Trasdockan blir hel dan före julafton

I morgon är det dan före julafton. Då förväntas trasdockan vara hel. Lagad. På eftermiddagen ska jag försöka ta mig per egen bil upp till sjukhuset för att bli av med stygnen. Jag vet inte ens om jag orkar gå till garaget, men jag tänker försöka. Jag vill klara mig själv.

Framåt eftermiddagen ringde telefonen. Det är ytterligare blommor på väg under morgondagen. Tänk så snälla människor det finns!

Idag har jag mått illa i stort sett hela dan. Ett skäl är troligen att jag inte får i mig så mycket näring. Så jag fick ta mig i örat i afton och laga mat. Det vill säga jag micrade en Findus-rätt, kyckling med dijoncrème lät ju rätt smarrigt, trots allt, tyckte jag.

Kyckling med dijoncrème på paketet.

Jag kan säga att det smakade mycket… dijon. Senapen var så stark att mina näsgångar nu är rensade för en vecka framöver. Att det skulle vara två filéer som det ser ut på bilden är fel. Det var en liten en. Resten var ris, grönsaker och den där starka såsen. Ganska gott ändå och en alldeles lagom portion för mig.

Så här såg maten ut i verkligheten.

Mamma ringde framåt kvällen och berättade om sitt kaffekalas. Jag tror att hon var nöjd. Men det kändes lite ledsamt att höra att hon inte har en enda julklapp att öppna på måndag. Inte en enda. Och ingen har bjudit över henne en enda av juldagarna, trots att alla kusiner och alla så kallade vänner vet att hon är ensam. Mamma skulle vara nöjd med en timma nånstans. Jag blir ledsen och beklämd.

Min ensamhet på julen är på sätt och vis självvald. Den handlar mycket om att jag fortfarande är väldigt sjuk och svag, men också om andra saker som jag inte tänker gå in närmare på här. Fästmön och jag får i stället längta lite efter varandra, det mår vi inte dåligt av. (Jo, lite, i alla fall jag.) Men nu är det som det är. Jag har i alla fall julklappar under min gran.

Det var ju lördag idag och lite lördagsgodis ville jag smaka. Det blev säsongens godis i form av två skumtomtar och tre ischoklad. Sen mådde jag illa igen.

Jag har spelat Wordfeud med Anna och tittat på säsongsavslutningen av Downton Abbey samt Friday Night Dinner. I den senare skulle den judiska familjen leka jul med sin mormor och farmor. Katastrofalt, som vanligt! Jag fick skratta lite.

Dags att sova. I kväll är jag mycket piggare än igår. I morgon säkert snäppet piggare ändå.

Tänk på dem som är ensamma i jul. Låt dem inte sitta ensamma, bjud in dem till ditt hem, om bara för en timma. Du anar inte hur mycket det är värt.

Livet är kort.

Read Full Post »

födde: en dotter

Den mest älskade samlar på Björn Hellberg-deckare. Dessa brukar jag också låna och läsa eftersom jag tycker att de ofta är lättlästa och lite halvspännande. Inför operationen kom Anna med en hög och nu har jag läst den första, födde: en dotter.

En kuslig stalkerhistoria.

Den här gången har polisen Sten Wall fått ett fall med en stalkad man på halsen. Det hela verkar mest vara ett skämt, men med ett gammalt fall i bakhuvudet tar Sten Wall inte lätt på det hela. Tyvärr gör offret det – och det går som det går…

Björn Hellberg bygger upp en kuslig stämning och det gör boken spännande redan från starten. Detta är ingen tungviktare – varken till innehållet sett eller till omfånget. Men en trivsam, spännande deckare.

Högt betyg!

Livet är kort.

Read Full Post »

På väg tillbaka: Dag sex hemma

Ytterligare ett inlägg fullt av SKITDÅLIGA, OSKARPA AJFÅNBILDER!!! 😥

Det var skönt att kunna ta lite sovmorgon idag – och inte känna dåligt samvete för det. Men allting tar så långt tid för mig, jag är otroligt seg just nu. Fästmön messade på förmiddagen att hon skulle åka om nån halvtimma och jag fick bråttom både hit och dit. Lokalblaskan läste jag på fem minuter och nu har jag bestämt mig: det blir ingen förlängning av prenumerationen. Jag som har varit prenumerant i typ 30 år… Fy vilken dålig tidning det har blivit! Och stava kan de inte heller…

Hört talas om momfusk? Handlar det om fuskande, brittiska mammor eller? Nej, jag har ledsnat på att betala för stavfel och trist journalistik!

