbo. Det såg väldigt kallt ut, men freden utlystes utan mankemang.

Julfreden blev utlyst i Åbo i år igen.

Efter detta var det överenskommet att mamma skulle ringa, men det gjorde hon inte. Gissningsvis är hon sur för att jag inte orkade prata med henne igår. Så jag ringde i stället. Jag orkar inte med sura människor idag. Det visade sig att mamma hade besök av Tomten i Motala, det vill säga vännen FEM, som var där med julklapp.

Jag fick prata lite med FEM och det var gott att höra en positiv röst när alla andra, inklusive jag själv, är så jävla negativa jämt. Mamma är helt klart sur för hon ältade att hon inte vet när hon kan ringa och när jag orkar prata med henne. Jag försökte förklara att jag var väldigt trött efter utflykten igår eftermiddag, men det är som om hon inte vill förstå. Överenskommet IGEN blev att mamma skulle ringa när FEM hade åkt. FEM skulle hämta sin egen mamma klockan halv tolv. Mamma har fortfarande inte ringt och nu skiter jag att höra av mig. Jag orkar inte med sånt här.

Roligast hittills idag har varit denna teckning, publicerad i lokalblaskan:

Dagens roligaste hittills.

Nej, man får inte roligare än man gör sig och jag kan ju göra mig jätterolig om jag bara vill.

To be continued…

Livet är kort.

Read Full Post »