Ja, det vill säga… De underbart goda blåbären från Djurö har tyvärr dålig effekt på tarmen. De har satt stopp för output. Så idag fick jag pina i mig müsli i den milda lättyoghurten. Jag hade inte ens börjat äta när Anna kom vid halv ett-tiden…

Usch vad det gick trögt att få ner…

Medan Anna fick kaffe och pepparkakor försökte jag tvinga i mig frukosten. Det gick väldigt trögt. Men när halva skålen var tömd gjorde jag en paus. Anna skulle till Tokerian för att handla och då passade jag på att följa med till soprummet. Det kändes skönt att ha nån med sig åtminstone på turen – returen klarade jag själv. Anna tog den tunga tidningspåsen, jag en lätt påse med pappkartonger.

Egentligen behöver Anna inte äta några pepparkakor, för nån snällare än hon finns inte! Hon hade med sig en burk med kycklingköttbullar till mitt julbord och en burk med kycklingbiffar till nån annan dag. Och julklappar! Så nu har även jag klappar under min lilla gran.

Klappar även under min lilla gran.

Anna gav mig sprutan och sen var det dags för henne att rusa hemåt igen. Nu slipper hon kommit hit mer och ge mig sprutor, för i morgon får de ge mig på sjukhuset. Den sista sprutan ska jag ha på julafton, men den tänker jag skita i. Finns inte nån som vill komma hit och sticka mig i röven då. Och jag vill inte ha hit nån heller!

De senaste dagarna har jag funderat lite grann över det här med kroppen och hur jag ska förhålla mig till min, på sätt och vis, nya kropp. Än så länge ser jag bara ett stort, vidrigt ärr med en massa häftor. Jag tycker det ser hur äckligt ut som helst och har bara med nöd och näppe kunnat ta de två bilder jag har lagt ut här. Jag känner mig trasig, lika trasig som tyget på min kökssoffa…

Känner mig lika trasig som tyget på kökssoffan.

Tro mig, jag är jätteglad att min Alien är borta. Det andra organet som togs bort i samma veva sörjer jag inte heller. Men jag har på sätt och vis blivit en annan. Anna säger att jag har blivit tunn. Det är en överdrift. Jag är fortfarande tjock. Tio kilo minus visade vågen idag, efter att jag hade klämt i mig yoghurten. Viktminskningen är en bonus. Jag vågar knappt känna på min kropp på utsidan. Där under satt Alien och festade på mitt blod. Usch, nej, jag blir bara illamående när jag tänker på det hela!

Klockan 14 hade jag fått i mig frukosten och då hasade jag in i duschen för att tvätta kropp och hår. Jag smorde in fötter, ben och armar med härligt body butter (shea). Vill inte lukta sjuk, smärta och ångest. Och störst av dessa tre är ångest och den lukten får man inte bort i första taget, väldoftande body butter till trots.

Nu ska jag läsa en stund, vila, vila, vila. Tänk om jag kunde komma på nånting mera matigt jag vill äta till middag! Mamma är på kaffekalas och ringer när hon kommer hem. Hon pratar julmat hela tiden och jag lyssnar och får kväljningar.

Hur går det med din julmat??? Vad har du för favoritmat på julbordet???

Livet är kort.

Read Full Post »

Fotografiska anklagas för avtalsbrott

Ett av mina favoritmuseer i Stockholm är Fotografiska. Fästmön gillar också foton, så detta museum besöker vi alltid när vi är i stan om vi har möjlighet. Därför blev jag rätt bestört när jag tittade på Kulturnyheterna på SvT, ett program som jag vet att mamma brukar se och gilla och som är riktigt bra, om såg en granskning som man hade gjort. Enligt granskningen hade Fotografiska brutit flera avtal med fotografer om utställningar, både svenska fotografer och utländska.

Ett äpple, eller nåt, utanför Fotografiska. Titta så skarp bilden är, fotad med min Nokia N95.

Det var fotograferna Ewa Stackelberg och Micke Berg som kände sig lurade. Ewa Stackelbergs planerade utställning blev plötsligt stoppad via mejl av museets nya utställningsansvariga. Micke Berg hade också fått löfte om utställning. Han fick till och med restriktioner och ombads att inte ställa ut nån annanstans fram till utställningen på Fotografiska. Men plötsligt fanns det inte plats för Micke Bergs bilder varken 2013, 2014 eller 2015.

Amerikanska Mary Ellen Mark var nästa fotograf som blev lovad en utställning och som sen dissades.

Museet skyller i samtliga fall ifrån sig och säger att det inte finns några avtal. Men även muntliga avtal är bindande, nåt som utställningsansvarig uppenbarligen inte fattade, noterade jag i den intervju jag såg med henne. Hon kan inte se att det funnits överenskommelser, bara att där förekommit diskussioner. Fotografiskas vd håller fast vid att man inte brutit några avtal. Fast sen inser han att det inte stämmer och erkänner att museet har gjort fel.

Här hoppar Ulrika Knape på Fotografiska.

Flera anställda vid museet har berätta om konstiga anställningsvillkor. Bland annat ska det saknas kollektivavtal och att sånt som OB-ersättning inte existerar. Några anställda har till och med uttryckt att museet inte är seriöst.

Jag hoppas verkligen att man går till botten med det här. Jag har sett så många fina utställningar på Fotografiska, men om man fortsätter att behandla fotografer – och personal vid museet – på det här dåliga sättet vill jag inte gå dit igen alls.

To be continued, alltså…

Livet är kort.

Read Full Post »

Festligheter

Äh, inte har jag några festplaner, inte! Jag orkade ju med nöd och näppe vara vaken till klockan 22 igår kväll. Hade två synnerligen spännande och snabba partier Wordfeud på gång – förlorade båda.

Min älskade hade ju lyhört snappat upp att jag var sugen på keso och Mariekex. Gårdagens middag blev därför rena festen – nyponsoppa med just keso och Mariekex. Det ser INTE gott ut, men det smakade ljuvligt!

Det ser mera ut som nåt hunden har hostat upp, men det var ljuvligt gott.

Medan jag åt studerade jag dagens post – tidningen Journalisten och ett julkort från fru Klon. När det gäller Journalistförbundet, till vilket jag är dubbelansluten, noterade jag med glädje för ett par dar sen att man skaffat ett presskortsombud här i Uppsala. Det blir en sak att försöka fixa i mellandagarna, det vill säga ta kort på mig själv och knata iväg till ombudet med dessa plus leg. Mitt gamla presskort gick ut i oktober och jag har inte haft möjlighet att åka till Stockholm och förnya det på kontorstid, knappt, vardagar, sen dess.

Dagens post – fast igår, dårå.

I morse vaknade jag irriterande tidigt av att nån i huset – gissa från vilket håll: vänster (för långt för att höras till sovrummet), höger, över (har ingen över mig), under – slängde en stol i golvet, lät det som. Jag har verkligen ingen lust att gå upp klockan halv sju en lördagsmorgon! Så jag gjorde en FEM, läste lite i sängen, alltså, och sen – HEPP! – slocknade jag. När jag vaknade var klockan nästan tio…

Dagens lilla projekt blir att duscha och tvätta håret. Jag vet inte vad hårtomtarna gör med mitt hår om nätterna, men jag har fått en ännu värre Tintin-frisyr än jag hade på sjukhuset. Se själv:

Tintinfrilla.

Dagens andra lilla projekt består av att ta en lite tur utomhus. Jag har ju fått friplåt till Allstar och dit vill jag ju självklart gå i kväll – NOT!!!

Allstar – nästa skilsmässohäng, eller?

Nej tack, jag är verkligen inte sugen på att ge mig ut och roa mig på det sättet. Jag tänkte mest ta mig en liten tur till soprummet – om jag pallar.

I övrigt kommer min sprutsköterska nån gång och så ska jag spela klart en spännande Wordfeudmatch med en som jag inte har klått en enda gång (men oj, vad jag kämpar på det! 😉 ).

Jag har också ett par idéer till mer seriösa blogginlägg. Känner att det är dags för lite sånt och inte bara en massa skittrist om mina krämpor.

Vad har du på gång idag, tro??? Skriv gärna några rader i en kommentar!

Livet är kort.

Read Full Post »